Som vanligt är den iranska regimen i fokus för sitt oacceptabla beteende i regionen. Gör inget misstag, Iran och dess revolutionsgardet (IRGC) tror att man har tänkt ut alla scenarion. Efter att ha fått ett grepp i Irak och Syrien, tack vare president Obamas tillbaka lutande och passiva strategi gentemot Iran, är det nu klart att få sin högborg i Jemen.
Missil efter missil avfyras mot Saudiarabien, med tydliga IRGC-märkningar på dem. Även om USA och dess allierade är frustrerade med den teokratiska regimen i Iran finns det fortfarande en del mark att täcka innan en konsekvent politik för att lösa den torniga frågan som hotar Mellanöstern och bortom är på gång.
En uppenbar antagning
Efter den senaste missilattacken på den saudiarabiska huvudstaden bekräftade högsta ledaren Ali Khameneis rådgivare i internationella frågor (och den faktiska utrikesministern) Ali Akbar Velayati att Iran är inblandat i Jemen.
Men det som är viktigare är att han erkände att regimen har levererat vapen till Irak, Syrien och Libanon. Detta erkännandet är viktig eftersom IRGC genom hela den blodiga syriska inbördeskriget har hävdat att man bara har spelat en ”rådgivande” roll i Syrien.
Ett år efter att Obama lämnade vitahuset kom mer oroande nyheter fram om hur han försökte hjälpa Irans lakej – den libanesiska Hizbollah milisen – genom att fördröja en DEA-utredning om dess narkotikahandel. Det var på tiden att avslöja Hizbollahs narkotikahandel för att finansiera en del av sin verksamhet.
Iranska motståndsrörelsen (NCRI) har i åratal genom sina källor inom landet, undersökt IRGC: s narkotikahandel för finansiering av sina terrornätverk i regionen och på platser så långt som i Latinamerika.
Trump regeringens nya säkerhetsstrategi som infördes för några dagar sedan är en grundsten i hanteringen av Iran. Den nya strategin kräver samarbete med amerikanska allierade för att motverka hotet från Iran, som sprider sig över hela regionen med hjälp av libanesiska Hizbollah och andra paramilitära styrkor.
Från beröm till spö
I 68-sidiga policydokumentet står det: ”Iran, världens ledande stat som sponsrar terrorism, har utnyttjat instabilitet för att utöka sitt inflytande genom partners och lakej miliser, vapenspridning och finansiering.
”Iran fortsätter att utveckla mer kapabla ballistiska missiler och intelligensmöjligheter och bedriver skadliga cyberaktiviteter … Iran fortsätter med våldscykeln i regionen, vilket orsakar allvarliga skador på civila befolkningar”, tillade dokumentet. Medan det är en mycket bättre policy layout av en amerikansk administration mot Iran under många år, borde det ha lagt tyngd på ett slut på mullornas fria händer i Iran.
USA: s politik att motverka Irans ”ondskefulla” hot är realistisk när den kombineras med en stark vilja för att städa upp spillror av den gamla och föråldrade politiken för att blidka Iran, vilket Obama regeringen följde tills dess sista dagar i makten.
Europa ombord
Det är goda nyheter att Europas tjänstemän, efter spridningen av iranska missiler i Jemen, har kommit ombord och insett att det inte finns någon möjlighet att tama den iranska regimen. Hassan Rouhanis fem år har bara varit en upprepning av tidigare presidenters politik i Iran som präglas av en fruktansvärd MR rekord, inklusive en ökning av avrättningar, ökande ungdomsförtryck, större kränkning av kvinnors rättigheter och listan fortsätter.
Tre stora europeiska makter; Tyskland, Frankrike och Storbritannien har fördömt missilattackerna på saudiska städer. Med ISIS på språng kan världen andas en lättnadssug. Nu flyttar EU-länderna gradvis fokus på Irans destabiliserande roll i den flyktiga regionen. Irans missilförökning är ett annat allvarligt problem på bordet.
Irans kärnvapenavtal, även känd som en gemensam övergripande handlingsplan (JCPOA), är nu på livsstöd. Det var delvis utformat för att övertyga Iran för att minska sitt engagemang i regionala konflikter.
Den sista amerikanska administrationen och de europeiska länderna höll sig till sina löften enligt JCPOA. John Kerry, president Obamas utrikesminister och mäklare av kärnvapenavtalet med Iran, försökte fram till sin sista dag som utrikesminister att uppmuntra västerländska banker att finansiera Irans nyligen undertecknade interimsavtalet med europeiska företag som var villiga att ta risken för eventuella amerikanska sanktioner. Sådana åtgärder har emellertid inte fungerat i Irans fall.
Ändring av taktik
En närmare titt på den interna situationen i Iran under det senaste året visar att iranier förstår att blidkandet av mullah regimen till varje pris är inte längre en viktig prioritering för Vita huset. Det iranska motståndet har övervakat dissidenten i Iran under året och siffrorna växer stadigt.
Irans gator bevittnar dagliga demonstrationer och det finns frekventa sammandrabbningar med IRGC: s enheter som vanligtvis tillgriper repressiva åtgärder för att skrämma och skingra människor.
Maryam Rajavi, Irans motståndsrörelsens president tilltalade en stor samling av exiliranier och framstående gäster från båda sidor av Atlanten i Paris förra veckan genom att säga ”det internationella samfundet förväntas gå utöver att bara göra politiska uttalanden. Det har inte betalat något pris för dess destruktiva politik i Iran och regionen. ”
Hon föreslog: ”Kasta ut IRGC och dess miliser från Syrien, Irak och andra länder i regionen och förhindra överföring av trupper och vapen via dessa länder. Utvisa den terrorist stämplade Quds enhetens och iranska underrättelsetjänstens agenter från Europa och USA. ”
Det låter mycket vettigt uttalandet från president Trumps säkerhetsrådgivares H. R. Mc Masters förra månaden att ”cirka 80 procent av Assads (Syriska diktatorn) krigare är iranska lakejer.” Det finns ingen bättre tidpunkt än nu att stoppa regimen i Teheran.
Reza Shafiee (@shafiee_shafiee) är medlem i iranska nationella motståndsrörelsens utrikeskommitté.
