Rättegången mot iranska regimens terroristdiplomat Asadollah Asadi, välkänd generaldirektören för iranska regimens underrättelsedepartement, börjar till slut den 27:e november i Belgien efter två år.
Assadi och hans medbrottslingar, Amir Sadouni, hans fru Nasimeh Naami och Mehrdad Arefani står åtalade för mordförsök och deltagande i en terroristcell.
Det är första gången som en iransk diplomat i Europa åtalas för direkt inblandning i terrorism.
Men rättegång mot regimens terroristdiplomat är i själva verket en rättegång mot prästerskapets ledare. Egentligen är rättegången mot Ali Khamenei, den högste religiösa ledaren, Hassan Rouhani, regimens president, Javad Zarif, regimens utrikesminister och Mahmoud Alavi, regimens underrättelseminister.
Hot mot domstolen
Denna rättegång mot Asadollah Asadi och tre andra verkar inte vara slutpunkten för den iranska regimen för att avsluta sina terrorhandlingar. Teheran kallar Asadis arrestering i ”grunden olaglig” och förbehåller sig rätten till ett ”proportionellt svar” mot de inblandade länderna. Man kan bara gissa vad! hur mycket och var ett proportionellt svar kan vara!
Förutom hotet från Irans regim berättade Asadi under förhör med belgisk polis att väpnade grupper i såväl Irak, Libanon, Jemen och Syrien som i Iran var intresserade av resultatet av hans fall och skulle ”vara observanta och se om Belgien skulle stödja dem, eller inte.”
Troligtvis är detta hot från Irans regim och regimens terroristdiplomat en signal på beredskap för regimens vilande terrorceller i europeiska länder.
En uppenbar massaker på 2000-talet
Massakern under sommaren 1988 är akilleshäl för iranska regimen då fler än 30 000 politiska fångar avrättades. Massakern genomfördes i tysthet och hemlighet i regimens fängelser under sommaren 1988. Föräldrarna och familjerna till martyrerna vet fortfarande inte vad som hänt med deras barn och var deras barn är begravda.
Om terrorplaneringen som riktade sig till en årlig sammankomst av oppositionen NCRI (National Council of Resistans of Iran) den 30 juni 2018 i Villepinte, Paris, hade lyckats skulle det ha varit en uppenbar massaker på 2000-talet.
Regimen måste ställas till svars för terrorism och MR-brott
Förutom Belgiens rättegång mot iranska regimen har Amnesty International rapporterat om hundratals, däribland minderåriga, som regimens säkerhetsstyrkor dödade i samband med protester i 2019. Amnesty kallade kraftåtgärderna för ”ett fatalt förtryck med hjälp av avstängning av internet för majoriteten av iranska folket”.
Den 67:e resolution som FN:s generalförsamlings tredje kommitté antog nyligen fördömer brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran vittnar också om den medeltida regimens människorättskränkningar som pågått under lång tid och är klara brott mot mänskligheten.
Inrättandet av en domstol i Haag för att behandla fallet med ”massakern i november 2019” kommer att göra det svårare för regimen att fortsätta bryta mot de mänskliga rättigheterna.
Således ska den iranska regimen drabbas hårdare då de ställs inför sanktioner för att de stödjer terrorism och kränker mänskliga rättigheter. Idén om religiös fascism grundades av Khomeini i Iran. Den är en ideologi som förtrycker människor i Iran och sprider terrorism utanför Iran.
Världens länder kan bekämpa detta hot endast genom att förena och intensifiera sin kamp mot Irans religiösa fascism. Att stänga regimens terroristcentra, inklusive regimens ambassader, samt utvisa regimens terroristdiplomater är de viktigaste stegen i kampen mot iranska regimens terrorism.
Maryam Rajavi, valda presidenten för Irans nationella motståndsråd (NCRI), påpekar att handlingsförlamning mot regimens fortsatta MR-brott är en svart fläck på samtida mänsklighetens samvete. Därför är utredningen av dessa två stora massakrer och rättegången mot de som är ansvariga för det, är en stor utmaning för det internationella samfundet.
Afsaneh Oskouei, 2020-11-19
