Frihet, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter utgör inte bara centrala delarna i ett framgångsrikt samhälle utan är också principer som stipuleras i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, skriver Mojtaba Ghotbi på NA debatt.
Det är således välkomnande och bra att utrikesminister Margot Wallström strävar efter att föra en svensk utrikespolitik som står upp för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och möjligheter samt kritiserar brott mot mänskliga rättigheter i de länder som ser repression som en odelbar verklighet av sin inrikespolitik.
Det är självfallet mycket beklagligt att Arabförbundet valde att fördöma utrikesministern i stället för att lyssna på Sverige och ta till sig av eventuell kritik. Precis som utrikesministern påpekar har varken hon eller Sverige något att skämmas för och bör fortsätta i samma linje även i framtiden.
Ett antal länder i FN hyser säkerligen en annan åsikt men Sveriges internationella ställning samt det faktum att vårt demokratiska, fria och öppna samhälle toppar internationella mätningar år efter år när det gäller medborgerliga fri- och rättigheter samt jämställdhet, visar tydligt att utrikesministern har valt en rätt linje.
2009 med landsomfattande folkliga protester i Iran och den efterföljande arabiska våren är tecken på att befolkningen i Mellanöstern har fått nog av förtryck och att de inte kommer att acceptera att leva i slutna samhällen baserade på medeltida ”sharialagar” och repression.
Mellanöstern står i dag inför ett vägskäl med en kamp, inte mellan olika religionsinriktningar, utan mellan dem som vill hålla sig kvar vid makten med despotiska styren och de miljontals som vill vara fria från förtryck och ha möjlighet att fullfölja sina drömmar.
Samtidigt visar senaste tidens terrordåd i Paris och Köpenhamn att våra samhällen knappast är immuna mot de fundamentalistiska krafter som vill dominera Mellanöstern. De visar också att islamisk fundamentalism och dess terrorism i dag utgör de största hoten mot vår demokratis värdegrunder.
Inför dessa verkligheter är det bara positivt att Sverige bryter sitt vapenavtal med Saudiarabien. Det är en positiv utveckling för de demokratiska krafterna och de många som kämpar för ökad frihet och demokrati i Mellanöstern, oftast under hot och genom stora personliga uppoffringar.
Man kan bara hoppas att resten av EU också stöder och följer Sveriges linje inte bara i detta avseende utan också mot andra länder som Iran där folkets välstånd och modern teknologi utnyttjas för att förtrycka människor, bygga vapen samt exportera fundamentalism och terrorism.
Sverige och EU bör stödja de krafter i och från regionen som förespråkar frihet, folkstyre och jämställdhet samt hjälpa dem etablera starka demokratiska institutioner och organisationer på hemmaplan.
Därigenom kan de utmana den despotiska makteliten och har en större möjlighet att förverkliga de förändringar som miljontals i hela Mellanöstern drömmer om och kämpar för.
Sverige och svenska företag har ur ett ekonomiskt perspektiv mer att tjäna på om folket i Mellanöstern får ökad demokrati och frihet.
Vi vågar säga att den svenska exporten hämmas i det långa perspektivet om regeringen skulle driva en utrikespolitik utifrån en utdaterad eftergiftspolitik baserade på kortsiktiga ekonomiska intressen.
Om inte annat visar Europas historia att eftergiftspolitik inte fungerar och har väldigt allvarliga och oönskade konsekvenser för hela världen.
Sverige anses vara ett litet land geografiskt eller sett till antalet invånare. Men historien är fylld av exempel där enskilda individer och små organisationer har kunnat åstadkomma betydande förändringar för att göra världen till en bättre plats för alla.
Det som de hade gemensamt var en stark vilja att fortsätta stå upp för och värna om de principer som utgör grunden i vårt starka samhälle nämligen frihet, folkstyre och rättvisa trots motsättningar, svårigheter och hot.
Utrikesministerns strävan att främja mänskliga fri- och rättigheter på den internationella arenan förtjänar allmänhetens stöd.
Mojtaba Ghotbi
29 mar 2015
