Iranska dissidenter som har flytt från den brutala prästerskapet i Iran har dock all rätt att frukta för sina liv långt ifrån landets gränser och även här i europeiska länder. Skriver männikorättsaktivisten Pegah Kaviani.
Under sitt 42-årige styre har den iranska regimen avrättad och torterad tusentals politiska motståndare I Iran, bland annat i en blodig massaker sommaren 1988 då regimen avrättade närmare 30.000 politiska fångar i fängelser över hela landet.
Iranska dissidenter som har flytt från den brutala prästerskapet i Iran har dock all rätt att frukta för sina liv långt ifrån landets gränser och även här i europeiska länder. Det finns nämligen motståndare till den iranska regimen som mist livet i europeiska länder genom brutala dödsdåd som liknar kallblodiga avrättningar.
Enligt rapporter och utredningar av säkerhetstjänster från olika länder kan många dödsdåd på iranska dissidenter kopplas till den iranska regimen och dess underrättelsetjänst. Dr. Kazem Rajavi, universitetsprofessor känd för sitt arbete som förespråkare för mänskliga rättigheter tillika företrädare för National Council of Resistance of Iran (NCRI) i Schweiz blev skjuten till döds i en blodig attack i Schweiz 1990. USA:s utrikesdepartement införde sanktioner på 13 personer som var var ansvariga för mordet på Dr. Kazem Rajavi.
Den kurdiska politiska ledaren och generalsekreteraren för Kurdistans demokratiska parti i Iran, Sadegh Sharafkandi, mördades med tre andra kurdiska politiker i restaurangen Mykonos i Berlin 1992. Efter flera år av undersökningar och en lång juridisk process slog en domstol i Berlin 1997 fast att de högsta nivåerna av det politiska ledarskapet i Iran hade beordrat mordet i Berlin.
Den nederländske utrikesministern Stef Blok har i ett brev till det nederländska parlamentet rapporterat att Iran ligger bakom två mord på iranska politiska dissidenter i Nederländerna. Blok skrev att den nederländska regeringen anser att dessa dödsdåd, som skedde 2015 och 2017, var planerade av den iranska underrättelsetjänsten.
Sedan prästerskapet kom till makten i Iran har hotet om terrorism och finansiering av terrorister runt om i världen (som av prästerskapet i Iran kallas för export av Islam och revolutionen) alltid varit en kontroversiell fråga på internationell nivå.
Den iranska regimen, som inte kan lösa de interna kriserna, försöker uppnå balans och stabilitet genom en brutal förtryck inom landet och genom att exportera kriser i form av terrorverksamhet och skräckvälde utanför dess gränser.
Den iranska regimen, som inte kan lösa de interna kriserna, försöker uppnå balans och stabilitet genom en brutal förtryck inom landet och genom att exportera kriser i form av terrorverksamhet och skräckvälde utanför dess gränser.
Den iranska regimen har alltid indirekt och diplomatiskt stött terroristhandlingar och har lyckats undkomma konsekvenserna av sina brott, samtidigt som de avvisar alla anklagelser om att de ligger bakom morden på iranska regimkritiker.
Den iranska regimen har även en lång historia av att fängsla oskyldiga individer, oftast utländska medborgare eller individer med dubbla medborgarskap, på falska grunder. Prästerskapet använder dessa fångar som ett diplomatiskt verktyg för att pressa andra länder till eftergifter och för att främja sin egen politik och driva igenom sin vilja. Denna strategi som är baserad på politisk och diplomatisk utpressning har försatt många oskyldiga individer i stor fara. Den svensk-iranske forskaren Ahmad Reza Jalali har godtyckligt blivit dömd till döden. Den brittisk-iranska hjälparbetaren Nazanin Zaghari-Ratcliffe och den amerikansk-iranska affärsmannen Siamak Namazi är andra exempel på oskyldiga människor som blivit offer för denna smutsiga och omänskliga diplomati.
