Svensk- och exiliranier deltog i en demonstration i Stockholm på lördagen för ett fritt och demokratiskt Iran. Över 5000 samlades på Kungsträdgården för demonstrationen som avslutades med en marsch mot Sergels torget och tillbaka.
Deltagarna uppmanade Sverige och EU att bryta diplomatiska relationer och handel med iranska regimen och istället erkänna iranska folkets strävan efter demokrati och frihet. De uppmärksammade och visade sitt stöd för de regimkritiska protester som pågår i Iran sedan förra året.
Demonstration i Stockholm för ett fritt och demokratiskt Iran
Svensk-och exiliranierna uttryckte även sitt stöd för Iranska nationella motståndsrådet (NCRI), och dess främsta oppositionsgrupp, Folkets mojahedin (PMOI/MEK), med oppositionens iranska flaggor.
Vi “uppmanar svenska regeringen att pressa iranska regimen till att öppna landets fängelser för internationella inspektioner och en internationell utredning”, sade NCRIs valda president, Maryam Rajavi, till demonstranterna via videolänk.
2018 var ett år av folkliga protester mot regimen. 2018 var också ett år av skam för iranska myndigheter, enligt Amnesty, som arresterade över 7000 individer förra året. Dessa godtyckliga arresteringar, ökade avrättningar och mord på demonstranter fördömdes under lördagens demonstration i Stockholm.
“Prästerskapet har förlorat sin legitimitet efter ett år av växande folkliga protester över hela landet samtidigt som det blir allt mer isolerad internationellt. Det är därför regimen underblåser konflikten i regionen och beslagtar utländska oljetankrar”, sade Mojtaba Ghotbi, ordförande för FFFI, som deltog i demonstrationen.
“Slagord som ‘reformister, konservativa, spelet är slut’ visar att iranska folket ser regimen som det största hindret mot ökade fri- och rättigheter samt en bättre framtid”, tillade han.
Demonstranterna i Stockholm förkastade både krig och eftergiftspolitiken gentemot regimen. De betonade att Irans framtid avgörs av iranska folket och visade sitt stöd för en demokratisk förändring i Iran genom folket och deras oppositionskoalition, NCRI.
“Vi anser att Iran har ett demokratiskt alternativ i NCRI och Maryam Rajavis tiopunktsplan för framtida Iran. EU och Sverige måste överge sin skamliga eftergiftspolitik som idag rubbar maktbalansen till prästerskapets fördel”, sade Soheila Dashti som hade kommit från Göteborg.
Hon fick gehör från många av talarna bland dem tidigare ministrar från EU:s medlemsstater och europeiska parlamentariker däribland senator Lucio Malan, italiensk senator och gruppledare för partiet FORZA ITALIA i senaten och John Perry, tidigare irländsk minister (för andra talare se bildgalleri och läs texten).
Magnus Oscarsson, riksdagsledamot från KD, uppmärksammade iranska regimens repression i sitt anförande och sade, “vi säger till folket i Iran att de inte är ensamma i deras kamp mot repression. Den Svenska regeringen måste gör mer för att stödja dem.”
Regimens omfattande MR-brott, särskilt 1988 års massaker på tusentals politiska fångar i landets fängelser, uppmärksammades med utställningar och banderoller.
FN:s särskilde rapportör för Iran dokumenterade massakern i sin rapport i augusti. Amnesty har beskrivit massakern som ett pågående brott mot mänskligheten som FN måste utreda.
Svensk- och exiliranierna varnade för ett stundande massaker om EU och Sverige inte bryter sin tystnad och agerar för att ställa regimen till svars för dessa grymheter.
Rama Yade, Frankrikes tidigare minister för mänskliga rättigheter, sade “Demonstrationerna i Iran visar att iranska folket vill ha demokrati och inte diktatur, frihet och inte terrorism. Vi måste lyssna på deras rop”.
Flera talare uppmanade även EU och internationella samfundet att erkänna iranska folkets rätt att störta regimen tillsammans med deras opposition, NCRI.
Svensk- och exiliranierna lyfte även fram den växande hotbilden från regimen mot iranska aktivister och regimkritiker i Sverige och deras anhöriga i Iran.
Representanter från svensk-iranska föreningar kritiserade regeringen och UD för att inte fördöma dessa olagliga aktiviteter som leds av iranska ambassaden i Stockholm. De sade att svensk-iranierna förväntade sig en kraftig markering från UD mot regimen för att få ett slut på dessa hot och spionage.