Regimens politiska och ekonomiska misslyckanden de senaste åren har försvagat det islamistiska prästerskapet avsevärt och idag är Khamenei villig att offra alla sina forna allierade för att fortsätta sitt kriminella styre.
Den 18:e juni kommer den iranska regimen återigen hålla presidentval och regimens andliga ledare, Ali Khamenei, har återigen visat sin rädsla för följderna av den växande spänningen i det politiska styret i kommande presidentval.
Den här gången har den mäktiga Väktarrådet, som består av sex mullor som är handplockade av Khamenei, och sex jurister, som utses av chefen för rättsväsendet, som själv utses av Khamenei, diskvalificerat alla så kallade reformistiska kandidater och till och med ett antal släktingar till Khamenei för att bana väg för den högsta ledarens föredragna kandidat nämligen Ibrahim Raisi.
Mullan Ibrahim Raisi, som idag är chef för regimens rättsväsende, började sin karriär med att utfärda dödsdom för hundratals politiska aktivister på 1980-talet. I Iran anser många att Raisi, som även har många fall av förskingring, personligt rofferi och korruption på sin meritlista, är bland de som begått de värsta brotten mot mänskliga rättigheter av regimens makthavare. Hans roll i 1988 års massaker på tusentals politiska fångar i Iran är väl dokumenterad.
Khamenei har i årets presidentval skapat en scen som till stor del påminner om 2008 då Mahmoud Ahmadinejad återvaldes som president i det riggade presidentvalet. Skillnaden är att den här gången finns det ingen kandidat som kan bedra det iranska folket med falska löften om reformer och förändringar eftersom det längre inte finns några så kallade reformister bland presidentkandidaterna. Khamenei har nått en politisk återvändsgränd där den enda lösningen på regimens interna och externa kriser är att eliminera alla möjliga hot och rivaler genom att stärka sitt grepp om makten för att upprätthålla det monolitiska politiska styret.
De så kallade reformisterna har under årtionden teoretiserat och normaliserat regimens brott för att ta del av makten i Iran. Medan dessa maktkåta hycklare idag gallskriker för att protestera mot att de inte längre kan få ta del av makten, var de märkligt tysta när iranska säkerhetsstyrkor dödade 1500 personer under de folkliga protesterna i november 2019, när regimen i september 2020 avrättade den oskyldiga brottaren Navid Afkari trots internationella fördömanden och uppmaningar till att stoppa avrättningen, och när revolutionsgardet kidnappade journalisten Ruhollah Zam som i december 2020 avrättades.
Regimens interna kris har nått en punkt där till och med den tidigare talmannen för regimens parlament, Ali Larijani, som är mycket nära till Khamenei, inte har fått tillstånd av Väktarrådet för att kandidera i presidentvalet. Larijanis kampanj har protesterat mot Väktarrådet och hans sympatisörer talar nu om att inte delta i presidentvalet men dessa anhängare till det islamistiska prästerskapet har vare sig viljan eller modet att utmana diktaturen som de själva har skapat och främjat. Regimens politiska och ekonomiska misslyckanden de senaste åren har försvagat det islamistiska prästerskapet avsevärt och idag är Khamenei villig att offra alla sina forna allierade för att fortsätta sitt kriminella styre.
Ett omfattande socialt och ekonomiskt missnöje i Iran har lett till att även de som tidigare har röstat i presidentvalet idag ångrar sig. Aktivister i Iran, familjer till offren för regimens brutala våld och en majoritet av den iranska befolkningen betraktar presidentvalet som en fars och har inte bara bojkottat valet utan har även ett budskap som har fått stor spridning i Iran och på sociala medier: vi röstar på att störta regimen. De kräver idag att Khameneis styre och det islamistiska prästerskapet omkullkastas. Deras budskap till diktatorn är tydligt: människor är inte rädda längre och diktaturen kommer så småningom att falla.
Vi exiliranier och människorättsaktivister som har engagerat oss för att uppnå en demokratisk och sekulär republik i Iran vill idag uppmana det internationella samfundet att distansera sig från diktaturen och isolera regimen så mycket som möjligt. I över 40 år har europeiska länder och USA blidkat regimen med det falska narrativet att de genom att erbjuda politiska och ekonomiska eftergifter kan stärka de så kallade reformisterna inom denna regim. Årets presidentval är troligen den sista spiken i kistan för föreställningen att reformisterna i Iran vill eller kan åstadkomma en förändring. Så det internationella samfundet måste ställa sig en enkel fråga: är de villiga att blidka en regim vars president inte har gjort något annat än att utfärda avrättningsdomar under de senaste 41 åren?
Vi fortsätter att stödja det iranska folkets strävan för frihet och demokrati. Vi kommer inte låta oss tröttas eller mattas förrän den dagen då vi ställer Khamenei, Raisi och varje enskild kriminell makthavare inom regimen inför rätta i den Internationella brottmålsdomstolen. Och vi fortsätter att sprida det iranska folkets budskap inför det iranska presidentvalet: vi röstar på att störta regimen.
21 06 10
