Mojtaba Ghotbi: Varje dag dyker det upp nya avslöjanden – denna gång handlar det om en anställning vid Lunds universitet av en person med bakgrund inom Irans underrättelsetjänst.
I Säkerhetspolisens (SÄPO) årliga rapport har det vid upprepade tillfällen varnats för Irans underrättelseverksamhet inom svenska akademiska kretsar. Iran har identifierats som ett av de största hoten mot Sveriges säkerhet, och enligt rapporterna bedriver den iranska regimen informationsinhämtning inom industriella, forskningsrelaterade och akademiska områden i Sverige. Huvudsyftet med dessa aktiviteter är att samla in information om iranska oppositionella och regimkritiker bosatta i landet.
Nu har tidningen Expressen avslöjat ännu en skandal. Enligt rapporten anställde Lunds universitet i augusti 2012 en iransk doktorand vid namn Meisam Behroozesh, 41 år gammal, vid institutionen för statsvetenskap. Detta trots att han mellan 2008 och 2010 arbetade för Irans ministerium för underrättelse och säkerhet (MOIS), en organisation som är ansvarig för förföljelse av oppositionella, tortyr och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna både i Iran och internationellt.
Behroozesh hade även en direkt roll i att slå ner protesterna 2009, vilket ledde till landsomfattande demonstrationer i Iran. Trots detta har Lunds universitet anställt en person med dokumenterad bakgrund inom MOIS.
MOIS är den iranska regimens underrättelse- och säkerhetstjänst och spelar en central roll i förföljelsen av människorättsaktivister och politiska motståndare. Förutom att skydda den iranska regimen sprider organisationen också regimens ideologi och bedriver underrättelseoperationer utomlands. Denna anställning väcker därför frågor kring rekryteringsprocessen vid Lunds universitet.
Varför anställdes Behroozesh utan en ordentlig säkerhetsprövning?
Kan detta vara ett exempel på positiv särbehandling av en person vars akademiska meriter och kontakter inom iranska säkerhets- och akademiska kretsar antyder en lojalitet till regimen?
Sverige har under senare år fått kritik för att anställa personer med specifika politiska kopplingar. Vissa av dessa rekryteringar verkar spegla en politisk agenda där individer med nära band till den iranska regimen eller extrema vänsterrörelser fått stöd.
Exempel på sådana personer inkluderar:
Rouzbeh Parsi, som i flera år bedrivit lobbying för den iranska regimen och möjliga kopplingar till Revolutionsgardet (IRGC).
Andreas Malm, en extremistisk vänsteraktivist känd för antisemitism.
Jan Hjärpe, känd för sitt försvar av islamism.
Frågetecken kring Behroozeshs svenska medborgarskap
Även processen att bevilja Behroozesh svenskt medborgarskap är ifrågasatt. Vi har tidigare varnat för hur Iran kan infiltrera Sverige genom att skicka ”importerade” studenter till svenska universitet. Trots detta fick Behroozesh tillfälligt uppehållstillstånd i augusti 2012, permanent uppehållstillstånd i april 2017 och svenskt medborgarskap den 17 augusti 2020.
Hans ärende granskades minst sex gånger av Migrationsverket, men det är oklart om Säkerhetspolisen (SÄPO) någonsin konsulterades i processen.
En genomgång av Behroozeshs publicerade artiklar och analyser visar att hans åsikter ligger helt i linje med den iranska regimens politik. Detta påminner starkt om den lobbying som Rouzbeh Parsi bedriver.
Behroozesh har i intervjuer öppet erkänt att han varit en senior analytiker inom den iranska underrättelsetjänsten. Det finns även uppgifter om att han tidigare arbetat för den statliga iranska TV-kanalen Press TV, som används som ett propagandaverktyg av regimen och som är föremål för EU-sanktioner.
På plattformen X (tidigare Twitter) har han även hånat iranska oppositionella och publicerat sexistiska inlägg riktade mot regimkritiker.
Hans analyser kan direkt bidra till att stärka den iranska regimens diplomatiska arbete och påverka västvärldens politik till regimens fördel.
Ett hot mot Sveriges nationella säkerhet
Denna typ av infiltration kan potentiellt öka Irans underrättelsekapacitet i Sverige och utgör därmed ett direkt hot mot landets nationella säkerhet.
Bara förra veckan anklagades en iransk anställd vid Migrationsverket för att samarbeta med den iranska regimen och blev avskedad efter en utredning av Säkerhetspolisen.
Dessa händelser visar att Migrationsverket saknar nödvändiga mekanismer för att granska bakgrunden hos personer som Behroozesh. I många fall genomförs inte ens muntliga intervjuer under medborgarskapsprocessen.
Detta tyder också på att SÄPO har brustit i sitt arbete, eftersom Behroozeshs bakgrund varit känd i persiskspråkiga medier sedan en längre tid tillbaka.
Säkerhetspolisen måste nu se över sina rutiner och vidta åtgärder mot individer som Rouzbeh Parsi och Meisam Behroozesh, vilka har tydliga kopplingar till Irans säkerhetsapparat.
Dessa personer är bara ett par exempel på ett större systemfel. Det verkar saknas en tydlig mekanism för att identifiera och hantera denna typ av hot.
Detta är inte slumpmässiga säkerhetsbrister, utan snarare resultatet av ett ineffektivt rättsligt ramverk.
Politiska intressen framför nationell säkerhet
Politiska beslutsfattare och säkerhetsansvariga har prioriterat egna politiska agendor framför Sveriges nationella säkerhet.
De nuvarande lagarna är utformade på ett sätt som praktiskt taget skyddar individer med säkerhetsmässigt tveksam bakgrund, vilket gör det svårt att bekämpa hot från främmande underrättelsetjänster.
Ett växande problem är hur Iran och andra regimer använder akademiker och forskare för att avancera sina mål och skapa underrättelsenätverk.
Dessa forskare är ofta personer som på grund av sina omständigheter lätt kan rekryteras till informationsoperationer, vilket gör dem till ett direkt hot mot Sveriges nationella säkerhet.
Ansvar för att identifiera och neutralisera dessa hot ligger hos universitet, företag, Migrationsverket och i slutändan hos Säkerhetspolisen.
Mojtaba Ghotbi
