“Ett haveri för den feministiska utrikespolitiken”, säger en av oppositionsledarna Jan Björklund kritiskt till Ann Lindes beslut att bära slöja under sin Iranresa. Men EU-ministern försvarade sitt besök i Teheran med att hon ”hade möten med åtta iranska ministrar och att tunga kontrakt för svenska företag blev helt eller delvis klara under besöket. Samtidigt kunde den svenska delegationen vid sina möten framföra åsikter om bland annat mänskliga rättigheter, fackliga rättigheter och kvinnors rättigheter”. Linde tillägger själv att ”främlingsfientlighet och dumhet ligger bakom kritiken och att man tar seden dit man kommer och inte kan bryta mot iransk lag”.
Debatten i massmedia efter det mycket omdiskuterade statsbesöket hos den fascistiska regimen i Iran har fått stora konsekvenser. Det är bara att följa reaktioner och kommentarer från världens politiker och massmedia där det bara skrivs hån mot Ann Lindes och Stefan Löfvens resa.
Man kunde klart och tydligt förutspå syftet med delegationens resa till Iran när de bjöd in den regimvänlige och Teheranlobbyisten Trita Parsi till SVT för att kommentera besöket och hylla deras handlingar. Inga kommentarer togs från den riktiga iranska oppositionen. I princip totalt åsiktscensur av tiotusentals iranier som lever i Sverige. Så, när vi inte kan vara med i det svenska samhället och delta i debatter i media för att framföra våra synpunkter, hur skulle vi då kunna påverka utvecklingen och demokratiseringsprocessen i Iran?
Frågan lyder, är MR en stor blåsning, tomma ord, påtryckningsmedel och ursäkt för väststater att få ett lukrativare och lönsammare avtal?
Vilka av dem har rätt egentligen, regeringen eller oppositionen i Sverige? Varför har alla avtal undertecknats i ambassadörens hem och inte i Department eller presidentens kansli? Är hijab eller slöjan, det enda problemet som finns för kvinnors rättigheter i Iran?
Dessa frågor och många andra är ganska lätt att besvara. Kritikerna till delegationens resa, i synnerhet Ann Lindes beslut att bära slöja är varken rasister eller fascister. De är iranier eller miljoner muslimska kvinnor som har frivilligt valt att bära slöja. De är inte förtryckta, varken i Sverige eller i Mellanöstern. Hijab är inte en symbol för förtryck däremot den påtvingade formen av slöja som systematisk utövas av mullorna i Iran och andra fundamentalistiska, religiösa grupper är självfallet förtryck.
Men det som är värst är att både statsministern och EU-ministern böjer sig för ett lands odemokratiska styre där de dagligen bryter mot mänskliga rättigheter. Än värre blir det när EU-minister Ann Linde tar på sig slöja för att ”inte bryta mot iransk lag” för att sedan skriva feta, lukrativa avtal och blunda för mänskliga rättigheter. Ann Linde borde ha undvikit att följa diktaturens olagliga ”lagar” för miljardkontrakt. Det är en dålig ursäkt. Man kan inte vara en feministisk regering och samtidigt vara pragmatiker när det gäller affärer.
Nu undrar jag om hur ni kan bekämpa terrorism i samarbete med Norge eller installera bevakningskameror när ni samtidigt kommer överens om åtta jätte avtal (tack vare en kvinnlig minister med slöja i delegationen) med Iran som finansierar internationell terrorism enligt USA:s underrättelsetjänster. Samtidigt finns det flera befintliga och kommande resolutioner i amerikanska kongressen om sanktioner mot Iran som riktar sig mot just den typen av verksamhet.
Ett annat fenomen är också i sikte t.ex. man kom på att eftergiftspolitik inte fungerar även efter atomavtalet som undertecknades under sommaren 2015 mellan Iran och P5+1-gruppen. Regimens destabiliserande aktivitet i regionen har inte stoppats. Efter maktskiftet i Vita huset inser man att regimen har onda tankar om regionen. Därför diskuteras nu i Vita huset ett militärt angrepp mot Iran, vilket är inte lösningen. Man har redan infört sanktioner mot vissa företag som samarbetar med Iran och det diskuteras ytterligare sanktioner mot andra företag i världen. Under tiden skriver svensk massmedia om skandalerna i Vita huset. Fast utrikesminister Margot Wallström i sin utrikesdeklaration för 2017 brottas med två vargar i magen, tvungen att välja båda två. Den onda för affären och den goda för säkerheten. Stackars barnbarn får vänta till nästa president i USA.
Under valkampanjen i USA avslöjades från Donald Trumps team ett filmklipp om mutor som betalades till mullorna på en och en halv miljard dollar i kontanter för att befria fyra ”spioner” (läs gisslan) som ska släppas från Iran. Även under tiden då Carl Bildt var utrikesminister i Sverige fick han agera för att befria tre svenska arbetare, samtliga anklagade för spioneri. Det blev aldrig känt hur mycket UD eller berörda svenska företag fick betala till iranska regimens maffia.
Jag är nyfiken i svensk transparensprincipen, hur och varför ville man skriva jätte kontrakten med dem korrupta maffian i Iran hos svenska ambassadörens privat bostad? Var det verkligen några mutor eller skumma affärer på gång med mullorna, varför ska det döljas från icke önskvärda journalister. Var det för att befria ”spioner”( gisslan) som souvenir till Stefan Löfvens kritiserade resa?
I våras avslöjade DN att svenska företag har gett familjen Clinton 100 miljoner kronor genom deras välgörenhetsstiftelse för att de ska försumma sanktioner mot svenska företag som gör affärer med Iran. Skatteverket hörde inte av sig om källan till pengarna och ärendet lämnades utan åtgärd.
Skatteverket är väldigt pigga för övrigt på att sätta dit småföretagare som pizzerior, torghandlare, snickare o.s.v medan det blundar för miljontals uteblivna skatteintäkter från storbolagen som gör affärer med iranska regimen.
Sedan Stefan Löfvens hemresa har det avrättats mer än 10 personer i Iran. Kanske blir detta en tydlig signal för regeringen att man inte kan förbättra MR i Iran genom att göra affärer med mullorna. Hur Sverige hanterade apartheidregimen i Sydafrika kunde vara en bra förebild för statsminister Stefan Löfven för hur man hanterar diktatoriska regimer.
Hans Iranresa var en svart fläck för svensk politik och ett stort slag mot MR.
Hossein Pahlawan
2017 02 18
