Beslutet att släppa IS-kvinnorna ut i samhället direkt efter polisförhör på Arlanda har väckt ilska och rädsla bland många människor i Sverige.
Kvinnorna har under flera år tillhört terrorsekten IS:s trogna, radikaliserade kärna. De får nu röra sig fritt i samhället och ta del av dess välfärd trots de under lång tid har levt hos och bistått terrorsekten.
Det hastiga beslutet att släppa kvinnorna är i sig väldigt alarmerande. Det är dessutom ett bevis på att det inte har gjorts en ordentlig bedömning om de fortfarande är radikala och kan utgöra en fara för samhället.
2019 beslutade regeringen att sex imamer skulle utvisas från Sverige. Men beslutet har fortfarande inte verkställts. Det trots att säkerhetspolisen bedömer att imamerna är ett hot mot rikets säkerhet. Skälet till att de inte utvisas är att det anses föreligga en hotbild mot männen och en fara för deras liv i deras tidigare hemländer.
Frågan är varför svenska politiker och den svenska politiken brister i sitt bemötande av terrorister och terrorstater? Kanske har de drabbats av Stockholmssyndromet.
Vi minns fortfarande Uppdrag gransknings reklamliknande intervju med ”Adam”, en svensk terrorist som stödde Islamiska Staten (IS). Han sade under intervjun att han längtar efter sina 72 oskulder i paradiset. Att han drömmer om ett muslimskt kalifat som styr hela världen. I Sverige fick han vård för de skador han hade ådragit sig i striderna. Sedan kunde han återvända till Syrien och ansluta sig till IS utan hinder.
Det är ett mycket intressant dilemma och en verklig utmaning för staten, regeringen, säkerhetspolisen och vissa andra myndigheter i Sverige.
Därmed är det andra vanliga medborgare som blir nästa offer. Ett talande exempel på detta är fallet med en IS-kvinna från en kommun i Västsverige. Hon reste till Syrien 2013 och anslöt sig till IS ä. Några år senare tog hon sig tillbaka till Sverige på egen hand. Hon är idag dömd till rättspsykiatrisk vård efter att ha hotat att döda en skötare på en psykiatrisk avdelning.
Den 48-åriga kvinnan hade tagit med sig fem minderåriga barn när hon reste till Syrien. Där satt hon två av sina söner i ett IS-träningsläger där de blev barnsoldater. Hennes söner dog senare i strid 18 och 14 år gamla. Vad har denna kvinna och mamma för mentalitet?
När hon anlände till Sverige möttes hon inte upp av socialtjänsten utan släpptes helt fri efter ett förhör. Det trots att hon idag är även misstänkt för tvångsgifte och krigsbrott.
Sveriges vilja att blidka och eftergiftspolitik mot terrorister och organiserade brottslighet har idag gått för långt. Så långt att hot och rädsla för kriminella gäng och släkter stoppar socialsekreterare från att fatta rätt beslut om bl.a. LVU, Lagen om vård av unga.
En ny enkät från Akademikerförbundet SSR visar att sju procent av de 482 socialsekreterare i utsatta områden som svarat säger att de har undvikit att ingripa i ett akut ärende kring ett barn på grund av hot eller rädsla. Det rapporterade TT på söndagen.
Terrorforskaren Magnus Ranstorp skulle vilja se att de svenska IS-kvinnorna hanterades på samma sätt som Danmark hanterade återvändare. I Danmark fick återvändare gå ett avhopparprogram istället för att släppas ut i samhället.
”Det är helt oacceptabelt att det är så lättvindigt man tar de här frågorna. Jag blir förbannad när jag hör den här historien”, säger terrorforskaren och debattören Magnus Ranstorp.
Säpo har gång på gång varnat om att det behövs en nationell ansträngning från politiker och näringslivet för att bemöta hotet från extremism.
Utan verkliga insatser från politikerna, regeringen och riksdagen fortsätter Sverige sin omvandling till att bli en fristad för extremister och terrorister. Illasinnade, aggressiva terrorstater som Iran och terrorgrupper som IS och Hizbollah kan utnyttja dessa extremister för sina terrorverksamhet ämnad att skada Sverige och vårt demokratiska samhället.
