Av Afsaneh Oskoui
Mobilspelet Pokémon Go låter spelare fånga, strida, träna, och byta virtuella Pokémon som dyker upp ute i den riktiga världen. Här bjuds Pokémon till den yttre verkligheten av andra delar av världen som är konsekvenser av politikernas handlingar.
Pokémon går från plats till plats, land till land och uppmärksammar de elände människor särskilt barn lever i vilka är en sammanfattning av politikernas handlingar tillsammans med de fundamentalister som påstår sig representera islam och muslimer.
Pokémon uppmärksammar bland annat ”mellanområdet” hos barn som tränar det område som ligger mellan den yttre och den inre verkligheten hos dem.
När vår Pokémon ser ett barn som tittat på en avrättning på offentlig plats i Iran följer Pokémon med honom och hans nallebjörn. Av yttre verkligheten har pojken lärt sig döden genom hängning. Sedan går han in till sin inre verklighet och tränar det i mellanområdet i detta fall ”lekområdet”. Han hänger sin nallebjörn först i ett träd med hjälp av ett tjockt tråd och sen hänger han sig själv.
Vår Pokémon går till en annan plats där ”kulturområdet” är ett steningsområdet av en ung 13-årig tjej i Afghanistan, Rakhshaneh som vägrar tvångsäktenskap. Pokémon går vidare till fattiga, gatubarn och arbetarbarn som sover i kartonger på nätter. Han följer med flyktingvågen och sitter bredvid 2-årige Aylans lik vid Mellanhavet. Förutom Pokémon följer vårt samvete också barn som dör och folk som avrättas och flyr från krig genom nyheterna. Vi ser med öppna ögon hur människor och barn skördas i den yttre verkligheten av världens tystnad.
Pokémons budskap
Pokémons resa i de katastrofala yttre verkligheterna har ett viktigt budskap till vår demokratisk-valda politiker. Öppna era ögon och ta avstånd från den fundamentalistiska lek som prästerskapet spelar i Iran, Mellanöstern och andra delar av världen!
Efter Khomeinis fatwa om att ”döda Guds fiender (Mohareb)” avrättades över 30.000 politiska fångar i några månader under sommaren 1988. Då var Ayatollah Montazeri företrädare för Khomeini.
Publiceringen av en ny ljudfil idag visar Montazeris protest mot dessa avrättningar inför medlemmar av regimens ”dödskommitté” med ansvar att genomföra Khomeinis fatwa. En av de ansvariga i ”dödskommittén” var Rohanis nuvarande justitieminister prästmannen Mustafa Pour-Mohammadi som nyligen klargjorde att han ”är stolt över” sin roll i denna massaker.
En medmänniska med mänskliga rättigheters värderingar i ett demokratiskt land och i en ledande position i Sveriges riksdag och regering bör inte bara erkänna och fördöma 1988 års massaker på politiska fångar utan skämmas för att skaka hand med mördarna eller buga framför dem. Den nya ljudfil kan ställa de ansvariga inför rätta.
Sedan Khomeini 1979 kom till makten grundade han ”den Islamiska staten i IRAN (IS)” och började arrestera och döda oppositionella och oliktänkande. Det här är bara ett exempel av de brutaliteter som skett i Iran efter att prästerskapet kom till makten. Sedan dess har världen vittnat iranska regimens brutalitet och terrorspår även utanför landet.
Idag är ett år sedan som Aylans livlösa kropp hittades vid havet. Vad har ni gjort för andra Aylan som fortfarande dör i havet och i kriget? Eller för flickor som stenas i Afghanistan? Eller för de som massavrättas i Iran varje dag?
Prästerskapet i Iran ligger bakom det brutala som händer i Iran, Syrien och grannländer.
Det elände vår unga generation lever i idag är konsekvensen av oduglighet och ansvarslöshet hos våra politiker som har makten att förändra och rädda världen från en global katastrof.
”Att sluta utnyttja andra” är det enda sätt som kan rädda världen. De ideologier som byggs på ”att utnyttja andra” har fört världen där vi lever i idag.
Vill ni fortfarande sluta ögonen och spela sova och jaga Pokémon Go? Eller vill ni visa vår Pokémon att det går att rädda världen och återupprätta förtroendet för våra politiker?
Att upprätthålla rättvisan är första steget för förändringen. Eftersom regimen i Iran är orsaken till många konflikter i Mellanöstern, såsom skapandet av IS (DAESH), samt grunden till fundamentalism, då är det bäst att ställa de ansvariga iranska ledare inför rätta i en internationell rättegång för deras delaktighet i 1988 års massaker av politiska fångar och terrordåd de utfört utomlands under deras 37-åriga styre.
På detta sätt återupprättas inte bara förtroendet för våra politiker utan hopp och kärlek för en ny värld för vår nästa generation att leva i återbyggs.
