När vi firar internationella kvinnodagen, vill jag dela med mig av en personlig berättelse som sträcker sig över generationer och gränser. Förra året fängslade iranska kvinnor världen med sin tapperhet under ett rikstäckande uppror, men rötterna till deras mod sitter djupt.
Att växa upp i exil på grund av Irans förtryckande regim utsatte mig tidigt för dess hårda realiteter och de uppoffringar som gjorts för att bekämpa tyranni. Från berättelsen om Fatemeh Messbah, en 13-åring som stod inför galgen 1981, till gravida kvinnor som avrättades i fängelsehålor, hörde jag berättelser om orubblig motståndskraft mitt i brutalitet. Men jag såg också motståndskraftiga kvinnor som reste sig och fortsatte på vägen mot frihet oavsett vad det kostade, och jag är stolt över att säga att min syster är en av dem!
Så idag vill jag ägna denna insändare åt min modiga och motståndskraftiga syster, Sona. Sonas resa började i Ashraf, hem för det iranska motståndet i Irak. Mitt i motgångar erbjöd Ashraf tröst för barnen tills Gulfkriget krossade sitt lugn i slutet av 1990. Föräldrar stod inför ett plågsamt val: stanna och kämpa eller skicka sina barn utomlands i säkerhet.
Många av dessa barn minns fortfarande nätter under bombardemang i skyddsrum och källare, eller krossningen av glas och tejpade fönster. Mirakulöst och med insatser från MEK (Folkets Mojahedin ) och dess nätverk av supportrar utomlands fördes alla dessa barn i säkerhet, inklusive min syster Sona som kom till Sverige.
Nytt kapitel för våra liv
Detta markerade starten på ett nytt kapitel för barnen. Nästan ett decennium senare nådde några av de barn som nu hade vuxit upp en korsning själva. Deras föräldrar kanske inte har varit med dem, men de är ett exempel för dem genom sina handlingar.
I december 2003 åkte vår familj till Irak för att besöka mina farbröder i Ashraf. Medan jag blev förälskad i staden och dess invånare, blev Sonas beslutsamhet starkare att stanna och ansluta sig till motståndets led. Trots alla svårigheter under de senaste två decennierna fortsätter min syster att stå högt, och jag är stolt och får styrka från henne. Hon är inte bara en förebild för mig utan för miljontals flickor i hela Iran som visade världen förra året att kvinnor är kraften för förändring i Iran!
Idag finns det de som försöker främja regimens propagandakrig mot det enda verkligt organiserade motståndet och alternativet till mullorna. ”The Children of Camp Ashraf” lyckas inte fånga våra levda erfarenheter eller vårt orubbliga stöd för det iranska motståndet och våra föräldrars beslut.
Vi får inte tillåta att konst och yttrandefrihet beväpnas i tjänst för den kvinnofientliga teokratin som styr Iran. Vi ser fram emot dagen då de sanna berättelserna om motståndskraft och trots kan delas i ett fritt och demokratiskt Iran. Tills dess står vi enade i vår strävan efter frihet och rättvisa.
Sara Sutudumaram
Nätverkstekniker, människo- och kvinnorättsaktivist
