Överenskommelsen om Irans atomprogram kan bli en stor besvikelse för iranska demokratirörelse och människorättsaktivister. Massmedia och intresseorganisationer säger att överenskommelsen undanröjer konkreta hot och bidrar till regional stabilitet samt underlättar ökat utbyte och en bredare dialog mellan EU och Iran.
Denna analys visar hur naiv västvärlden kan vara inför den totalitära regimens rävspel i Iran. Denna syn och optimism på Irans rävspel och dubbelmoral kan utan tvivel vålla katastrofala konsekvenser för regionens framtid.
Sedan Khomeinis maktövertagande pågår det en kamp om nationens rättigheter mellan iranska folket och regimen.
Regimen utvidgade sina inrikes problem till global nivå just p.g.a. brist på beslutsamhet i det internationella samfundet. Detta började med ockupationen av den amerikanska ambassaden i Teheran, därefter kväsning av den inhemska oppositionen, följd av krig mot Irak, och fortsatte sedan med terrorverksamheter i Libanon, Frankrike, Argentina och Palestina.
Denna expansionspolitiken syftade till att bilda en stor islamisk stat i Mellanöstern. Under 2000-talet tog regimen till samma politik och började i Irak medan USA hade ockuperat landet. Sedan använde mullorna samma politik i Syrien och Jemen för att sedan ta över hela regionen.
Med denna aggressionspolitik har gjort miljoner människor hemlösa. Många av de var tvungna att fly sina hem och många av de drunknade i Medelhavet när de försökte söka sig till ett säkrare hem och bättre framtid. Massflykten i sin tur orsakade växande högerextrema gruppen i väst med fatala konsekvenser.
Problemet slutar dessvärre inte här. Vågen av shiitiska milisgrupper uppbackade av Iran i Irak och Syrien irriterade sunnimuslimerna i dessa länder. De tappade tålamodet och vände sig till andra terrorgrupper som hotar västvärlden, vilket gör att väst och öst måste kriga i dessa länder för bekämpa detta allvarliga hot. Dessvärre hör man rykten om att regimen skall bjudas in i kampen mot Islamiska staten vilket i sin tur kan öppna nya fronter. Detta är det samma som att låta räven vakta hönshuset.
År 2002 överraskade iranska oppositionsgruppen Folkets Mojahedin omvärlden genom att avslöja iranska regimens hemliga kärnprogram. Detta avslöjande stämde exakt överens med punkt 10 i den tiopunktsplan som presenterats av oppositionens ledare, Maryam Rajavi, för framtida Iran som förespråkar ett kärnvapenfritt Iran.
Omvärlden kunde då ha stoppat regimen genom att stödja oppositionen som utan några större problem kunde ha avsatt mullorna från makten.
Men de gjorde tvärtom och med sin eftergiftspolitik blundade helt för regimens andra brutalitet som kränkning av mänskliga rättigheter vilket kostade hundra tusentals demokratiaktivister i Iran livet. Detta medan dubbelt så många människor förlorade livet i grannländerna p.g.a. Teheranregimen drev på flera krig samtidigt i vad dess ledare kallade för ”Irans djupa strategi ”.
Med denna bakgrund samlas FN:s permanenta stater plus Tyskland kring ett och samma bord, tar gruppbilder, benådar regimen med en massa uppmuntrande paket och skickar regimens delegation till Teheran som ”Arash” .
Ännu värre Irans utrikesminister Javad Zarif, en representant från mullornas terrorregim, nomineras av fredsforskningsinstitut Sipri till kandidat för årets fredspristagare. Fast det var Folkets Mojahedin som avslöjade kärnprogrammet från början, och det var regimen som vägrade acceptera fusket i över 12 år.
Som väntat godkännde FN:s säkerhetsråd och lika så EU överenskommelsen med tillräcklig med sympatital och sympatiröster. Frågan är vad är det som inte stämmer? Kan världen bli säkrare genom ett avtal med en brutal och lömsk regim.
Iranska regimens grundare, Khomeini, har tidigare sagt att ” ……..staten kan ensidig bryta alla avtal med sitt eget folk även mot Sharia lagarna, om det är emot islamiska statens intresse, det kan vara vilka principer som helst som att ogiltigförklara bönen eller avskaffa fastemånaden ……” ( tidningen Resalat 19880106, 1366,10,17)
- 80 miljoner Iranier, som har varit terroriserad, sanktionerad i många avseende i 36 år, är besvikna för att denna brutala regim inte fick sitt straff bl.a. för terror mot sin egen befolkning och de brott som den begått i grannländerna under alla dessa år.
- regimen och i synnerhet högsta ledarens läge är labil och hotas av olika motståndsgrupper som Iranska nationella motståndsrådet (NCRI), olika kvinnorörelser, miljontal studenter och arbetslösa, missnöjda lärare, miljoner muslimer som har andra trosuppfattningar än mullornas, många miljoner sekulära krafter plus Irans olika minoritetsgrupper tex kurder, balucher och araber. Därför är regimen tvungen att ta till våld för att slå ner de kommande protesterna och detta kan kosta många liv.
- regimen är inblandad i minst tre krig, i Irak, Syrien och Jemen. Den kan inte backa från sin position som stormakt (om vi nu ska citera Storbritanniens FN:s ambassadör idag). Regimens nuvarande högsta ledare Khamenei bekräftade detta klart och tydligt i lördags, att ”de kommer att stödja sina vänner i regionen” och kritiserade benämningen av Hizbollah i Libanon som en terroristorganisation.
Men 80 miljoner människor i Iran (där civilisationen delvis började) som synar västvärldens beteende och dess demokratiska traditioner, moral (Kina och Ryssland kan man räkna bort i detta avseende) kräver ett humanare och hederligare liv.
Väst har fyra månader på sig (tiden då avtalet verkligen träder i kraft) att tygla regimen för att få ett slut på förtrycket av iranska folket. Annars betyder det att väst väljer att investera på diktaturen i Iran och överenskommelsen tolkas som iraniers dödsdom, vilket gör att alla kommer att bekämpa den.
Vi, iranier, har slutat vara slavar, vi kräver lika mycket rättigheter som står i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, inte ett dugg mer eller mindre.
H. Pahlawan
2015 07 23
