Det är inga hemligheter längre att ett starkt regionalt motstånd i form av folkliga protester med fokus på prästerskapets expansionspolitik växer i Mellanöstern.
I början av 2018 skakades prästerskapstyret i Iran av de enorma folkliga protester som pågick i flera veckor som sedan spred sig till130 städer. Folket skrek ut sitt vrede och ropade ”ned med diktatur”, ”ned med Rouhani”, ”ned med Khamenei”. Det som denna gång skilde sig från tidigare protester var när människorna på gatorna skanderade: ”Reformister eller konservativa er tid är förbi”.
Mullaregimen kände sig hotade och skakade i grunden med dessa enorma protester. Massarresteringar sattes igång hejdlös. Ca 52 människor satte sina liv i demokratins tjänst och 7500 grepps. Antalen bekräftades av Sadeghi en av regimens egna ledamöter.
Enligt en intern rapport hade 20st av de gripna dött under mystiska omständigheter efter att de hade blivit utsatt för fruktansvärd tortyr, men som senare rapporterades som självmord.
Miljoner människor på gatorna väntade desperat på att få stöd från internationella samfunden och bland annat från Sverige. Men dåvarande utrikesministern Margot Wahlström samt den svenska regeringen svek demokratirörelsen i Iran och valde istället att behålla den så kallade goda relationen med regimen i Iran.
I början av oktober 2019 reste sig det irakiska folket mot regimen i Baghdad. Folket protesterade mot arbetslöshet, fattigdom, korruption samt mot iranska regimens enorma inblandning i Iraks angelägenheter. Demonstranter skanderade ”Iran ut ut, Irak fri fri”, Lika så folket i Iran ville demonstranter i Irak också ha ett regimskifte utan Irans inblandning. Dessa enorma fredliga protester där de flesta var Shiamuslimer som demonstrerade mot korrupta regimen i Irak krävde 185 döda och över 6000 allvarlig skadade. De enorma protesterna som besvarades med våld skakade verkligen inte bara regimen i Baghdad utan även mullaregimen i Teheran. Protesterna i Irak som har tagit fart på nytt var helt oväntade för Ali Khamenei som alltid skryter om att Baghdad är deras bakgård.
Situationen har blivit så allvarlig att regimerna i både Iran och Irak i ett desperat försök anklagar den iranska oppositionen Folkets Mojahedin om deras inblandning.
De folkliga protesterna har inte begränsats till Iran och Irak utan har spridit sig även till Libanon som har varit mullaregimens starkaste bas/fäste i Mellanöstern.
De senaste dagarna har vi följt de enorma folkprotesterna i Libanon via de olika medierna. Libaneser inklusive Shiamuslimer gick ut på gatorna i de flesta städerna i Libanon och skanderade slagord mot Hassan Nassrollah ledaren till den iranskstödda Hizbullah samt Nabih Berri ledaren till ”Harakat Amal” som också stöds av mullaregimen.
Ca 1.7 miljoner människor rusade ut i söndags på gator och torg för att kräva bättre levnadsstandard. Demonstranterna anklagade regimen och dess allierade för korruption och maktmissbruk.
De folkliga protesterna från Teheran till Baghdad och Beirut har en gemensam nämnare, att mullornas dagar är räknade. Oavsett om västvärlden inser eller accepterar så är en demokratisk mellanöstern i upptåg, men frågan är vad väljer Sverige för roll i detta? Att dalta med mullorna i Iran eller välja demokratins sida?
Soraya Saadati
