Det sista avsnittet av Irans presidentval är utspelat, och Hassan Rouhani avslutade som vinnare. Det som verkligen hände, var dock inte bara hans seger över en rad ökända motståndare så som Ebrahim Raisi, som utmålades som mästarnas förlorare. Det som egentligen hände var en enkel demonstration av en regim som snart går i konkurs. Om vi tar några steg bort från rökridån och maskeraden mullorna försöker visa, så ser vi att verkligheten är annorlunda. Den sammanslagna ilskan och frustrationen bland befolkningen, begränsningar i landet, arbetslösheten, könssegregeringen, införda klädkoder och helt enkelt inga utsikter till en framtid, så är valet bara en möjlighet till andningsutrymme för mullornas att hålla prästerskapets styre vid liv lite längre.
En dag efter att valresultaten offentliggjordes, begärde Rouhanis valkommitté snabbt sina anhängare att upphöra med sina gatufester. Uttalandet gick att läsa delvis: ”Vi har uppnått mycket och vi måste strikt följa bestämmelserna från och med nu. Inga gatusamlingar bör äga rum utan tillstånd från myndigheterna.” Så mycket för frihet!
Högsta ledaren Ali Khamenei var den enda förloraren. Hans konstruktion misslyckades med att åstadkomma vad som var tänkt, och hans favorit marionettdocka, Raisi, vann inte. Enligt pålitliga rapporter från inuti Iran läckt av den huvudsakliga iranska oppositionen Folkets Mojahedin (PMOI / MEK), försökte Khameneis män förgäves under de sista timmarna säkerställa Raisis seger. Det Islamiska revolutionsgardet (IRGC) och de paramilitära Basij-styrkorna försökte skapa flera röster och fylla röstlådorna för Raisi.
Som vid tidigare val användes ID-kort som tillhör avlidna. IRGC-medlemmar och militärer röstade en gång i sina kaserner och sedan igen vid valstationerna. Köp av röster var ett annat system. Röstning utan att visa sina båda nationella ID-kort gav möjlighet att rösta i en annan valstation på landsbygden.
Rouhanis regering försökte blockera dessa valmanipulationer. Rouhani själv varnade före valet att hans inrikesdepartement skulle stoppa alla sådana röstmässiga oegentligheter och IRGC:s inblandning. Han visste mycket väl att Irans tidigare president Mahmoud Ahmadinejad nu är ute ur leken, trots att han vann båda valen 2004 och 2009, tack vare Khameneis konstruktion.
Ahmadinejads andra valmandat var dock inte en promenad i parken. Det var ett stort misstag att inte ta hänsyn till det arga folkets reaktion, och vi vet alla vad som hände: massiva demonstrationer följde, och regimen klarade med nöd och näppe sin undergång. Det är en händelse som Khamenei bittert påminns om och som han ofta talar om.
En mer pressande fråga som ledde Khamenei och IRGC:s befälhavare att på allvar ompröva sina planer för Raisi var oppositionen, PMOI:s kampanj på gatorna i storstäderna över Iran som krävde valbojkott. Stora banderoller av Maryam Rajavi, Iranska nationella motståndsrådets valda president hängdes från motorvägarna och skickade en tydlig signal till regimen att dess huvudsakliga motståndare är återigen aktiv i Iran. Studerande i högskolor runt om i Iran grillade ofta Raisi och hans fraktion för deras roll i 1988 års massaker av 30 000 politiska fångar, främst medlemmar och anhängare av PMOI. Raisi var själv en medlem av ”Dödskommissionen” sammanställd av den tidigare högste andlige ledaren Khomeini.
Kommer Rouhani vara annorlunda under hans andra mandatperiod? Med tanke på hans förflutna som en inflytelserik prästman i mullornas hierarkiska regim finns det knappast en chans till en U-sväng trots hans slagord om ”reformer” under sista dagarna av sin valkampanj. Oväntade ord kom ut ur hans mun om att bekämpa korruption, eller att Khamenei och Raisi ska betala skatt, skapa jobb för Irans arbetslösa ungdomar, och sist men inte minst, ökade fri- och rättigheter. Men om han tror att han predikar till en okunnig publik så har Rouhani fel och hans löften kommer inte att lura någon. I alla fall inte det iranska folket.
Finns det något hopp för att mullorna kommer ändra sitt beteende? Inte en chans. Khamenei var kristallklar i sitt tal när han förra månaden sa att ”en förändring av beteende betyder regimförändring. Gör inget misstag”.
Med eller utan Rouhani har prästerskapets regim inte lämnat något utrymme för kompromisser. Det enda som finns kvar är att de måste försvinna från makten för att det ska bli en verklig förändring i Iran.
Morteza Sadeghi
Människorättsaktivist
FFFI
