Birgitta Ohlsson (L) uppmärksammade nyligen iranska diktaturens brott mot de mänskliga rättigheterna i en skriftlig fråga till statsministern Stefan Löfven (S) och frågade om hans ställningstagande att Iran är en diktatur?
Frågan kom inför statsministerns planerade resa tillsammans med en näringslivsdelegation till Iran, den 11-12 februari. Den besvarades igår, den 26 januari 2017, av utrikesministern Margot Wallström (S) som hade fått ta över frågan.
Utrikesministern sade att ”regeringens engagemang för mänskliga rättigheter ligger fast” men att detta arbete ”görs i första hand inte genom att kategorisera länder, utan genom att aktivt verka för att främja mänskliga rättigheter i alla relevanta sammanhang.”
”Regeringen ser allvarligt på situationen för mänskliga rättigheter i Iran, inklusive situationen för kvinnor, religiösa minoriteter och oliktänkande. Användningen av tortyr och det omfattande tillämpandet av dödsstraff är mycket oroande”, tillade hon.
Hon påpekade att hon själv har tagit upp dessa frågor med regimens utrikesminister Javad Zarif när han besökte Sverige förra året.
”Regeringen lyfter kontinuerligt situationen för mänskliga rättigheter i Iran i bilaterala kontakter, liksom inom EU och i FN” och ”Statsministern kommer självklart att ta upp situationen för mänskliga rättigheter i Iran under sitt besök där”, sade hon i sitt svar.
Regeringens Iranpolitik utifrån en så kallade ”strukturerad politisk dialog” fick stark kritik av riksdagsledamöter under en interpellationsdebatt i riksdagen, den 17 januari.
Flera ledamöter framförallt från oppositionen påpekade i sina anföranden att regeringen måste vara mer tydlig i sin kritik mot regimen i Iran. Sverige måste tydligt visa att det ”står på den iranska demokratiska oppositionens sida”, sade Fredrik Malm (L).
Sofia Damm (KD) föreslog att Sverige ”under dialogen ska söka samråd med oppositionella iranska grupper eller vända sig till exiliranier som arbetar för mänskliga rättigheter och som själva inte kan komma till tals med den iranska regimen.”
Även Hans Linde (V) har sökt en interpellation för att debattera statsministerns resa till diktaturen Iran. Han frågar bland annat om statsministern avser att inkludera företrädare för oberoende människorättsorganisationer i sin delegation till Iran?
FFFI uppmanade statsministern Stefan Löfven (S) att omvärdera sitt beslut och avstå från att resa till Iran. ”Alternativt bör regeringen vidta alla nödvändiga åtgärder för att statsministerns besök inte blir en propagandaseger för prästerskapet. Det kan statsministern Stefan Löfven (S) göra genom att öppet kritisera iranska regimen och den förvärrade situationen för mänskliga rättigheter, i synnerhet det statliga och systematiska förtrycket av kvinnor, under sitt besök i Iran”, skrev FFFI i ett pressmeddelande den 17 januari.
”Sverige måste göra det klart för Teheranregimens ledare att deras oacceptabla beteende riskerar att isolera dem ytterligare”, betonade FFFI i sitt uttalande.
Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste delarna i debatten som kan läsas eller ses i sin helhet på riksdagens hemsida, här…
FFFI:s sammanfattning av
Sveriges strukturerade politiska dialog med Iran
Interpellation 2016/17:162
av Sofia Damm (KD)
Debatten säkrades av Sofia Damm (KD) som frågade bland annat om det är utrikesministerns bedömning att påtalanden som görs i den strukturerade dialogen skiljer sig från påtalanden som görs i samband med bilaterala besök? Vilken är i så fall skillnaden?
Hon undrade även om utrikesministern kommer att verka för att Sverige under dialogen ska söka samråd med oppositionella iranska grupper eller vända sig till exiliranier som arbetar för mänskliga rättigheter och som själva inte kan komma till tals med den iranska regimen?
Utrikesministern Margot Wallström (S) betonade i sitt svar att ”mänskliga rättigheter är en central del av vår utrikespolitik … Självklart arbetar vi med feminismen och en feministisk utrikespolitik för att se till att i alla sammanhang särskilt uppmärksamma kvinnornas situation”. Hon påpekade att Sverige ”fortsätter också att vara pådrivande i dessa frågor inom FN och EU, bland annat genom att stödja FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran, Asma Jahangir, vars mandat tillkom på svenskt initiativ”.
”I november antog vi också rådsslutsatser från EU – det är klart att vi blir starkare när vi är 28 medlemsländer – i linje med de svenska positionerna, som tydligt markerade oro över situationen för MR, inklusive användningen av dödsstraff och bristande respekt för yttrandefrihet och andra grundläggande rättigheter. Iran uppmanades också att säkerställa lika rättigheter för kvinnor och personer som tillhör etniska och religiösa minoriteter”, sade hon beträffande Sverige arbete genom EU.
”På plats i Iran uppvaktar EU, inklusive Sverige förstås, de iranska myndigheterna när det gäller enskilda fall eller planerade avrättningar. Vi deltar ständigt i planeringen och genomförandet av sådana uppvaktningar”, tillade hon.
