Ruhollah Khomeini, grundaren av den så kallade islamiska republiken, som varken är en republik eller islamisk, fördes till Iran 1979 med stöd från väst.
En av Khomeinis paroller var export av den islamiska revolutionen (fanatism). Khomeini trodde att den islamiska ideologin hade vunnit.
Enligt denna teori var syftet med att exportera revolutionen att förmedla fanatism samt kulturen av dumhet och brottslighet, vilket vi tydligt bevittnar i Iran idag efter 43 år. En fanatism som har förtryckt det iranska folket och som hållit Mellanöstern och världen som gisslan genom att exportera terrorism genom regimens legosoldater, inklusive Qassem Soleimani.
Qasem Soleimani var regimens andreman och oersättligt
Qassem Soleimani var en av Khomeinis tränade fotsoldater under det antipatriotiska Iran-Irak kriget. Han hade många års erfarenhet av krig och fortsatte sina brott som befälhavare för Sarallah-brigaden i Kerman. Därefter befordrades han till befälhavare för Quds-styrkan i östra delar av landet för att undertrycka den fattiga befolkningen i Sistan och Baluchistan-provinsen.
Khamenei utsåg honom sedan till befälhavare för hela Quds-styrkan, en av revolutionsgardets fem grenar (marin, land, luft, Basij och Quds). Qasem Soleimani var i direkt kontakt med Khamenei själv och svarade endast till den högste ledaren. Han bestämde och översåg regimens utrikespolitik särskilt när det gäller länderna i regionen. Och han spelade en ledande roll i det inhemska förtrycket särskilt när det kom till att krossa folkliga protester i landet.
Regimens tidigare utrikesminister Javad Zarif erkände att han träffade Soleimani en gång per vecka för att diskutera, se över och få instruktioner om Irans utrikespolitik.
Soleimani var därför mer än befälhavare för regimens utlandsstyrkor, han var i själva verket regimens andreman och oersättligt.
Effekten av Qasem Soleimanis död på regimens strategi i regionen
Soleimanis död var ett stort, strategiskt bakslag för regimen, särskilt för regimens politik att exportera fundamentalism och terrorism i regionen.
Det irakiska och libanesiska folkets uppror började när Soleimani fortfarande levde. De visade sitt missnöje och hat genom att spotta och kasta skor på bilder av Soleimani och Khamenei. Även i Syrien attackeras och dödas regimstyrkor ständigt.
Teheranregimens inflytande i dessa länder idag är således inte lika starkt som det var under Soleimanis tid.
Quds-styrkans och Qasem Soleimanis roll för att främja regimens diplomati
Begreppet diplomati i Velayat-e-Faqih-systemet skiljer sig mycket från dess innebörd i världen. Diplomati är mellanstatliga politiska förbindelser inom olika områden. Det finns internationella lagar och konventioner som styr dessa relationer.
Men prästerskapet tror inte på geografiska gränser. Det har Khamenei och andra högt uppsatta regimtjänstemän uttalat vid flera tillfällen. Prästerskapet ser faktiskt Irak, Syrien, Jemen, Palestina och Libanon som en del av sin framtida islamiska republik.
Soleimani var den befälhavare som skulle förverkliga denna vision.
”Regimens hårda hämnd” på Qassem Soleimanis död!
De tomma orden och hoten från Ebrahim Raisi, 1988 års bödel, om en kraftfull hämnd under det andra året av Qasem Soleimanis död, är först och främst för att undertrycka iranska folket och för det andra att förhindra hans legosoldaters ”heroiska fall”.
Hussein Salami, överbefälhavare för revolutionsgardet, sade nyligen att: ”Vi har inga problem eller bekymmer att försvara oss själva. Vi kommer att ge det sista ordet till våra fiender mitt i striden!”
”Soleimanis hämnd är inte nödvändigtvis militärt, och tillbakadragandet av amerikanska trupper från regionen är en hämnd för hans uppoffring”, sade regimens ambassadör i Irak.
För att bli av med Velayat-e-Faqih och för friheten i världen och Mellanöstern måste ormen halshuggas i Iran
Regimens överlevnad styrs av Teherans förmåga att kunna exportera terrorism i regionen och det inhemska förtrycket. Bristen på pengar har förvärrat situationen för regimens legosoldater utomlands och repressiva säkerhetsstyrkor i landet. Den iranska regimen tar idag mat från det iranska folkets bord för att kunna finansiera sina legosoldater och repressiva säkerhetsstyrkor.
Regimen fortsätter att leverera pengar och vapen till Houthierna, Hizbollah och andra Iranstödda terrorister och legosoldater.
Så länge Velayat-e-Faqih-regimen existerar kommer denna brottsliga politik att fortsätta eftersom den garanterar regimens överlevnad.
Idag hjälper motståndsrörelsens motståndsenheter inne i landet folket att ta tillbaka vårt tillfångatagna hemland.
Med mod, samtidigt som de folkliga upproren och regimkritiska protester ökar, formar de förändringarna och avsätter den religiösa diktaturen, Velayat-e-Faqih, i Iran.
Iransk konstnär
