Det är klart och tydligt att man inte kan lösa det korrupta, manipulerade systemet i Iran med ett val. Varken kandidaterna eller väljarna kan påverka utgången genom att medverka i presidentvalet i Iran som äger rum den 19 maj 2017.
Valsystemet är riggat på ett unikt sätt att inte någon demokrat eller sekulär kandidat har chansen att väljas. Enligt iransk grundlag har presidenten väldigt lite makt för att lagligt kunna genomföra sina vallöften. Erfarenhet visar att den högsta ledaren Ali Khamenei är en maktfullkomlig ledare som inte tolererar någon konkurrent om makten. Detta gäller inte en särskild kandidat utan det gäller även alla före detta presidenter som på ett eller annat sätt är dömda till husarrest eller är på landsflykt. Om de blev för besvärliga för Khamenei så dödas de, likt Rafsanjani, som enligt flera oberoende källor dödades genom dränkning i en simbassäng.
Varför ska man delta i valet som har följande kriterier?
– Enligt paragraf 115 i grundlagen måste en president vara man, ursprungligen iranier, iransk medborgare, högutbildad, ha felfri bakgrund, var ärlig och ha ett gott rykte, vara troende muslim, trogen Islamiska republikens system med högsta ledarens absoluta makt (velayat faghih) och tillhöra statsreligionen (Shiaislam) i Iran.
- Enligt paragraf 57 i grundlagen så står den högsta andlige ledaren över den verkställande, lagstiftande samt dömande makten.
Utifrån dessa kriterier kan man gissa att det inte är så många som är intresserade i de kandidater som ställer upp eller att överhuvudtaget delta i valet. 50 % av Irans befolkning är kvinnor och de känner sig förtryckta, diskriminerade och övergivna. Religiösa minoriteter är borta från valurnorna, alla nationalister samt sekulära krafter känner sig helt och hållet utanför för att inte tala om politiska motståndare som officiellt vill störta regimen.
För att kunna ställa upp i valet måste man först få sin kandidatur godkänt av väktarrådet. Detta mäktiga råd består av 12 ”religiöst lärda” personer varav sex prästmän som utses direkt av högsta ledaren Khamenei. De övriga sex medlemmarna i rådet väljs ut av chefen för det så kallade rättsväsendet (prästmannen Sadegh Larijani) som i sin tur utses direkt av Khamenei.
Därtill fastställer den högsta ledaren Khamenei ”den folkvalda presidentens” officiella uppdrag. Han har dessutom laglig rätt att ångra sig angående den vinnande kandidaten. Redan nu under upptakten till valet predikar bönledarna runt om i landet (samtliga utsedda av den högsta ledaren) att ”folk måste rösta på en kandidat som följer Khameneis linje”.
Till årets val godkände väktarrådet endast sex utav 1637 anmälda kandidater, samtliga högst delaktiga i att ruinera Iran. Inga kvinnor eller medlemmar från Irans religiösa och etniska minoriteter fick ställa upp i valet.
Av de sex godkända kandidaterna är det två som främst konkurrerar om presidentposten.
Hassan Rohani, den nuvarande presidenten är en av dem. När han valdes hade han som vallöften att lösa landets ekonomiska problem, befrämja kvinnors rättigheter samt mänskliga rättigheter i allmänhet och även förbättra relationerna med omvärlden.
Efter fyra år vid makten har över 3000 personer avrättats, ekonomin försämrats avsevärt samtidigt som korruptionen och arbetslösheten i landet ökat. Kvinnornas situation har förvärrats, presscensuren ökat medan flera journalister fängslats och torterats. Samtidigt är Iran för tillfället direkt inblandad i tre konflikter i Mellanöstern, i Syrien, Irak och Jemen.
Arabstaterna samt USA anklagar Iran för att stödja terrorism och för att hota stabiliteten i Mellanöstern genom att ge finansiellt och militärt stöd till terrorist- och milisgrupper i regionen.
Ebrahim Raisi, även känd som ”mördaren bakom 1988 års massaker på politiska fångar i Iran” är den andra kandidaten. Han är en ultrakonservativ politiker med nära band till Khamenei och är en av de ansvariga för massavrättning av 30.000 politiska fångar i regimens fängelser under tre sommarmånader i 1988.
Raisi anses allmänt vara Khameneis första val som president. Enligt rykten ska han även vara en framtida efterträdare till Khamenei som landets högsta ledare. Raisi har ingen riktig utbildning i bagaget men är däremot en professionell mördare.
Mot bakgrund av Khameneis maktfullkomlighet, varför utlyser han ett presidentval vart fjärde år när han ändå kan utföra den politik som han vill och därmed ge folket en unik möjlighet att visa sitt missnöje ute på gatorna, likt 2009. Varför utsätta sig för dessa risker då medborgarna får en chans att ifrågasätta hans absoluta makt med risk för folkliga protester och revolution?
Svaret är enkelt. Khamenei har vid ett flertal tillfällen sagt att för honom ”det viktigaste är att folk röstar och inte på vem de röstar”. Detta eftersom han vet att det inte gör någon större skillnad. Ju högre valdeltagandet är desto mer legitimitet för Khamenei och hans envälde. ”Långa köer” utanför valurnorna är en bra reklam för prästerskapet internationellt och ”signalerar” att folket vill ha kvar den nuvarande regimen och att högsta ledaren är populär.
Frågan är då om en iransk president har någon egentlig funktion i det nuvarande system, kan han utföra den politik som han lovar, speciellt när det gäller grundläggande demokratiska principer samt mänskliga rättigheter?.
Enligt paragraf 177 i grundlagen är följande skriven i sten och inte förhandlingsbart: Regeringens och lagens islamiska karaktär, republikens mål, regeringens ”demokratiska karaktär”, högsta andlige ledarens absoluta makt och prästerskapets ledarskap, landets administration genom folkomröstning och den officiella religionen av Islam, Shiaislam.
Det är därmed ”olagligt” att förändra dessa bestämmelser genom reformer.
Alla dem som hyllade den nuvarande presidenten och uppmuntrade folk att rösta på honom då, vad ska dem säga idag? Ska de fortsätta uppmana folk att gå ut och rösta när det bevisligen inte gör någon skillnad. Detta gäller inte bara Rohani utan alla tidigare presidenter också. Allt har försämrats under de senaste fyra åren. Ska västvärlden fortfarande gå på samma linje när det bevisligen inte gör någon skillnad eller kommer väst att för en gångs skull byta strategi och stödja de folkliga krafterna som vill införa riktig förändring i Iran.
Med avseende på ovannämnda faktorer kan man inte förvänta sig någon typ av förändring för folket efter årets presidentval, oberoende av vem som utropas som segrare.
Det är en skam att media jämte individer som representerar särintressen eller har egna ekonomiska intressen försöker uppmuntra folket i Iran till att gå ut och rösta. Detta förlänger endast liv på en terrorregim som använder ökad handel som ett täckmantel för att exportera och sprida fundamentalism, hat och terrorism över hela världen.
Hossein Pahlawan
2017 05 06
