Amnesty International uppmanar internationella samfundet att inte blunda för 1988 års massaker på tusentals politiska fångar i Iran.
Iranska myndigheter fortsätter att vägra avslöja vad som hände de tusentals politiska dissidenter som i hemlighet utsattes för påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar under massakern i Irans fängelser 1988.
Detta har lett till en kris som internationella samfundet har förbisett i årtionden, skriver Amnesty i ett uttalande på onsdagen inför Internationella dagen för offren för påtvingade försvinnanden, den 30 augusti.
Tusentals dödsfall som berör offren är fortfarande oregistrerade. Över hela landet finns tusentals saknade kroppar begravda i oidentifierade massgravar, tillägger Amnesty i sitt uttalande och skriver vidare.
”I mer än 30 år har de iranska myndigheterna vägrat att officiellt erkänna att dessa massgravar existerar och var de finns. Detta har därmed orsakat oändligt lidande för familjer som fortfarande söker svar om sina nära och kära som är saknade.”
”Det är fel att se 1988 års massavrättningar som historiska händelser. De påtvingade försvinnandena pågår och 30 år senare fortsätter offrens familjer att plågas av ångest och osäkerhet över deras nära och käras öde”, säger Philip Luther, research- och policychef för Amnestys Mellanöstern- och Nordafrikaavdelning.
Påtvingade försvinnanden är ett brott som pågår tills dess att staten avslöjar den berörda personens öde eller var den berörda personen befinner sig, skriver Amnesty och hänvisar till internationell rätt. Och detta kräver att staten överlämnar offrets kvarlevor till familjen om den berörda personen hittas död.
Amnesty har erkänt 1988 års massaker i Iran som ett pågående brott mot mänskligheten som FN måste utreda.
