Den tionde oktober är dagen att stopp den barbariska, medeltida bestraffningsmetoden avrättning för människor som ofta själva är offer i samhällets onda spiral. Dagen är också en höjdpunkt för alla humanister som önskar avveckla dödsstraffet i civiliserade samhällen en gång för alla.
Men denna dag är också en sorglig dag för fundamentalister och närsynta diktaturer, odemokratiska och enväldiga härskare som ser lösningar på problemet i form av fysisk förintelse av politiska fiender, kriminella grupper eller individer.
Det värsta är att dödsstraff främst drabbar särskilda grupper som är politiska eller humanitära motståndare till härskare i ett odemokratiskt samhälle.
Dessa grupper har vid gripandet inget stöd av lag eller rättsväsendet. Ännu värre blir det när diktaturer har intresse av att snabbt bli av med motståndare för att reflektera politisk stabilitet för sina affärspartner och investerare i landet.
Dödsstraff har även konsekvenser i de demokratisk ländernas rättsväsende. Det finns många exempel på fall där domare har gjort felbedömningar t.ex. dömt oskyldiga människor till döden.
I vissa fall har felaktigheter blivit kända många år efter domen; nya bevis dyker upp men det är försent för offren.
Att ta livet av människor påverkar ofta andra i familjen och släktingar. Detta i sin tur skapar ett stort socialt sår som sätter sina spår många år därefter och går tyvärr inte att läka.
Det finns inte heller bevis varken i juridiken eller genom vetenskapliga metoder att fysisk eliminering av individer hjälper till att minska kriminalitet eller andra våldsamheter i samhället .
Den tionde oktober, Internationella dagen mot dödsstraff, är rätt tillfälle att påminna omvärlden att prästerskapet i Iran, som har rekordmånga avrättningar på sitt samvete under 40 år, har styrt Iran med järnhand. Regimen har, trots stort antal avrättningar under alla dessa år, mångdubblat antalet kriminella grupper och våldsamheter i egenrörelse och genomsnittet i landet och världen.
120 000 avrättningar har inte kunnat minska brutalitet i landet och inte heller stoppa politiska viljan hos motståndare för att kämpa för demokrati.
Därför är det nödvändigt att de demokratiska länderna med kraft tar parti för Irans prodemokratiska oppositionskoalition, Iranska nationella motståndsrådet (NCRI) och dess valda president Maryam Rajavi. Hon har i sitt tiopunktsprogram för framtida Iran bl.a. avskaffat och förbjudit dödsstraff och tortyr.
Det är också viktig att poängtera att flera hundra iranier däribland oliktänkande, minoriteter, etniska grupper, samvetsfångar, minderåriga, sitter idag frihetsberövade i regimens fängelser i väntan på att myndigheterna ska verkställa deras dödsstraff.
Det är värt att påminna att Amnesty International har gång på gång varnat omvärlden för dödsstraff som tyvärr har blivit en rutin bestraffning i Iran utan att få gehör för sin varning.
Kanske är det dags att Sverige också bestraffar terrorregimen i Iran på så sett att prästerskapet slutar kollektiva bestraffningar av iranska folket samt lägger ner dödsstraffet helt och hållet. Men det ser lite mörk ut just nu i Sverige som föredrar sina ekonomiska relationer med prästerskapet framför mänskliga rättigheter.
Hossein Pahlawan
