Jan Höglund, Göteborgs posten har intervjuat Morteza Sadeghi, styrelsemedlem i FFFI.
Den största rättegången för grova folkrättsbrott i Iran inleds i Stockholm på tisdagen. En 60 år gammal iransk medborgare är misstänkt för delaktighet i massmord. – Sanningen måste komma fram, säger Morteza Sadeghi.
- Jan Höglund
I slutskedet av kriget mellan Iran och Irak på 80-talet gav landets högste ledare ayatollah Khomeini order om att fångar som stödde motståndsrörelsen skulle dödas. Den åtalade mannen häktades 2019 och var, enligt åklagarna, i en ledande position och kopplas till massavrättningar 1988. Han utsatte ett stort antal fångar för vad som bedöms som tortyr och omänsklig behandling i fängelset i Gohardash i staden Karaj nordväst om Teheran.
Åtalet omfattar även att han ska ha berövat livet ”av ett stort antal fångar som sympatiserade med andra vänstergrupper som ansågs ha avsagt sig sin islamiska tro”. Det rubriceras som mord.
Morteza Sadeghis vänner från tonåren Mair Sandogh Chezaz och Faraj Nankeli ifrågasatte det präststyrda väldet och krävde mångfald och mänskliga fri- och rättigheter. Men oliktänkande förföljdes, kastades i fängelse och många dog.
– Det är ett sår som inte läker. Regimens rätta ansikte måste bli känt för omvärlden. Det måste bli en läxa för nästa generation, säger Morteza Sadeghi med ett porträtt av vännerna i händerna och tårar i ögonen.
Han föddes i Qazvin, en gång huvudstad i det persiska riket och inte långt från Karaj. Han var ung när shahen Mohammad Reza Pahlavi efter omfattande protester sökte en fristad utomlands och Ruhollah Khomeini återvände och blev landets högste andlige och politiske ledare.
– Shahens diktatur var hårdför med politiska fångar. Det var farligt att prata öppet och kritisera, för då hamnande man i fängelse. Men i början av den nya islamiska regimen samlades många på gatorna och delade ut flygblad. Det enda vi ville ha var demokrati, ett sekulärt samhälle, respekt för män och kvinnor, inget annat.
Men det vände snart, minns Morteza Sadeghi. Khomeinis anhängare var hotfulla och aggressiva och uppmanade dem att leva på ett visst sätt. Den som inte var lojal och ville ha rättvisa anklagades för att vara kommunist.
– Khomeini bestämde allt. De som protesterade greps. Många av mina jämngamla kamrater fängslades och försvann.
Morteza Sadeghi läste till lärare, men inget var fritt. Angivare rapporterade om han läste olämpliga och förbjudna böcker. Sedan kom kriget mellan Irak och Iran. Skolbarn skulle undervisas om att strida, det var ayatollans vilja och föräldrarnas tillåtelse behövdes inte, hette det. Militärtjänst var obligatorisk.
– Jag vägrade, det var barn. Men den som vägrade samarbetade med fienden. Vi stämplades av regimen, kunde inte fortsätta läsa och få ett statligt jobb.
Han var inkallad som soldat i 2,5 år och överlevde striderna. Men andra deserterade och flydde, en del över gränsen till Irak.
– Jag var också nära att göra det, men pappa var sjuk. Alla som hade kontakt med oppositionella riskerade sin frihet, sina liv. Jag avvek under en permission och flyttade till en annan stad och fick jobb på ett privat företag. Men kamrater satt fängslade, andra avrättades. Jag kunde inte stanna längre. Jag var i fara. Jag lämnade allt bakom mig.
Han lyckades via hjälpande händer ta sig till Turkiet och norrut genom Europa till Polen. Han tog färjan till Ystad och anmälde sig hos polisen.
– Jag var väldigt rädd för jag hade dålig erfarenhet av poliser i Iran, man fick ofta stryk. Jag fick tala med en advokat och fick logi i ett fyra våningar högt hus. Jag kom till Nässjö och en flyktingförläggning utanför Motala. Jag ville till norra Sverige, så långt bort från Iran som möjligt.
Han fick uppehållstillstånd och hamnade i ett litet samhälle utanför Filipstad. 1992 kom han till Borås där han bor och jobbar nu inom vården. Han skulle gifta sig i Iran, men det fick vänta och de höll kontakt via brev och telefon. Till slut kunde hans flickvän komma till Sverige. De har tre barn, nu vuxna män.
Morteza Sadeghi tänker mycket på de unga männen han umgicks med och hade så roligt med.
– Vi brukade spela fotboll eller volleyboll, och på helgerna åkte vi upp i bergen. Sedan började gripandena och mina kompisar var politiskt aktiva. Jag visste att de hade arresterats men kunde inte tänka mig att de skulle dödas. De hade inte gjort något, de var vanliga människor. Men Khomeini hade utfärdat sin fatwa, sin order, och folk gömde sina nära och kära. Det var mycket ångest och stress bland oss. Vi hade inget vanligt liv, vi tänkte att ”nu kommer de”.
Tiotusentals iranier miste livet under sommaren 1988 på Khomeinis befallning, enligt Morteza Sadeghi. Det dröjde innan han fick ett besked om sina vänners öde.
– Jag var i Stockholm vid en manifestation med exiliranier när jag såg deras namn på en lista över avrättade. De var oskyldiga och nu känner jag mig skyldig att vara deras röst.
För tre år sedan kom han över en stor röd bok. Ordet martyrer står på omslaget. Den innehåller namn på döda, inte bara oppositionella. Han bläddrar och sätter fingret under vännernas namn och årtalet. Boken är utgiven av Iranska nationella motståndsrådet med kontor i Paris, säger han.
Tidigare i år fick Morteza Sadeghi via en kamrat i Manchester kontakt med en annan man i deras vänkrets från ungdomsåren i hemstaden.
Han hade suttit i fängelse och var nu fri, berättade han på telefon från Iran. Men han hade förbjudits av myndigheterna att prata och var försiktig. Men efter tre veckor kom ett meddelade från honom på Morteza Sadeghis mobiltelefon: bilden på deras gemensamma tonårskamrater.
Morteza Sadeghi blir rörd när han visar en förstorad och inramad bild vid bordet på stadsbibliotekets servering i Borås.
– Ursäkta, säger han och torkar tårarna. Det enda de ville ha var allas frihet, demokrati.
I torsdags svors Ebrahim Raisi in som ny president in i Iran. Han slog an en försonlig ton i parlamentet och lovade att försvara mänskliga rättigheter. Amnesty International anser dock att han ska utredas som medlem av en ”dödskommission” som i hemlighet avrättade tusentals politiska dissidenter i fängelserna i Evin och Gohardasht nära Teheran 1988. Han kopplas till rättegången som inleds i Stockholm på tisdagen och väntas pågå i månader. Många vittnen och direkt drabbade från flera länder är kallade.
– Det är en skam. Som president får han immunitet. Han borde ställas inför domstol. Rättvisa måste skipas för alla anhöriga till offren. Det måste bli ett slut på barbariet i Iran, säger Morteza Sadeghi.
Enligt Säpo bedriver Iran flyktingspionage i Sverige.
– Vi har upplevt det, de har hotat iranier. Det finns en rädsla. Men jag känner mig trygg i Sverige, säger Morteza Sadeghi.
Han kommer att åka bil till Stockholm ihop med andra exiliranier för att vara på plats på tisdagen för en manifestation utanför tingsrätten.
– Jag vet inte var mina vänner är begravda. Men jag tror att deras mördare vet. Det får inte hända igen.
