Protesterna fortsätter för ett fritt och demokratiskt Iran. De människor som påbörjade demonstrationerna den 28 december har inget att förlora. De har inte ens ett hem att återvända.
Andra som deltar i demonstrationerna vill hämnas sina barn som de förlorat i Iran-Irak kriget eller under de tidigare protesterna under åttiotalet, nittiotalet, 2003, 2008 och 2009. En stor del av medelklassen har fått det mycket sämre ställt efter regimens förskingringar och vanskötsel av ekonomin. Lönerna äts upp av hög inflation.
Missbruk av religion och politiskt utövande, det konstanta förtrycket och stora summor pengar som gått till exporten av islamisk fundamentalism har lett till att det iranska folket fortsatt att ta avstånd från mullornas regim.
De pengar som frigjordes efter kärnenergiavtalet skulle gå till investeras i välfärden men har istället finansierat krig i Syrien, Irak, Libanon, Jemen, Gaza och resten har gått rakt ned i mullornas ficka.
Det är en del av orsaken varför folket i Iran, i synnerhet studenter och ungdomar protesterar mot regimen med slagorden ”varken reformister eller fundamentalister, det är slut för islamister”.
USA: s FN ambassadör Nikki Haley var initiativtagare till att ta upp frågan om protesterna i FN. Tyvärr tog Ryssland parti för mullornas dödande och förtryck med argumentet att: ”USA slösar bort säkerhetsrådets dyrbara tid och ska inte blanda sig in i ett lands interna angelägenheter.” Detta uttalande var förväntat med tanke på Rysslands politiska hållning i Syrien.
Men det var oväntat var att se Sverige på samma sida som Ryssland. För varje iranier som fallit och faller offer i demonstrationerna bör Sveriges utrikesdepartement skämmas för sin likgiltighet och tystnad. Det är dock inte för sent att ändra kursen. Till utrikesministern vill vi säga: när dialogen med den iranska regimen inte hjälpt demokratirörelsen de senaste 40 åren, varför ska den göra nu?
Hossein Pahlawan
20180107
