Fängelsemyndigheterna vid Qarchak-fängelset nekar samvetsfången Maryam Akbari Monfared personliga besök från sin familj och sina barn.
Regimen flyttade Akbari Monfared till det ökända kvinnofängelset Qarchak i staden Varamin efter att hon avtjänat 15 år i Semnan-fängelset utan en enda dags permission.
– Efter 15 år i fängelse flyttades min klient till Qarchak-fängelset, där hon sedan dess har hindrats från att ha personliga besök med sin familj, trots godkännande från åklagarmyndigheten, bekräftar hennes advokat, Hossein Taj.
Fängelsemyndigheterna hävdar att de inte kunnat bekräfta parets äktenskapsstatus och har därmed stoppat hennes make från att träffa henne. De har endast tillåtit hennes döttrar veckovisa besök bakom glas i så kallade kabiner.
Regimens rättsväsende dömde henne till 15 års fängelse efter att hon krävde en officiell utredning av massakern på politiska fångar 1988, där hennes syskon var bland de 30 000 som regimen avrättade. Trots att hon avtjänat sitt straff vägrade regimen att frige henne, i strid med sina egna lagar.
Hon har nu ytterligare två år kvar av ett nytt treårigt straff, efter att underrättelseministeriet anklagade henne för nya ”brott”. Hon var bland annat anklagad för propaganda mot regimen, förtal av den högste ledaren (Khamenei), uppmaning till upplopp och hot mot den nationella säkerheten.
Kvinnlig fånge avlider efter nekad vård
Det förekommer dessutom nya uppgifter om de allvarliga förhållandena i Qarchak-fängelset. Den 11 januari avled en fånge i avdelning sex, Farzaneh Bijanipour, efter att läkare i fängelset nekat henne adekvat vård.
Trots upprepade försök från medfångar att få henne behandlad, fick hon endast smärtstillande. Fängelsemyndigheterna vägrade också att ta henne till sjukhus.
Detta är inte ett isolerat fall utan en systematisk strategi för att öka pressen på politiska fångar och frihetsberövade aktivister.
70-årig politisk fånge riskerar livet
Moghim Asgari, en 70-årig pensionerad lärare och politisk fånge, nekas nödvändig medicinsk vård och permission trots sitt kritiska hälsotillstånd, som förvärrats av hjärtproblem och andra kroniska sjukdomar. Han avtjänar idag ett 22-månaders straff i Choubindar-fängelset i staden Qazvin.
Hans familj varnar för att fängelsemyndigheterna bär fullt ansvar om de inte räddar hans liv.
Choubindar-fängelset är, enligt uppgifter, känt för extrem överbeläggning, med upp till 200 fångar trängda i små avdelningar. Fångarna har begränsad kontakt med omvärlden och endast korta, övervakade samtal med sina familjer.
EU och Sverige bör ingripa för att rädda liv
Dessa fall understryker de allvarliga bristerna i Irans fängelsesystem och det akuta behovet av internationella påtryckningar för att säkerställa fångars rättigheter. Omvärlden, med EU i spetsen, bör omedelbart kräva att regimen låter FN:s särskilda Iranrapportör besöka landets fängelser och träffa fångar i enlighet med sitt mandat.
