Under historiens lopp passerar Irans uppror dagarna för att bestämma sitt öde, att avsätta mullorna för en ny regering.
Vad som är säkert är att den framtida demokratiska regeringen kommer att vara en sekulär stat utan kungar och mullor.
Irans konstitution skrevs för mer än 115 år sedan av Shahen tillsammans med mullorna, och den var inte i enlighet med mänskliga rättigheter. Den var inte sekulär, utan en absolut religiös regering.
Enligt konstitutionen är Irans officiella religion islam (shia), och ingen av Irans lagar ska strida mot islams ”heliga regler”.
Erkännandet av lagarna anförtroddes till en kommitté med fem medlemmar bestående av mullorna. Dessa fem mullor hade rätt att lägga in sitt veto mot lagar som de fann vara emot islam.
Dagens uppror av det iranska folket efter mordet på Mehsa Amini, en 22-årig kurdisk flicka, är kulmen av 120 års frihetskamp mot Shahens och mullornas diktatur, kolonialismen och sociala orättvisor. Upproret tog fart på universiteten med slagordet ”kvinna, liv, frihet”.
Detta slagord övergick sen till ”Ned med diktatorn” och ”ned med Khamenei” och ”vi kommer att kämpa, vi kommer att dö, vi kommer att ta tillbaka Iran”. Därmed gick folkets krav längre än att bränna slöjor. En gnista som enade både iranska folk från alla etniska grupper och det mänskliga samhället över hela världen.
Denna stundande revolution i Iran går bortom kvinnliga eller manliga ismer. Den växer till fördel för ”mänskligheten” och kallar till ”global solidaritet” mellan alla höger- och vänsterpartier.
Iransk renässans
Att använda ”renässans” är kanske inte fel eftersom orsakerna liknar renässansens uppkomst i Europa efter 300 år.
För det första är medeltidens efterblivna sociala system i Iran absolut oförenligt med 2000-talets värld av teknologi, vetenskapliga och konstnärliga rörelser och mänskliga framsteg inom rymdvetenskap och teknik. Detta var exakt likt feodalismen, medeltidens sociala system, som inte längre var effektivt och dess lösa politiska struktur inte kunde ge sätt att bilda och styra de länder som hade en stark centralregering och som var under bildande i England och Frankrike. Med andra ord, den gradvisa försvagningen av kyrkorna inför vetenskapens institution (upplysningstiden).
För det andra är interna problem, däribland den finansiella korruptionen av kungarna och mullorna och missbruk av politisk makt, en annan faktor som liknar den under den katolska kyrkans tid, som gav stabilitet åt det medeltida samhället, och ledde till interna problem under medeltidens slutår. Många präster hade fått politisk makt genom att missbruka sin ställning.
För det tredje var framväxten av den protestantiska religionen och det 30-åriga kriget mellan katoliker och protestanter, där mellan 4 och 7 miljoner människor dog, och ledde till försvagningen av de katolska kyrkorna kan jämföras med den iranska regimens inblandning i de flesta länder i regionen genom sina bundsförvanter.
Irans framtid är en sekulär och demokratisk republik
Iranska folkets slagord visar att de är emot regimens politik, som spenderar deras rikedomar för att få makten i regionen.
Den islamiska republikens grundare, Khomeini, sade att ”krig är en välsignelse” för att få makten. Han visade detta genom att uppvigla ett antipatriotiskt krig med Irak där ett stort antal iranier dödades inte minst 36,000 ”barnsoldater”.
Av denna anledning bör en framtida, ny regering i Iran, som kan respektera rättvisa mellan människor inte vara religiös, utan bör vara sekulär och oberoende av religion. Den bör sikta på att skapa fred, möjligheter och stabilitet i det iranska samhället.
Iran har ett demokratiskt alternativ
Irans främsta oppositionsgrupp, Folkets mojahedin är muslimer som inte kunde tolerera Khomeinis omänskliga regering och hans missbruk av islam för att undertrycka det iranska folket. De ville inte att de religiösa makthavarna i Iran skulle använda religion för sina politiska och jordiska angelägenheter och få människor att hata islam. Därför har Folkets mojahedin bildat den prodemokratiska oppositionskoalitionen, Iranska nationella motståndsrådet (NCRI) tillsammans med andra iranska personligheter och grupper som delar deras framtida syn.
NCRI:s valda president, Maryam Rajavi, har lagt fram en tiopunktsplan för framtida Iran som sammanfattar iranska folkets demokratisträvan och som erbjuder en hållbar plattform för ett fritt, demokratiskt och sekulärt Iran.
Artikel fyra i Maryam Rajavis tiopunktsplan betonar åtskillnaden mellan religion och staten. Den stipulerar också ett förbud mot all diskriminering av anhängare av alla religioner.
Det är därför vi kan hoppas på ett Iran med demokratiska principer i framtiden och att det iranska samhället gör framsteg i regionen och världen.
Kanske kommer vi inom kort att bevittna en renässans i Iran. Renässansen eller perioden av väckelse och en förändring i Iran efter 120 års kamp för frihet och folkstyre som började med den konstitutionella revolutionen börjar med en ny demokratisk revolution genom det iranska folket.
Iransk konstnär
