Situationen i Mellanöstern blir alltmer komplicerad och liknar en svårknuten knut. Här krockar en mängd motstridiga intressen, inte minst de koloniala som länge präglat regionens historia, särskilt i fråga om oljan. Religionens centrala roll har gjort situationen ännu känsligare och närmast explosiv. Det är av yttersta vikt att hitta en lösning som inte bara är hållbar, utan också realistisk.
Ett historiskt perspektiv kan vara nyttigt i sammanhanget. Det går att dra paralleller mellan dagens Mellanöstern och Europa under 1500- och 1600-talen, en tid då kyrkan dominerade den politiska arenan. Idag ser vi hur nykoloniala krafter och globalister försöker utnyttja situationen för egen vinning, omedvetna om att de leker med elden. Sedan 1970-talet har dessa aktörer initierat ett farligt spel med enorma kostnader för regionens folkgrupper. Men den nuvarande utvecklingen i Europa och andra delar av världen visar att krisen inte längre är begränsad till Mellanöstern, utan hotar att påverka hela mänskligheten.
Religiös diktatur usurperar makten i Iran
Ett avgörande ögonblick i denna utveckling inträffade i slutet av 1970-talet, när den islamiska revolutionen i Iran förändrade den politiska dynamiken i regionen. För första gången i historien tog en fanatisk religiös ledarskapsgrupp makten, med tyst medgivande och stöd från väst. Efter de demokratiska rörelsernas framgångar under 1960-talet kände sig de koloniala makterna hotade och såg religionen som ett medel för att behålla kontrollen. Men de underskattade de krafter de satte i rörelse. Som historien har visat, är det farligt att tro att man kan styra och manipulera sådana explosiva krafter.
Jämförelsen med Europas medeltid är slående. Påven och prästerskapet spelade en central roll i dåtidens politiska maktspel. Men progressiva krafter lyckades så småningom övervinna deras inflytande. Martin Luthers nya tolkning av kristendomen var avgörande för denna utveckling, som frigjorde Europa från kyrkans grepp och banade väg för upplysningen och den demokratiska utvecklingen.
Shahens enpartisystem
I Iran styrde shahen med järnhand fram till revolutionen 1979. Efter kuppen 1953 hade alla demokratiska organisationer effektivt utplånats av säkerhetstjänsten SAVAK. Och oppositionella röster tystades brutalt. I detta förtryckande klimat tilläts endast prästerskapet att uttrycka sig fritt, och de fick till och med ekonomiskt stöd från regimen. Det är känt att ayatolla Khomeini, som levde i exil i Irak, regelbundet fick pengar från SAVAK. Under revolutionen 1979 fungerade BBC som Khomeinis röst, och revolutionen genomfördes med dess hjälp.
Möjligheten att lösa den religiösa problematiken i Iran genom fredliga och demokratiska medel förlorades 1953 när den brittiska och amerikanska säkerhetstjänsten störtade premiärminister Mohammad Mosaddegh. Iran förlorade därmed samma möjlighet till demokratisk utveckling som Europa fick under medeltiden.
Iran har en demokratisk rörelse
Idag finns dock en betydelsefull demokratisk rörelse i Iran, med rötter i 1960-talet. Folkets Mojahedin, som nästan utplånades av SAVAK, använde den korta perioden av ökad politisk frihet efter revolutionen för att organisera sig och nå ut till det iranska folket. Rörelsen försökte så länge som möjligt motverka prästerskapets angrepp på demokratiska krafter. Men den 20 juni 1981 utbröt ett inbördeskrig, och sedan dess har över 120 000 politiska aktivister avrättats. Bara under sommaren 1988 avrättades 30 000 fångar i en massaker som uppmärksammades internationellt under rättegången mot Hamid Nouri i Sverige.
Västvärlden spelar ett farligt spel
Västvärlden spelar nu ett farligt spel genom sin eftergiftspolitik. Man försöker aktivt förhindra en demokratisk utveckling i Iran och resten av Mellanöstern, i tron att en demokratisk styrelseform skulle hota västvärldens ekonomiska intressen. Istället har västmakterna samarbetat med prästerskapet i Iran för att krossa demokratiska alternativ. Den iranska motståndsrörelsen, med sin demokratiska tolkning av islam, är i själva verket motsvarigheten till Martin Luthers reformation – ett svar på den reaktionära islamism som växt fram i Mellanöstern.
Det är hög tid att väst inser den enorma fara som denna situation utgör och tillåter den verkliga lösningen att ta form.
Behzad Behnejad
