En majoritet av de iranier som demonstrerade på Mynttorget i Stockholm i måndags var närstående till de familjer som tvingades fly Iran under 80-talet. De lämnade efter sig alla tillgångar och sina släktingar som är begravda i hemliga massgravar. Många av dem hoppas få gehör för sin sak av demokratiska krafter och att kunna lagföra massmördarna i Iran bl.a. regimens nuvarande ”president” Ebrahim Raisi.
Många av dem som deltog i måndagens demonstration har mist flera familjemedlemmar under en mångårig massaker, inte minst i massaker 1988 i Iran då regimen avrättade 30000 politiska fångar under sommaren.
Men det fanns också många andra familjer bland demonstranterna vars barn, syskon eller andra anhöriga blivit avrättade under de senaste 40 åren som prästerskapet styrt Iran eller människor som har nära och kära som sitter frihetsberövade idag i väntan på avrättning i Raisis regi.
Den kollektiva straffen och utrotningspolitiken av motståndare fortsätter i det fundamentalistiska maffiaväldet än idag.
Kollektiv bestraffning av svensk-iranier
Nu efter 40 år har en av regimens bödlar fastnat i det svenska rättssystemet.
Svensk- och exiliranier, inte minst de som demonstrerade i måndags, kräver rättvisa medan rättegången mot bödeln Hamid Nouri pågår i tingsrätten i Stockholm.
Iranska regimens UD hade hittills dementerat att ”Nouri hade några roller i 1988 års massaker”. Men plötsligt efter demonstrationen i Stockholm hotade iranska regimen Sverige.
En talesperson för regimens UD sade att ”Iran i ett samtal med svenska myndigheten har framför sina protester för att … Sverige har blivit en plattform för iranska oppositionen Folket mojahedin”, vilka utgör 90% av de avrättade under massavrättningarna 1988.
Konstig nog att svenska massmedier, kanske av rädsla för iranska regimens ”repressalier” och terrorism, valde att bojkotta och inte rapportera om måndagens stora demonstration där flera tusen iranier deltog.
Denna kollektiva bestraffning av tusentals demonstranter och utländska politiker med stora förväntningar att deras röst ska höras i ett fritt och demokratiskt land är en stor besvikelse.
Naturligtvis svenska massmediers gemensamma bojkott kommer inte att bemötas med glädje och välkomnande i samarbete med diktaturer runt om i världen. Att tysta ner fredliga protester kan bedömas som en stor politisk utspel bakom det svenska rättsväsendets självständiga kamp för rättvisa.
