“EU:s utrikeschef Federica Mogherini besöker Teheran den femte augusti i egenskap av ordförande för JCOPA:s gemensamma kommission för att delta i Rouhanis installationsceremoni”, enligt ett uttalande från hennes kontor på lördagen.
Mogherinis besök kommer samtidigt som Iran trotsar internationella överenskommelser inte minst när landet sköt upp sin hittills mest avancerade satellitbärande raket i förra veckan.
USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland “fördömde Irans agerande i ett gemensamt uttalande” och påpekade att raketuppskjutning är oförenligt med säkerhetsrådets resolution 2231.
EU:s utrikeschef besöker Iran när omvärlden uttrycker oro över iranska regimens inblandning i regionala konflikter som enbart medfört förödelse och misär för miljontals människor i Iran och regionen.
Mogherinis deltagande kommer högst olämpligt när iranska regimens bödlar, ena efter det andra, bekräftar och försvarar massaker av 30.000 politiska fångar under sommaren 1988. Detta har gjort att det folkliga kravet på att ställa de ansvariga inför en internationell domstol har intensifierats i det iranska samhället.
Rouhani har under sin första mandatperiod inte förändrat något i Iran särskilt när det gäller det inhemska förtrycket och regimens fortsatt stöd för terrorism och ökade destabiliserande aktiviteter. Trots många löften om ”reformer” har Rouhani visat sig vara mer lojal mot regimens högsta andlige ledare när det verkligen gäller och situationen för mänskliga mycket har förvärrats i många områden.
Mogherinis deltagande kommer högst olämpligt och legitimerar endast ett religiöst envälde som iranska folket vill avsätta.
Hennes Iranbesök i ett sådant läge kan bara tolkas som att EU trampar på sina värderingar och lierar sig med en terroristregim vars existens lett till terrorattacker både i Europa och andra delar av världen samt bidragit till instabilitet i regionen.
Mer lämpligt är att EU:s utrikeschef avstår från att delta vid Rouhanis installation och på så sätt markerar mot prästerskapet att dess sätt att bemöta omvärlden och sin egen befolkning inte längre är acceptabelt.
