Pari Rahiminejad blev chockad när hon hörde nyheten om attackerna förra fredagen. Dagen efter gav hon sig i väg med några vänner till Bataclan, där så många unga människor dog, för att manifestera sin medkänsla och fördöma attentaten.
– Jag flydde från Iran för över 30 år sedan och tycker mig förstå vad fransmännen går igenom. Vi är alla offer för extremisterna, säger Pari Rahiminejad, vars bror och tre nära släktingar avrättades av Irans regim.
I fem dagar stod de där i timmar med sina skyltar ”Enade med franska folket mot fundamentalismen”.
– Vi vill visa att det som hänt inte har med islam att göra. Terroristerna gör det i islams namn, men de är barbarer och grymma brottslingar. För mig är islam tolerant och medkännande. Jag vill fördöma vad de har gjort med mina handlingar, inte bara med ord.
Pari Rahiminejad, berättar att flera kvinnor kom och kramade om henne.
– Ibland har jag har märkt att vissa människor anser min traditionella klädsel motbjudande, men under de dagar jag stod utanför Bataclan såg jag ingenting av det.
Efter terrorattentaten i januari, mot satirtidskriften Charlie Hebdo och en judisk butik, attackerades flera moskéer. Denna gång har rapporterna om riktade dåd varit få. Pari Rahiminejad säger att det är annorlunda jämfört med Charlie Hebdo.
– Då var folk mycket mer upprörda och besatta. Nu är alla är chockade, detta är en totalt blind terrorism.
Hon understryker att muslimerna samstämmigt måste ta sitt ansvar och snabbt fördöma attentaten.
– Vi måste ta vår del av arbetet. Detta är muslimernas kamp, vi måste visa att islam inte är vad de här extremisterna säger.
Kommer Paris att förändras?
– Skräcken finns fortfarande kvar och förtroende mellan människor måste byggas upp igen, särskilt gentemot muslimer. Först när vi nått dit kan Paris återgå till det normala.
Pari Rahiminejad höll på att slutföra sin arkitektutbildning när fundamentalisterna under Khomeini tog makten i Iran och stängde hennes universitet. Hon flydde landet i början av 1980-talet. Vi möter henne i ett högkvarter för exiliranier utanför Paris.
I regn och kall blåst har det denna helg varit en minnesceremoni för offren den 13 november. Människor har lagt ned blommor, skrivit sitt namn på ett minnesplakat, hållit i ballonger formade som vita duvor och, när mörkret lagt sig på kvällen, deltagit i ett litet fackeltåg.
Talarna har avlöst varandra. Bland dem som ställt sig upp finns fyra borgmästare i regionen, en hög muslimsk ledare och en man, också muslim, som skadades vid fotbollsarenan Stade de France. Han har högerarmen i gips och haltar när han går fram till scenen. En av huvudtalarna har varit Ingrid Betancourt, franskcolombianska som var gisslan hos Farc-gerillan i sex år.
Deras budskap är likartat: för att bekämpa fanatiska terrorister måste människor över världen lägga religionsgränserna åt sidan för att samarbeta och se till att demokratiska krafter ta över.
Flera har tagit upp att det ligger stort ansvar på dem som kallar sig moderata muslimer att stå upp för två av slagorden från franska revolutionen: frihet och jämlikhet. Det sista ordet, broderskap, är utbytt mot solidaritet. Talarna trycker mer på vikten av kvinnors lika värde.
– Det fanns en gemensam smärta i talen, samma som jag såg och hörde på gatan utanför Bataclan, berättar Pari Rahiminejad.
Hon uppskattar talen om solidaritet, om att inte ge efter utan stå upp mot hoten.
– Islamisk extremism ska alltid fördömas i alla dess former och överallt där den finns.
Den politiska debatten har hårdnat betydligt sedan attentaten. Frankrike har infört undantagstillstånd, president François Hollande har sagt att landet är i krig och planerar att stänga moskéer där radikalism predikas.
Vad anser du om att stänga moskéer?
– Det kanske blir nödvändigt, men är inte en lösning på problemet. Man måste gå till rötterna och med en diktator som Bashar al-Assad i Syrien har det funnits grogrund för barbarerna, säger Pari Rahiminejad.