USA:s utrikesminister John Kerry lämnade över amerikanska utrikesdepartements årliga rapport om läget för mänskliga rättigheter i världen till kongressen på onsdagen, enligt ett uttalande från departementets talesman.
Rapporten dokumenterar läget för mänskliga rättigheter i 199 länder och territorier över hela världen.
En genomgång av rapportens Iransektion, som till stor del är baserat på icke-amerikanska regeringskällor eftersom USA inte har någon ambassad i Iran, visar att läget för mänskliga rättigheter i landet fortsätter att vara allvarligt och att prästerskapets systematiska kränkningar pågick obehindrat under förra året trots Rohanis löfte om ”moderation”.
Dessa kränkningar omfattar alla aspekter av iranska folkets vardag från det privata till det samhälleliga. Rapporten listar dessutom flera fall av kränkningar och människorättsbrott inom varje område som uppmärksammats av internationella människorättsorganisationer och oppositionella.
”Den 18 november [2015] antog FN:s generalförsamling, för 13:e året i rad, en resolution som uttrycker djup oro över landets pågående och återkommande allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna”, skriver amerikanska utrikesdepartementet i sin rapport om Iran.
”Resolutionen noterade dessutom med oro [iranska] regeringens bristande samarbete med FN:s mekanismer däribland dess usla genomförande av de rekommendationer som den accepterat i samband med den allmänna ländergranskningen (Universal Periodic Review) samt dess fortsatta underlåtenhet att släppa in FN:s särskilda rapportör i landet för att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna. Resolutionen citerade även [iranska] regeringens underlåtenhet att bevilja någon förfrågan från FN:s särskilda rapportörer inom olika områden om att få besöka landet i nästan ett decennium”, skriver amerikanska UD i sin rapport.
Beträffande den alarmerande ökningen av antalet avrättningar i Iran tillägger rapporten, ”myndigheter verkställde många avrättningar offentligt … observatörer bekräftade att åtminstone 33 av dem mer än 900 avrättningar under året [2015] var offentliga avrättningar, enligt FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Rapporter från icke-statliga organisationer tyder på att den verkliga siffran var betydligt högre.”
FFFI:s genomgång av rapporten visar att diskrimineringen mot kvinnor, religiösa och etniska minoriteter i landet utgör en väsentlig del av iranska regimens styre och att dessa repressiva åtgärder utnyttjas för att tysta ner kritik och legitim opposition mot regimen.
”Kvinnor möter diskriminering i hemmet och i frågor som berör äganderätten samt tillgång till finansiering. [Iranska] regeringen upprätthåller könssegregeringen i många offentliga utrymmen, även för patienter under medicinsk vård, och förbjuder kvinnor från att öppet blanda sig med ogifta män eller män som inte är relaterade till dem”, enligt den amerikanska rapporten.
”Lagen föreskriver att en kvinna som vistas på allmän plats utan lämplig klädsel (hijab), såsom en huvudduk och en lång jacka, eller chador, (en halvcirkelformat tyg som bärs så att det täcker hela kroppen), kan dömas till spöstraff och böter. Frånvarande av en tydlig rättslig definition av ”lämplig hijab (klädsel)” eller bestraffning, utsätter dock kvinnorna för moralpolisens, polisens, säkerhetsstyrkornas eller domares uppfattning. Polisen meddelade att mellan mars och november [förra året] hade de beslagtagit tiotusentals bilar eftersom kvinnorna i bilarna inte hade täckt sig ordentligt”, tillägger rapporten.
”[Iranska] regeringen slår oproportionerligt mot minoritetsgrupper inklusive kurder, araber, azerier och Balucher vilka är mål för godtyckliga gripanden, långvarigt frihetsberövande, och fysisk misshandel. Dessa grupper rapporterade politisk och socioekonomisk diskriminering, särskilt inom områden som tillgång till ekonomiskt stöd, att få tillstånd att bedriva affärsverksamhet, antagning på universitet, möjlighet till ett arbete, tillstånd att publicera böcker samt inom bostadsmarknaden och rätten att äga mark”, skriver den amerikanska utrikesdepartementet.
Rapporten målar även upp en mörk bild av läget för press- och yttrandefriheten i landet och nämner regimens omfattande internetcensur och blockering av sociala medier.
Rapporten säger bland annat följande i detta avseende, ”lagen begränsar yttrandefriheten och detta omfattar även medlemmar av presskåren. Myndigheterna förbjuder människor från att offentligt kritisera landets regeringsform, högsta andlige ledaren eller den officiella religionen. Säkerhetsstyrkorna och landets rättsväsende straffade dem som bryter mot dessa restriktioner. Dessutom har de ofta straffat individer som offentligt kritiserat presidenten, regeringen, och den Islamiska rådgivande församlingen (parlamentet). Regeringen övervakade oppositionsmedlemmars, reformisters, aktivisters och människorättsförsvarares möten, rörelse och kommunikation. Den anklagar ofta individer för brott mot den nationella säkerheten och förolämpning av regimen baserat på brev, e-post samt andra offentliga och privata kommunikationer. Medborgare möter även restriktioner inom social interaktion och kommunikation, eftersom myndigheterna hotade med arresteringar eller bestraffning för att uttrycka idéer eller bilder som de anser bryter mot den rättsliga moralkoden.”
Om förekomsten av politiska partier och folkomröstningar i Iran skriver rapporten, ”landets valsystem fortsätter att vara långt under internationella normer för fria och rättvisa val eftersom på grund av väktarrådets framstående roller inom den politiska processen inklusive att välja vilka individer som ställa upp för val … Konstitutionen tillåter bildande av politiska partier, men inrikesministeriet beviljar tillstånd endast till partier som ideologiskt och praktiskt håller fast vid regeringsformen ”Velayat-e faqih” som innefattas i konstitutionen.”
