Efter 18 månader av samtal och åtta dagar av intensiva förhandlingar mellan iranska regimen och världens sex stormakter meddelade parterna i en gemensam presskonferens under skärtorsdagen att de nu finns ett ”ramavtal” kring prästerskapets misstänkta kärnteknikprogram.
Amerikanska utrikesdepartementet presenterade dessutom ett faktablad som redogör för villkoren i det påstådda ramavtalet, men iranska regimens utrikesminister har redan förkastat flera av kraven där som osanna.
Det är ingen tvekan om att den förlamande effekten av ekonomiska straffåtgärder mot Iran, det explosiva tillståndet i det iranska samhället och den regionala koalitionen mot regimens destruktiva inblandning i Jemen under de senaste veckorna, har tvingat regimen till att motvilligt acceptera hårdare krav från världssamfundet och till viss mån backa från sin tidigare omedgörliga position.
Men samtidigt lämnar det påstådda ramavtalet många frågor obesvarade trots att det sägs driva iranska regimen ett steg närmare att upphöra med vissa delar av sitt misstänkta kärnvapenprogram. Mot bakgrund av det som har blivit offentligt efter torsdagens gemensamma presskonferens kan man enkelt konstatera att det påstådda ramavtalet i sin nuvarande form inte stoppar iranska regimen från att skaffa kärnvapen.
Iranska regimens högsta andliga ledare, Ali Khamenei, som har slut ordet i samtliga viktiga beslut i Iran, har redan gjort klart att iranska regimen kommer att fortsätta anrika uran och att ett avtal med västvärlden måste häva samtliga sanktioner mot landet i ett svep och inte stegvis som västvärlden kräver. Varje avtal utan Khameneis egen signatur är endast tomma löften från en lömsk regim ämnad att lura världssamfundet i syfte att köpa tid för Irans misstänkta kärnteknikprogram.
Fortsatta förhandlingar med det religiösa enväldet i Iran utifrån en eftergiftspolitik kommer inte att skydda regionen och världen mot hotet från kärnvapenspridning. Enda trovärdiga sättet att stoppa prästerskapet från att skaffa kärnvapen är helt enkelt att tvinga regimen till att acceptera och genomföra kraven i antagna resolutioner från FN:s säkerhetsråd vilka kräver att Iran helt upphör med sitt urananrikningsprogram.
Förhandlingarna under de senaste 18 månader övertygar oss att prästerskapets religiösa envälde endast förstår ett språk baserad på beslutsamhet och styrka. Fortsatt eftergiftspolitik kommer att ge regimen ännu mer tid och ytterligare förvärra den inhemska och regionala krisen.
