Iran är en stor och lönsam marknad, men mullornas regim är så ökänd att det kan bli kostsamt att göra affärer med. Det är här de ”inbäddade journalisterna” kommer in i bilden. Det är här Der Spiegel och andra kommer in i bilden, skriver Behroz Pertow,
Nyhetsrapportering blev news-business i och med att några medier fick vara med och direktsända amerikanska soldaters landstigning i Somalia. Affärsmodellen utvecklades till ”inbäddad journalistik” i samband med Irakkriget. Utvalda journalister från utvalda byråer fick följa med militären i deras pansarvagn och rapportera efter deras godkännande. Nyhetsbyråer omvandlades till PR-konsulter. Att opartiskt förmedla nyheter var inte det viktiga längre. Att vara först och ha ensamrätt blev den nya grejen. Att kunna intervjua makten i en exklusiv intervju blev viktigare än att granska makten. Att kunna resa till ett visst land blev viktigare än att granska förhållandena i landet.
Class Relotius på den ”respekterade” tidningen Der Spiegel är ett bra exempel på News-business eran. Han var tidningens stjärna och vann flera priser. I flera år skrev han prisbelönta dock helt påhittade reportage. Alla dessa artiklar skrev han, som USA:s ambassadör i Tyskland påpekade, efter ledningens önskemål.
Der Spiegel bad förstås sina läsare om ursäkt och lovade att sådant inte ska hända igen. Men vad händer sedan?
Den 16 februari i år valde Der Spiegel att i en vänlig gest till iranska regimen förtala och svartmåla iranska oppositionen. Tidningen publicerade ett reportage om medlemmar i organisationen Mojahedin Khalgh (MEK) som är baserade i Albanien. Sanningshalten i Luisa Hommerichs reportage var det samma som Relotius ”prisbelönta” reportage. Regimens utrikesminister Javad Zarif var på besök i München just då för att delta i säkerhetskonferensen. Med artikeln ville man behaga utrikesministern och främja affärsintressen.
Iranska motståndsrörelsen (NCRI) anmälde dock Der Spiegel och gick till domstol. Domstolen i Hamburg handlade skyndsamt och dömde till NCRI:s fördel. Redan den 23 mars beordrade domstolen tidningen att omedelbart radera grundlösa anklagelser och förtal från artikeln på sin hemsida.
Tyvärr är Der Spiegel inte ensam i den nya businessen. Det är flera aktörer i denna bransch, en del svenska medier inkluderade.
Att främja andra affärer har blivit viktigare än nyhetsförmedling. Att ha tillträde till korrupta makthavare viktigare än att granska dem. Att kunna få visum till ett visst land viktigare än att rapportera om misären där.
Just i fallet Iran har man förfinat affärsmodellen och modifierat ”inbäddad journalistik”.
Där följer utvalda journalister med affärsmännen i deras limousin istället.
Iran är en stor och lönsam marknad, men mullornas regim är så ökänd att det kan bli kostsamt att göra affärer med. Det är här de ”inbäddade journalisterna” kommer in i bilden. Det är här Der Spiegel och andra kommer in i bilden. Med en serie falska eller uppgjorda reportage försöker de att skönmåla religiösa diktaturen så att man kan göra lukrativa affärer med.
Fallet med Der Spiegel visar ändå att tiderna har ändrats. Sanningen kommer fram till slut. Der Spiegel och de andra inbäddade medier har stora resurser. Vi som kämpar för ett fritt och demokratiskt Iran har små resurser. Der Spiegel var Goliat, vi David. Vi kommer att fortsätta kämpa och vi segrar.
2019/04/03