Beträffande Sveriges arbete i FN sade utrikesministern att ”sedan många år ingår Sverige, tillsammans med USA, Makedonien och Moldavien, i den kärngrupp som lägger fram en årlig resolution i FN:s MR-råd, alltså rådet för mänskliga rättigheter, om att förlänga mandatet för specialrapportören för mänskliga rättigheter i Iran”.
Utrikesministern framhöll att ”det arbete som civilsamhället gör för att uppmärksamma kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran är viktigt, och regeringen stöder dessa ansträngningar.”
”Genom våra ambassader följer vi utvecklingen mycket noga … Vi anordnar via ambassaderna dialoger och kontakter med civilsamhället, alla dem som annars kanske inte har en röst”, tillade hon som exempel på det arbete som görs utomlands, vilket är särskilt viktigt för länder som Iran, ”där situationen för mänskliga rättigheter är mycket oroande och därför viktig att beakta.”
”Vi träffar återkommande civilsamhällesorganisationer på olika nivåer och inhämtar deras synpunkter. Den svenska ambassaden i Teheran för också en aktiv dialog på plats i Iran”, sade beträffande Sveriges enskilda insatser och sade att regeringen kommer, som utlovat, att sammanställa offentliga rapporter om situationen för mänskliga rättigheter i länder från världens alla regioner däribland Iran.
Fredrik Malm (L) sade i sitt anförande att sanktionerna mot Iran har hävts men förtrycket i landet fortsätter.
”Iran är, precis som har nämnts, inte vilken stat som helst. Det är ett land som hänger sina medborgare i lyftkranar. Det är en regim som skickar folkets pengar … till Hizbullah och Bashar al-Asad … i stället för att investera i sjukvård och skolor. Det är ett land som ger sina kritiker elchocker under fötterna och som kedjemördar journalister. Det är en fruktansvärd regim”, sade han.
”I fallet med Iran tycks det nödvändiga behovet av tydligt artikulerad kritik – att Sverige är en tydlig röst och påtalar de brister som finns och de övergrepp som sker – har ersatts av något man kallar för en strukturerad dialog”, sade han kritiskt om den nuvarande regeringens Iranpolitik.
”En strukturerad dialog … innebär att våra diplomater och utrikesministern och andra statsråd sitter ned bakom stängda dörrar och läser utifrån sina talepunkter, och den iranska regimens företrädare kan låta det hela gå in genom ena örat och ut genom det andra. Sedan kan de svara med att säga att alla övergrepp egentligen bara begås av den mörka högern i det iranska etablissemanget och att man behöver mer tid för att modernisera landet och bli mer pragmatisk … En strukturerad dialog kommer inte att innebära att Iran blir mer demokratiskt”, påpekade han.
Fredrik Malm (L) sade att regeringen behöver kombinera detta med ”tydligt artikulerade markeringar som synliggör övergreppen i Iran och tydligt visar att Sverige står på den iranska demokratiska oppositionens sida … Jag saknar detta från regeringens sida i dag”.
Amineh Kakabaveh (V) lyfte fram kvinnornas fruktansvärda situation i Iran och sade ”Det råder könsapartheid i Iran.”
”Detta borde engagera oss alla, inte minst de ministrar som åker dit och möter regimen. Iran är inte vilken stat som helst. Där gäller könsapartheid”, sade hon och uppmärksammade flera repressiva restriktioner mot kvinnor.
Hon uppmärksammade dessutom förföljelsen av iranska arbetare som kräver ökade rättigheter och sade ”jag förväntningar på att utrikesministern med statsministern och den delegation som ska åka tar upp frågan om de arbetaraktivister som sitter åratal i fängelse.”
”Därför är min fråga om utrikesministern kommer att kräva, påpeka eller göra ett medskick med statsministern om att Iran omedelbart ska släppa de arbetaraktivister och politiska fångar som sitter i fängelse bara för att de kräver mänskliga rättigheter”, frågade hon utrikesministern.
Sofia Damm (KD) påpekade i sitt anförande att ”sedan den så kallade reformvänliga presidenten Rohani tillträdde 2013 beräknas minst 2 400 dödsstraff ha verkställts av regimen.”
Hon utmanade även regeringens Iranpolitik utifrån en strukturerad dialog och sade ”Menar utrikesministern att vi ska bortse från Amnesty Internationals rapport, som tvärtemot den officiella retorik som hörs världen över pekar på en negativ och oroande utveckling i Iran? Amnesty slår fast att situationen vad gäller mänskliga rättigheter försämras stegvis och att ingen ljusning finns i sikte.”
Sofia Damm (KD) lyfte även fram förtrycket av kvinnor samt konvertiter som har lämnat islam i Iran. Hon uppmanade avslutningsvis regeringen att ”se till att dialogen inte stannar vid handel och tomma ord utan att den leder till något som gör livet bättre för oliktänkande i Iran.”
Anders Österberg (S) sade i sitt anförande att ”både kristna och judar som bor i Iran har det ofta svårt”. Han uppmärksammade dessutom regimens förföljelse av bahaier i fyra punkter, ekonomisk förföljelse, blockerandet av unga bahaiers utbildning, uppvigling till hat och antibahaipropaganda som sprids regelbundet i iranska medier samt attacker och våld mot bahaier.
