Som en ledare förtjust av östasiatiska diktaturers framgångar övervägde Rafsanjani aldrig politiska reformer på allvar. Prästmannen erkände ibland att statens repressiva åtgärder alienerade den unga generationen. Men som en förespråkare av prästerskapets envälde kunde han aldrig tolerera åtgärder som minskade statens auktoritet.
Det skriver Ray Takeyh, iransk-amerikansk Mellanösternforskare vid Council on Foreign Relations och tidigare tjänsteman vid amerikanska utrikesdepartementet, tillsammans med Reuel Gerecht, docent vid Stiftelsen för försvar av demokratier, i ett debattinlägg för Washington Post efter Rasanjanis död i förra veckan.
Medier var kraftigt censurerade under hans tid som president medan regimkritiker sattes i fängelse regelbundet och oppositionella på hemma och utomlands mördades. Rafsanjani härmade ibland reformistiska slogan och höll rundabordssamtal med intellektuella men Irans terrorapparat förblev trots detta mycket intakt, tillägger de och förkastar mediernas beskrivning av Rafsanjani som en ”moderat och reformvänlig ledare”.
Läs Ray Takeyhs och Reuel Gerechts debattinlägg på Washington Posts hemsida, här…
