Vad är verkligen en sann historia att maximera risker för sammandrabbning efter eliminering av terroristledaren Soleimani eller minimera den chans som minskar risken för en sammandrabbning mellan Iran och USA på samma fenomen?
Om man utgår från iranska folkets synpunkter och attityder som visade sig under den senaste tidens demonstrationer efter händelsen är sagan helt annorlunda. En majoritet av iranierna är överlyckliga eftersom världen har blivit säkrare efter Soleimanis död. Operationen drar en klara gränsen att även hänsynslösa krigsherrar måste hålla sig inom ramen av internationella regler och lagar.
”Risk för hett krig – mord utan strategi”, skriver SvD:s utrikeskorrespondent Gunilla von Hall i en artikel. Denna rubrik är vad Jane Harman, chef för en av världens främsta tankesmedjor, sade under en intervju med SvD i Davos. Samtidigt med detta försöker Oman nu medla mellan USA och Iran.
Utan en riktig djup genomgång av det politiska läget i Iran och USA hamnar man naturligtvis i ett läge som 74-åriga Jane Harman befinner sig i. ”Hett krig genom ombud” hotar efter att ”USA dödade den iranske generalen Soleimani med en drönarattack”.
Först till Jane Harman, som är en lojal demokrat och chef för tankesmedjan Woodrow Wilson International Center. Hennes intresse i nu läget är i första hand att försvaga President Trump.
Det är ingen hemlighet att demokraterna vänder på varje sten för att säga exakt motsatsen till vad republikanerna säger i massmedia. Sedan Donald Trump tog över presidentposten i USA började demokraterna med sina allierade att ifrågasätta hans maktövertagande och hävda att han var en illegitim president. Men än så länge, när Trump närmare sig slutet på sin första mandatperiod, har de inte lämnat några bevis för sina påståenden till väljarna. Och de vill dessvärre inte släppa taget än. Demokraterna försöker nu avsätta Trump genom att ställa honom inför riksrätt i senaten för att passivisera en del av de amerikanska väljarna och möjligen få dem att vända republikanerna ryggen, enligt flera bedömare.
Därutöver florerar rykten om att Donald Trump är en ”krigshetsare”! Därför är han farlig för världsfreden trots att man i praktiken hittar inga riktiga belägg för denna teori heller! Följaktligen bör man lämna sådana rykten bakom sig samt bedöma dem som ”Fake News”.
Tvärtom har Trump visat tålamod när det gäller bland annat iranska regimens attacker i Mellanöstern och dess provokationer mot amerikanska allierades intressen i Persiska, t.ex. nedskjutningar av amerikanska drönare, robotattacker mot handelsfartyg samt attacken mot Aram Co oljeraffinaderi i Saudiarabien som står för 20% av den internationella oljeförsörjningen.
Men attacken mot USA:s ambassad i Bagdad, där slagordet ”vår ledare är Qassem Soleimani” klottrades på ambassadens vägg, blev för mycket för Trump. Särskilt efter att Keyhan, Irans största statliga dagstidning som också är den högste ledaren, Khameneis megafon, stödde attacken och skrev. ”Det är rätt ställe ni tog över, släpp inte den” i ett tydligt budskap till de ”demonstranter” som attackerat ambassaden.
Försöket att ockupera den amerikanska ambassaden i Bagdad genom Soleimanis ombud i Irak påminde USA om samma attityd och taktik som regimen använde i Teheran den fjärde november 1979 när den tog över USA:s ambassad i Iran. Det tog 444 dagar, vapenförsäljning och en hel del kontanter för att lösa krisen.
Trumps tålamod mot Khamenei efter flera provokationer i Persiska viken gav iranske diktatorn en känsla av att Trump varken kommer eller vågar starta krig mot hans regim. Han missbedömde verkligen läget i USA.
För den andra räknade Khamenei med att kommande året sammanfaller med presidentvalet i USA. Därför sade han bestämt i sina tal att ”det varken blir krig eller några förhandlingar med Trump”.
Verkligheten i USA är så klart den att ingen, varken demokrater eller republikaner, älskar terrorregimen i Iran. Den senaste resolutionen i senaten 752 där båda partierna ställer sig bakom och stöder iranska folkets kamp för demokrati är en solklar sammanslutning bakom amerikanska nationella intressen gentemot regimen.
Jane Harmans kommentarer, citerade i SvDs artikel, kan i bästa fall ge hopp om att ett fåtal republikanska väljare fastnar i demokraternas fiskenät. De stärker även förespråkare för eftergiftspolitiken samt iranska regimens lobbyister som förespråkar sanktionslättnader och sprider falska rykten om ett kommande krig i jakten på snabba dollar och euro.
Men sanningen är den att regimen i Iran har varken råd, resurser eller potential att möta USA i ett krig. Största oppositionen NCRI vill absolut inte att en främmande makt ska blanda sig i Irans angelägenhet.
Tiden för dialog med väst är också förbi för regimen. Prästerskapets hopp idag är att en annan fraktion av ”stora Satan (läs USA)” än Trump vinner det kommande presidentvalet. Men det ser verkligen mörk ut nu för tiden.
Dessutom är iranska folkets krav inte längre enbart en bättre ekonomi, de är mycket mer omfattande än så. Folket litar inte på prästerskapets urgamla regelverk och lovord. De vill byta ut det medeltida system som för länge sedan passerat sin bäst före datum mot en demokrati baserad på fria val, mötes-, åsikts- och yttrandefrihet, separation mellan religion och staten samt jämställdhet.
Oppositionsledaren och Iranska nationella motståndsrådets valda president, Maryam Rajavi, har lagt fram en tiopunktsplan för framtida Iran som garanterar just detta för alla medborgare i landet.
Denna kan man inte importera från väst som regimen vill cementera sin framtid på.
2010 02 01
