Andra dagen av iranska oppositions globala internetkonferens fokuserade på 32:a årsdagen av 1988 års massaker på 30,000 politiska fångar i Iran. Deltagarna fördömde dessa massavrättningar som ett pågående brott mot mänskligheten och kommer att framföra krav på att de ansvariga, däribland chefen för regimens så kallade rättsväsende, Ebrahim Raisi, ska ställa inför rätta.
Talare vid internetkonferensen är framstående människorättsadvokater, tidigare politiska fångar samt offrens familjemedlemmar.
Utdrag från huvudtalare vid internetkonferensen, NCRI:s ledare Maryam Rajavi
Prästerskapets envälde säger gång på gång att Folkets mojahedin (PMOI/MEK) och Iranska motståndsrådet (NCRI) är dess främsta fiende och regimens enda röda linje. I detta ögonblick av historisk konfrontation kan man därför alla andra krafters och gruppers politiska hållning och ställningstagande.
Den avgörande frågan i Iran idag är att kämpa för frihet, för allmän rösträtt för folket och för en suverän republik istället för prästerskapets styre och dess religiösa envälde.
Under fyra årtionden har prästerskapet gjort sitt yttersta för att förgöra detta alternativ genom demoniseringskampanjer, massakrer och terrorism. Regimen har försökt förneka att det finns ett alternativ till dess envälde och övertyga världen om att den måste komma överens med prästmännen.
Prästerskapets grundare, Khomeini, tänkte utplåna Folkets mojahedin (PMOI/MEK) och den generation som stödde motståndsrörelsen med sin fatwa som ledde till 1988 års massaker. Hans högra hand vid tiden, Montazeri, skrev till honom att PMOI/MEK var en logik som inte kunde förgöras med avrättningar utan skulle fortsätta växa.
Vågen av arresteringar av unga demonstranter och omfattande gripanden av familjerna till PMOI-medlemmar under de senaste månaderna vittnar om denna sanning.
Utdrag från talarna vid internetkonferensen
Henri Leclerc, framstående fransk MR-advokat
Tortyren fortsätter även under coronapandemin. Iranier däribland tre demonstranter, utsätts för tortyr just nu. Vi vill att detta ska upphöra och världen måste veta och agera.
Sir Geoffrey Bindman, brittisk advokat specialiserad på människorättslagstiftning
Brittiska regeringen bör införa sanktioner mot iranska regimtjänstemän för deras MR-brott. Storbritannien och dess allierade i EU och FN har ett ansvar och en skyldighet att försäkra sig om att generalförsamlingens årliga resolution mot Iran inkluderar en artikel som etablerar en internationell process för att åtala de som är ansvariga för allvarliga MR-brott däribland 1988 års massaker i Iran och dödande av 1500 demonstranter under de folkliga protesterna i november förra året.
Geoffrey Robertson QC, framstående brittisk jurist och författare specialiserad på människorätt, krigsbrott och brott mot mänskligheten
För 32 år sedan intervjuade jag 40 tidigare fångar som hade överlevt 1988 års massaker och blev chockad av mina resultat. [1988 års massakern] är det värsta brottet mot mänskligheten sedan andra världskrigets koncentrationsläger.
Fångar hängdes med lyftkranar i grupper om sex personer. Ingen av de ansvariga ställdes till svars eftersom FN var svag. FN misslyckades med att genomföra sitt uppdrag.
Jag tror också att det finns en rörelse bland de som kämpar för mänskliga rättigheter som strävar efter att identifiera skurkarna. Namnge dem och skämma ut dem och stoppa dem från att komma in i deras länder. Länder som har lagar om riktade straffåtgärder bör införa sanktioner mot dessa brottslingar som fortfarande lever.
På det här sättet kan vi hålla dem ansvariga och gå på offensiv mot förövarna av ett av de värsta brotten mot mänskligheten.
Tidigare politiska fångar och offrens familjemedlemmar om 1988 års massaker
Homa Jaberi, tidigare politisk fånge
Regimen höll oss frihetsberövade i dödsceller eftersom vi valde frihet. Västerländska medier, som Der Spiegel, anklagar medlemmar av iranska oppositionen, Folkets mojahedin (PMOI/MEK), för tortyr. Jag frågar mig själv som en tidigare politisk fånge om det är jag som anklagas för tortyr istället för regimen.
Damona Taavoni, dotter till ett av offren för 1988 års massaker och ögonvittne
Min far var avrättad under 1988 års massaker. Under sommaren 1988 ställde regimen endast en fråga till fångar, stöder du Folkets mojahedin (PMOI/MEK). De som svarade ja var avrättade och de som sade nej överlevde. Vi vet att 30,000 svarade ja.
