Under sin valkampanj för att bli president avfärdade Donald Trump ofta den gemensamma övergripande handlingsplanen (JCPOA) som kärnteknikavtal mellan USA och Iran officiellt heter. Hans kritik, medan vaga, var förnuftigt, skriver Ray Takeyh, iransk-amerikansk Mellanösternforskare och tidigare tjänsteman vid amerikanska utrikesdepartementet, i ett debattinlägg för ansedda Foreign Policy på fredagen.
Kärnteknikavtalet gav efter för mycket när det kommer till restriktioner för Teherans anrikningskapacitet. Avtalets tidsfristklausuler var alltför korta och erbjöd sanktionslättnader som var alltför generösa. Ovanpå detta ägnade sig Vita huset åt sitt eget hämtköps program, växla gisslan för pengarna, argumenterar Ray Takeyh.
Det är svårt att se hur en klok Iranpolitik kan samexistera med JCPOA som det ser ut idag. En verklig Iranpolitik behöver gå längre än vapenkontroll och fokusera på åtgärder i syfte att sätta press på landets teokratiska regim och trycka tillbaka dess ambitioner i Mellanöstern. Den kommande Trump-administrationen har nu möjlighet att utveckla just en sådan omfattande Iranpolitik, tillägger Ray Takeyh och argumenterar för en mer beslutsam Iranpolitik.
USA bör inte … vara blyg om att stödja oppositionsgrupper och pressa för en demokratisk förändring i Iran. Sedan upproren i sommaren 2009, har den Islamiska republiken använt förtryck och löften om en bättre ekonomi för att pacificera en dyster befolkning som berövats medborgerliga rättigheter. Iran liknar mycket Sovjetunionen på 1970-talet: en uppblåst, byråkratiska stat som motiverar sin makt genom en ideologi som inte övertygar någon.
USA:s uppgift är att ihärdigt försvaga Irans ekonomi, isolera det globalt, och arbeta med oppositionskrafter som uppkommer. Ju mer den Islamiska republikens regim försvagas desto bättre är utsikterna för landets oppositionskrafter, argumenterar Ray Takeyh och beskriver detta som en Iranpolitik värt namnet.
Läs Ray Takeyhs debattinlägg på Foreign Policys hemsida, här…
