Iranska regimens president Hassan Rohani har kommit under allt större kritik för att inte ha gjort tillräckligt inför senaste årens ökade antal avrättningar i landet, och i synnerhet när det gäller avrättningar av ungdomar som har varit minderåriga vid tiden för påstått brott, det rapporterar internationella medier på onsdagen.
Trots kritiken avrättade regimen åtta fångar genom kollektiv hängning i Gohardasht-fängelset i staden Karaj, nordväst om huvudstaden Teheran under tisdagen, den 12 april, enligt uppgifter från olika källor.
Minst 2300 individer har avrättas sedan Rohani tog över presidentposten i 2013. Närmare 1000 av dem verkställdes under förra året vilket motsvarade en 50-procentig ökning jämfört med tidigare år och är den högsta siffran under de senaste 25 åren, enligt rapporter från FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Iran och Amnesty International.
En stor majoritet av dessa avrättningar sker för påstått narkotikarelaterade brott. Men det är allmänt känt att regimens så kallade rättsväsende utnyttjar detta som en förevändning för att smutskasta och avrätta aktivister och oppositionella.
Både Amnesty och FN:s särskilde Iranrapportör har under åren uttryckt oro över den dramatiska ökningen av antal avrättningar i Iran. De har i flera rapporter pekat på att regimens verkställande av dödsstraff för narkotikabrott och mot ungdomsbrottslingar strider mot internationella lagar och uppmanat regimens myndigheter att sluta med dessa uppenbara kränkningar genom att införa ett stopp för avrättningar i landet. Under de senare åren har iranska regimen försökt kringgå denna kritik genom att hålla kvar ungdomsbrottslingarna i fängelse och avrättar dem först när de fyllt 18 år.
Rohani i sin tur har inte bara ignorerat dessa rekommendationer utan tvärtom gett sitt samtycke till dessa avrättningar genom att försvar regimens omänskliga avrättningsmetoder.
FFFI uppmärksammade i en debattartikel på SVT Debatt Rohanis egna kommentarer till regimens nyhetsbyråer där han sade ”när någon döms till döden och han kommer till galgen enligt lagen då har vi ingen rätt att förolämpa honom när han förs till galgen … hur som helst har lagen fördömt honom och han är straffad och det har ingenting med oss att göra. Det är antingen guds budord eller en lag, godkänd av parlamentet som tillhör folket och vi bara genomför det.”
Den senaste kritiken mot Rohanis tystnad, framförallt kring frågan om avrättning av ungdomar, kommer inte bara ifrån iranska aktivister, oppositionella och internationella människorättsorganisationer utan av allt fler vanliga iranier på sociala medier.
Aktivister och oppositionella menar att Rohanis tystnad är en medvetet taktik och en viktig del av hans charm offensiv i syfte att framställa prästerskapet som rumsrent och som en “legitim, trovärdig handelspartner”. De framhåller att Rohani är en regiminsider med uppgift att garantera prästerskapets grepp om makten och hänvisar till hans tidigare samtycke och det faktum att hans justitieminister är misstänkt för att vara högst delaktigt i massakern på 30 000 politiska fångar i iranska fängelser under sommaren 1988. Just mot denna bakgrund avfärdar de Rohanis löften om moderation som tomma ord ämnad att vilseleda västvärlden och dess ledare från att se prästerskapets verkliga karaktär och det växande folkliga missnöjet.
Förutom Rohanis tystnad kring det inhemska förtrycket pekar de på regimens fortsatta stöd för terrorism och ökad delaktighet i Syrien, Irak och andra länder i regionen som bevis för att Rohanis regering avser att fortsätta på regimens gamla spår när det gäller inhemskt förtryck och export av terrorism.
