Alireza Akhondi, en svensk-iranier som är Centerpartiets riksdagsledamot, har plötsligt sedan september förra året och i samband med det iranska folkets protester mot regimen blivit väldigt aktiv i Iran-frågan. Innan dess har han bestämt undvikit att beröra allt som har med Iran att göra.
Det har svensk-iranier och anhängare av den iranska motståndsrörelsen fått erfara gång på gång när de förgäves försökt få honom att försvara mänskliga rättigheter i Iran.
Vi välkomnar och uppskatta aktiva ställningstagande mot pågående brott mot mänskliga rättigheter i Iran, särskilt av exiliranier som under många år bevittnat dessa brott på långt håll.
Till exempel välkomnade iranier Akhondis försök under det folkliga upproret i Iran att få EU att terroriststämpla revolutionsgardet. Faktum är att EU:s misslyckade eftergiftspolitik gentemot regimen i Teheran har stått i vägen för en terrorstämpling av revolutionsgardet.
Alireza Akhondi har i samband med sina resor till bland annat Kanada, USA och flera europeiska länder, och enligt honom själv bakom stängda dörrar och med stort propagandamaskineri i persisktalande media, börjat successivt ta ställning mot Folkets mojahedin (MEK/PMOI), Irans prodemokratiska och mest organiserade oppositionsgrupp.
Han berättade om detta i ett meddelande i sociala medier den fjärde juli och sade: ”sekten MEK påstår att de representerar det iranska folket… denna sekt var terroriststämplad fram tills 2009. Under min resa till Italien i veckoslutet och i samband med min träff med representanter från italienska partier om revolutionsgardet kommer jag att vara uppriktigt om MEK och att de inte representerar det iranska folket. Nyss bevittnade vi stödet som de fick i Paris, Storbritannien och även Italien som de har. Därför finns det behovet av att vara uppriktigt med västerländska beslutsfattare att MEK varken är iraniers röst eller är deras representant.”
Det som är mest uppseendeväckande är att dessa anklagelser kommer kort efter att MEKs hem i Albanien, Ashraf 3, attackerats av 1200 albanska poliser som ledde till att en av de mest kända MEK-medlemmarna miste livet medan massor av datorer förstördes och konfiskerades. Attacken fördömdes av alla iranska grupperingar som visade stort stöd och sympati för MEK.
Retoriken som Akhondi använder är exakt detsamma som prästerskapets envälde brukar använda i offentliga sammanhang för att smutskasta och underminera oppositionen, MEK.
Det var regimens underrättelseministerium (MOIS) som först beskrev MEK som ”en sekt”. Syftet var att svartmåla och isolera den organiserade oppositionen och rättfärdiga förföljelsen av dess medlemmar och sympatisörer i och utanför Iran.
Att anklaga MEK för att vara en sekt samtidigt som mer än 3600 medlemmar av dess motståndsgrupper har arresterats eller försvunnit spårlöst under det pågående folkliga upproret gynnar endast regimens brutala ledare i Teheran.
Utöver det, hur är det möjligt att MEK saknar stöd när Akhondi själv säger följande: ”under senaste veckoslutet åkte politiker från USA, Storbritannien till Paris för att träffa och stötta dem?”
Att mer än 500 politiker och parlamentariker från USA, Kanada, Australien, Europa, Afrika och Asien samlades i norra Paris i Iranska nationella motståndsrådet, NCRIs högkvarter samtidigt som tiotusentals iranier deltog i en stor manifestation i centrala Paris, är ett tydligt bevis på MEKs och NCRIs folkliga stöd.
Alireza Akhondis och regimens ilska mot den organiserade iranska oppositionen har gemensamma orsaker. Ett av dessa är stödet för MEK och NCRI från 3 600 parlamentariker från 40 länder, inklusive majoriteten av det amerikanska representanthuset, Frankrikes nationalförsamling samt Italiens och Storbritanniens parlament.
Det är uppenbart att en organisation med nästan 60 års kamp mot två diktaturer inte behöver Akhondis eller någon annans godkännande för att lyckas. Det är bara det iranska folket som har befogenhet att granska och bedöma MEKs handlingar genom valurnorna i fri och rättvisa val i en framtida demokratisk republik i Iran.
I Sverige är det inte brukligt att medborgarna uttalar sig om ett ämne som de inte är insatta i. Akhondi har sagt att han sedan 11-årsåldern bott i Sverige. Medan få iranier ifrågasätter MEKs långa kamp mot Shahen och prästerskapets diktaturer, hur kan han orättvist bedöma att MEK inte är en seriös aktör i Irans framtid?
Förresten, vad hände med kampanjen att terrorstämpla revolutionsgardet? Är det så att Akhondis prioriteringar plötsligt har förändrats. Vi, svensk-iranier, som betalar hans månadslön genom våra skatter har rätten att ställa frågan, om Centerpartiet specifikt har definierat och godkänt hans mandat att blanda sig i Iranfrågan?
Dessutom, hur är det möjligt att han får tid med alla dessa resor till olika länder? Täcker riksdagslönen alla dessa resekostnader? Om inte, vilka andra resurser utnyttjar han? Man hör gång på gång från andra riksdagsledamöter att tiden inte räcker till för det ansvar och arbetsbörda som de har och att de oftast måste fortsätta jobba långt inne i kvällen. Då bortser vi ändå från Akhondis bokföringsbrott och andra ekonomiska oegentligheter som fortfarande är aktuella.
Därför förväntar vi oss att Centerpartiet, som har tilldelat Akhondi en riksdagsplats, besvarar dessa frågor.
De frågor som ställs här bör besvaras till oss som svenska väljare och medborgare, även till partiet. Dessutom insisterar Akhondi hela tiden på att vara transparent, men har han någonsin pratat om och förklarat alla anklagelser om sina ekonomiska oegentligheter?
Förenade Föreningar för ett Fritt Iran (FFFI)
1988 Massakerns Anhöriga Samfund (MAS)
