Prästerskapets tidigare hårdföra president, Mahmoud Ahmadinejad, registrerade på onsdagen sin kandidatur till presidentvalet i Iran, den 19 maj. Det rapporterar iranska regimens officiella nyhetsbyrå IRNA och flera internationella medier under dagen.
Ahmadinejads drag kommer som en stor överraskning främst mot bakgrund av att den högsta andlige ledaren, Khamenei, hade indirekt uppmanat honom att inte kandidera eftersom det riskerade att förvärra den interna maktkampen inom regimen.
Ahmadinejad hade själv i ett tidigare brev till Khamenei skrivit att han ska följa ”ledarens intentioner” och kommer inte att kandidera till kommande presidentvalet.
Men han kovände på onsdagen till allas förvåning. Följd av hans nära allierade Rahim Mashaie och Hamid Baghaei registrerade Ahmadinejad sin kandidatur vid regimens inrikesministerium under dagen kort efter Hamid Baghaei.
Ahmadinejad försvarade sitt beslut och sade, ”den högsta ledaren rådde mig att inte delta i valet som kandidat och jag accepterade det. Men detta betydde inte att han förbjöd mig utan det var hans råd och hans råd hindrar inte mig från att närvara”.
Ahmadinejad hävdade vidare att det finns ett stort folkligt tryck på honom att ställa upp i presidentvalet. ”Jag tänker hedra mitt moraliska löfte och registreringen av min kandidatur syftar endast till att stödja min bror Hamid Baghaeis kandidatur”, tillade han.
Men många observatörer ser dock denna utveckling som början av en allvarlig kris inom iranska regimen.
Om väktarrådet godkänner Ahmadinejads lämplighet som kandidat innebär det att han inte har uteslutits från regimens inre krets. Ahmadinejad framstår då som en konkurrent och kommer att agera som en intern motståndare inom regimen. Den högsta andlige ledaren Khamenei blir då tvungen att bilda en egen opposition och ta fram en egen favorit konkurrent för att manövrera ut Ahmadinejad, vilket blir en tuff uppgift för Khamenei med oönskade konsekvenser.
Å andra sidan om väktarrådet avslår Ahmadinejads kandidatur kommer han inte underkasta sig Khameneis hegemoni och följa hans order utan söka en mer självständig roll.
Det kommer att resultera i ökad anarki inom den inre makteliten och lämna ett stort tomrum inom iransk politik som hotar prästerskapets styre. Samtliga försök att fylla detta tomrum kommer att försvaga regimen ytterligare och leder i slutändan till att prästerskapet kommer att förlora sitt grepp om makten.
