”Dagens protester i Iran skiljer sig från 2009”, skriver Iranska nationella motståndsrådets valda president, Maryam Rajavi, i ett debattinlägg för ansedda Wall Street Journal (WSJ) på tisdagen.
”Då startade protesterna på grund av oenighet inom regimen. Idag kräver folket slutet för regimen”, skriver Maryam Rajavi, ledare för Irans demokratiska oppositionskoalition och parlament i exil, Iranska nationella motståndsrådet (NCRI)
2009 års protester startade på grund av oenighet inom regimens maktelit. Dagens uppror är inte knutet till någon av regimens interna fraktioner eller grupperingar. Det finns inga illusioner om reformer eller gradvisa förändringar inifrån [prästerskapet]. En av de populära slagorden i Teheran var ”hårdföra, reformister, spelet är nu över”. Detta är ännu ett tecken på att regimens fall är oundvikligt.
Regimen har utfärdat starka varningar mot att ansluta sig till den ledande oppositionsgruppen Folkets mojahedin (PMOI/MEK). Lågrankade och högt uppsatta tjänstemän sluter sig en efter en bakom ledarna för fredagsbönen över hela landet för att sprida regimens linje och skylla protesterna på Folkets mojahedin. Regimtjänstemäns frekventa uttalande speglar deras panik över spridningen av det landsomfattande upproret och PMOI:s och Iranska nationella motståndsrådets ökande popularitet i landet.
Det slutgiltiga skillnaden mellan 2009 års protester och dagens uppror är kanske att det sistnämnda kan lyckas störta det falska teokratiska enväldet i Iran. Iranska folket hoppas uppriktigt att så blir fallet.
Läs Maryam Rajavis hela debattinlägg på WSJ:s opinion, här, (på engelska)
