Protester och strejker mot regimens ekonomiska misskötsel och systematisk korruption fortsätter i flera iranska städer över hela landet, enligt uppgifter till FFFI.
Sjuksköterskor, arbetare inom oljeindustrin, anställda vid sockertillverkaren, Haft-Tappeh Sugar Cane Factory, och lärare deltog i dessa protestaktioner och krävde obetalda löner och bättre arbetsvillkor.
Bilder på sociala medier publicerade på torsdagen visar regimens repressiva säkerhetsstyrkor stoppa en grupp anställda vid Haft-Tappeh Sugar Cane Factory att gå in i fabriken.
Dagislärare från flera olika provinser samlades utanför regimens parlament i Teheran på söndagen och protesterade mot osäkra arbetsförhållanden och låga löner.
På söndagen samlades lokalbefolkningen i småstaden Vanak nära Teheran framför regimens rättsväsende för att protestera mot det statliga Al-Zahra-universitetet. Sedan 1938 har marken runt universitets området tillhört lokalinvånarna. De har handlingar som bekräftar att de äger marken och byggt upp hem och sina liv i dessa områden. Men regimen beslutade i 2002 att skänka bort marken till Al-Zahra-universitetet.
Universitetsmyndigheterna har använt ett domstolsbeslut för att ta över marken. De har attackerat lokalbefolkningen i Vanak och förstört deras bostäder.
Sedan första november fram till idag har protester och strejker förekommit Bushehr provinsen samt andra städer som Shush, Shahrekord, Ahwaz, Abadan och Arvand.
Regimen ansvarig för dagen ekonomiska kris
Regimens statliga medier och vissa ekonomister erkänner samtidigt att regimen är ytterst ansvarig och har förstört Irans ekonomi.
Mohammad-Gholi Yousefi, en av regimens egna ekonomister, påpekade just detta under en intervju med den statliga dagstidningen, Aftab-e Yazd, igår.
“På grund av [regimens] misstag och fel politik under årtionden finns det många kriser och stort missnöje [bland folket] utan någon omedelbar lösning. För att ändra det beslutsfattande systemet måste man eliminera maktcentrum som agerar parallellt, införa konstitutionella reformer och inleda konstruktiva interaktioner med världen”, säger Yousefi och tillägger.
“De som gynnas av status quo är inte alls villiga att förlora dessa fördelar. Så jag tror inte att det finns något hopp om att kunna reformera den nuvarande situationen.”