De senaste åren har det inhemska förtrycket i Iran ökat kraftigt på grund av ett utbrett missnöje mot prästerskapet och en ekonomi i förfall. Som svar på landsomfattande protester i november 2019 av tiotusentals människor över hela landet öppnade iranska säkerhetsstyrkor och revolutionsgardet eld mot demonstranterna efter att den högste ledaren Khamenei beordrade dem att gör allt för att stoppa protesterna. Säkerhetsstyrkor arresterade över 7000 demonstranter som fängslades, torterades och många av de avrättades.
I sitt desperata försök att förhindra fler regimkritiska protester i landet har det iranska prästerskapet även trappat upp sin terrorverksamhet mot politiska dissidenter utomlands. Regimen har kidnappat regimkritiker utanför Irans gränser och överfört dem till Iran där individerna har blivit utsatta för tortyr, till och med avrättning. Det barbariska regimen hävdar att dess kritiker är apostater och Islams fiender som fått fristad i andra länder men eftersom Islam inte erkänner några gränser måste prästerskapet själv söka rättvisa utanför landets gränser. Den regimkritiska journalisten Ruhollah Zam kidnappades i Irak och överfördes till Iran där han dömdes till döden och hastigt avrättades. Den svensk-iranske Habib Chaab kidnappades av iranska agenter i Istanbul i oktober 2020 och riskerar avrättning efter tortyrliknande förhör.
Men den skoningslösa regimen i Iran nöjer sig inte med mord och kidnappning av regimkritiker. Prästerskapet har även försökt utföra bombattentat mot den största och den mest organiserade iranska motståndsrörelsen, People’s Mojahedin of Iran (PMOI) och National Council of Resistance of Iran (NCRI) på europeisk mark. I mars 2018 arresterades två agenter från den iranska underrättelsetjänsten i Albanien. Enligt den albanska polisen var dessa två agenter en del av en terroristcell som planerade att attackera PMOI:s huvudkvarter i Albanien med en lastbilsbomb i samband med det persiska nyårsfirandet.
I juli 2018 arresterade tyska säkerhetsagenter Assadollah Asadi, en iransk diplomat, tillsammans med tre andra medbrottslingar för att ha planerat ett bombattentat vid NCRI:s årliga sammankomst i Paris. En domstol i Antwerpen, Belgien, dömde Assadollah Assadi till 20 års fängelse för terroristbrott den 4:e februari. Domen mot Assadi är i själva verket en historisk konfrontationspunkt mellan den iranska regimens säkerhetstjänster och europeiska länder. Under rättegångsprocessen försökte den iranska regimen, genom hotelse och utpressning, att påverka rättegången mot Assadi alternativt få till en fångutväxling.
Domen mot Assad visar också hur den iranska regimen använder diplomatiska privilegier för att planera, finansiera och genomföra terrordåd på europeisk mark. Detta belyser också det faktum att iranska diplomater, oavsett om de jobbar för Underrättelseministeriet eller Utrikesministeriet, är en del av det iranska terrornätverket i Europa. Och detta är en bra påminnelse för alla som vill delta i förhandlingar med denna regim att deras samtalspartner, Javad Zarif, är samma person som är medlem i Irans högsta nationella säkerhetsråd som fattade beslutet att genomföra denna terrorattentat. Som utrikesminister tillhandahöll Zarif ambassader de nödvändiga diplomatiska privilegier för att attentatet skulle kunna genomföras.
Enligt artikel 9 i Wienkonventionen om diplomatiska relationer kan den mottagande staten förklara en diplomat persona non grata när som helst och utan motivering. EU-länder måste agera kraftfullt mot iranska regimens terrorism på europeisk mark och förklara Javad Zarif, som ytterst ansvarig för det planerade bombdådet, persona non grata, alternativt avbryta alla förbindelser med den iranska regimen.
2021 02 16
