Norska Motståndsrörelse
Den 18 oktober 1942 landsattes en norsk förtrupp för att ta emot en grupp brittiska soldater. Dessa skulle anlända med glidflygplan. Svårigheter med navigeringen gjorde dock att glidflygarna hamnade ur kurs och havererade i Telemarksfjällen. De soldater som överlevde haveriet tillfångatogs av Gestapo och avrättades. 41 brittiska soldater miste livet i upptakten till Tungvattenaktionen.
Den norska förtruppen fick då vid nyåret order om att genomföra en sprängning av kraftverket i Vemork. Gruppen förstärktes med nya agenter ur Kompani Linge och skred till verket natten till den 28 februari 1943 under ledning av Joachim Rönneberg och på sätt kunde en grupp av patrioter påbörja ett slut av Hitlers s.k. frihetskrig i Norge. (Wikipedia)
Iranska motståndsrörelse
Kärnanläggningarna i Natanz and Arak avslöjades av iranska motståndsrörelsen, Folkets Mojahedin, i 2002 varvid många av dem dömdes till avrättning och många fler arresterades.
Iranska regimens kärnvapenprogram kunde ha stoppats i god tid av internationella samfundet men på grund av västvärldens eftergiftspolitik är hotet om ett iranskt kärnvapen fortfarande aktuellt. I slutet av sommaren förra året slöts ett avtal mellan P5+1 (Kina, France, Tyskland, Storbritannien, Ryssland and USA) och mullorna med en massa eftergifter i hopp om att mullorna i längden skulle anpassa sig till civilisationen.
Ett sådant avtal med en terrorregim har gjort världen mycket osäkrare i längden.
Trots att de två unika fallen i modern historia hade samma syfte fick de helt olika utfall massmedialt. Den norska gruppen blev hjältar och berömdes för sin insats medan den iranska motståndsrörelsen helt tvärtemot inte belönades för avslöjandet utan istället attackerades och anfölls från samma allians som kämpade sida vid sida med den norska motståndsrörelsen under andra världskriget.
Senare denna vecka är utdelning av Alfred Nobels fredspris aktuellt igen och det spekuleras om vilka som är kandidater till det berömda priset. Två av dem är John Kerry och Javad Zarif ( Irans utrikesminister). Låt oss titta lite närmare på händelseförloppet:
Efter avslöjandet har Iran hela tiden desinformerat om kärnteknikutvecklingen. Men efter ytterligare information i andra delar av landet från motståndsrörelsen, Folkets Mojahedin, har FN och berörda organisationer som IAEA vaknat till. Förhandlingar mellan iranska regimen och väst började på allvar några år efter, men inofficiellt och bakom stängda dörrar och är fortfarande hemligt. Västländer hat t.o.m. gett iranska regimen ett avgörande förslag ”om Iran backar från sina kärntekniska aktiviteter så kan västvärlden stämpla dess främsta opposition som terrorister, alltså tillmötesgå den säkerhetsgaranti som Teheranregimen krävde”.
Men Iran hade inte bråttom med dialogen eller att starta en öppen diskussion med ”otrogna i väst” därför att den yttre huvudfienden Irak hade krossats av ”stora satan (USA)” tack vare vilseledande desinformation från Irans dubbelagent Ahmad Chalabi. Dessutom omringades och begränsades regimens opposition av Teheranvänliga Shiamiliser i Irak på grund av militärattacken från USA och dess allierade. Oljepriserna höll på öka medan en ny arena och möjligheter utan Saddam Hussein i Irak banade vägen för en ny våg av fundamentalism mot väst, en ”motorväg” från Teheran genom Baghdad och Damaskus till Beirut.
Men de giriga mullorna i Teheran vill ha hela Mellanöstern. … Pressen har ökat mot regimen genom resolutioner från FN och EU, särskilt ekonomiska straffåtgärder.
Sanktionerna drabbade den korrupta regimens ekonomi samtidigt som domstolar och rättsväsendet i EU och USA tvingade stater i EU, och senare USA, att stryka Folkets Mojahedin ur terroristlistan. På så sätt fattade Teheran att den goda tiden var över.
I princip kapitulerade regimen mot trycket från internationella samfundet. Zarif eller Kerry hade inte en avgörande roll i detta utan det hade iranska oppositionsledaren, Maryam Rajavi, som med karisma och tolerans tvingade mullorna till förhandlingsbordet.
Konstigt nog går rykten runt att Zarif, som öppet stöder terrororganisationerna Hizbollah och Islamiska Jihad samt Bashar al Assad och extremistgrupper i Irak och Bahrain som kastat regionen till randen av ett tredje världskrig, är kandidat till Nobels fredspris.
I så fall är Fredspriset stulet från Maryam Rajavi för att muta diktaturen i Iran som har miljontals människoliv på sitt samvete, vilket strider mot Alfred Nobels testamente (Belöna kreativa personer som bidragit till ”mänsklighetens största nytta”.
Mot denna bakgrund bör den norska Nobelkommittén tänka på västvärldens värderingar som fred och mänskliga rättigheter samt demokratirörelse som framtida Iran ska baseras på, och hedra Nobels minne med en bön för alla människor som iranska regimen dödat under sina år runt om i världen, och i synnerhet under 1988 års massaker i Irans fängelser samt massmorden i Syrien som underlättas av Javad Zarif.
Hossein Pahlawan
2016 10 05
