Den här veckan riktas omvärldens blickar mot Wien. Förhoppningen är att de indirekta samtalen mellan iranska regimen och USA, där EU agerar som mellanhand, ska leda till ett diplomatiskt genombrott som i sin tur blåser nytt liv i den kärntekniska överenskommelsen från 2015 (JCPOA).
Men mycket talar för att så inte blir fallet.
USA lämnade JCPOA under förra president Donald Trump och införde en rad straffåtgärder mot Iran.
Iranska regimen svarade med att göra flera avsteg från överenskommelsen, bland annat anrika uran till 20 procent och öka antalet avancerade centrifuger.
Inför och under samtalen i Wien har iranska regimen ett tydligt krav. Nämligen att USA häver samtliga Iransanktioner. Om detta sker lovar regimen att reversera sina avsteg och följa sina åtaganden under JCPOA.
USA å sin sida förkastar ensidiga åtgärder och kräver att iranska regimen följer JCPOA till fullo innan landet häver sanktionerna.
När Joe Biden vann presidentvalet i USA hoppades många på att den nya administrationen skulle återgå till en “normal” Iranpolitik baserad på diplomati, likt president Obamas sista år vid makten.
Biden signalerade tydligt att han vill att USA ska återgå till JCPOA. Men därefter har det hörts andra tongångar från personer i hans omgivning.
Oavsett Bidens avsikt så har USA ännu inte återgått till avtalet, vilket grusade förhoppningar om ny diplomati med regimen in Iran.
Ska västvärlden vika sig för iranska regimen?
Sex år efter JCPOA har iranska regimen ökat det inhemska förtrycket samt sin terrorism i Europa och i regionen.
Prästerskapet utnyttjade hävda sanktioner för att beväpna, utbilda och finansiera sina terrorstyrkor i Mellanöstern, planera nya terroroperationer på europeisk mark samt utöka och utveckla sitt ballistiska robotprogram.
Samtidigt fortsatte regimens jakt på kärnvapen medan dess kärnteknikprogram stod intakt.
Om historien är någon indikation kommer prästerskapet i Iran att inte ändra sitt beteende oavsett ekonomiska och politiska eftergifter. Förnekelse, bedrägeri och dubbelmoral är en del av regimens natur.
Regimen försöker idag pressa omvärlden genom diplomatisk utpressning, hot och terrorism.
Men tack vare de senaste årens sanktioner har iranska regimen idag inte samma makt och inflytande som den hade för sex år sedan.
Faktum är att regimen har aldrig varit svagare på hemmaplan och mer isolerat internationellt än vad den är idag.
Från ena sidan utmanas prästerskapets religiösa envälde av ständiga och pågående folkliga protester över hela landet. Folket kräver förändring och slagorden är riktade mot regimen i sin helhet.
Å andra sidan har arabländer ändrat sin inställning mot regimen och bildar olika union för att bekämpa iranska regimens inflytande och inblandning i regionen. Det samtidigt som Israel, regimens ärkefiende, är fast besluten att stoppa regimen från att utveckla kärnvapen.
