Tusentals pensionärer samlades på tisdagen, den 28 februari, utanför iranska regimens parlament och protesterade mot svåra levnadsvillkor och uteblivna löner.
Även lärare och sjuksköterskor hade anslutit sig till deras demonstration trots enorma säkerhetspådrag från regimens repressiva säkerhetsorgan.
Bland demonstranterna fanns även hundratals inspektörer och andra experter från regimens ministerium för industri- och gruvsektorn. De hade samlats framför regimens parlament ock krävde att oklarheter kring deras anställningsskydd och löner skulle åtgärdas.
Demonstranterna från hela landet hade tagit sig till huvudstaden däribland från provinserna Teheran, Alborz, Khuzestan, Khorasan, Norra Khorasan, Gilan, Mazandaran, Esfahan och Markazi.
Deltagarna uppmanade i sina slagord andra lärare och sjuksköterskor att blida allians och stå upp för att eliminera diskriminering.
Demonstranterna protesterade mot regimens repression och den omfattande korruption i landet genom att skandera ”Vi fortsätter tills vi får våra rättigheter”, ”värdighet, försörjning är våra obestridliga rättigheter”, ”vårt problem löser sig med en förskingring mindre” och ”när det blir vår tur, så är kassakistorna tomma”.
Deltagarna höll även banderoller där de kritiserade otillräckliga löner och krävde betalning av tidigare obetalda löner.
”Arbetare, lärare, studenter och sjuksköterskor allians, allians”, ”fattigdomsgränsen fyra miljoner (toman), vår lön en miljon”, ”Vi bör få betalt, ytterligare uppskjutning är orättvist” och ”kostnaderna är baserade på dollar, våra löner i rial”, löd några av texterna på demonstranternas banderoller.
Demonstrationen hölls medan repressiva säkerhetsstyrkor hade tagit full kontroll över området kring parlamentet av rädsla för att stora folkgrupper ska ansluta sig till protesten. De förbjöd alla fotgängare från att stanna i området för att ingen skulle kunna ansluta sig till demonstranterna.
Samtidigt samlades bussförare och anställda på bussföretaget, Tehreans Transit Bus Company, framför Teherans stadshuset för att protestera mot dåliga levnadsvillkor.
De krävde åtgärder för att lösa bristen på bostad, försäkring och obetalda löner genom att skandera slagord mot Teherans borgmästare, Ghalibaf, som är känd för omfattande korruption och bedrägeri, samt andra ledare för regimen.
”Arbetare är vaken, de hatar orättvisa”, ”borgmästaren som lever ett lyxliv kan du se vårt dilemma”, ”era astronomiska egendomar har gjort oss hemlösa”, ”direktörerna sviker, borgmästaren stöder dem”, skanderade demonstranterna framför borgmästarens kontor och krävde ett slut på förtrycket.
