Om vi ser tillbaka på gamla mänskliga ritualerna och beteenden kommer vi att känna skam. Att döda nyfödda barn av varje kön, av olika religioner i olika länder, är en av dem. Den moderna människan är stolt över att inse att sådana avskyvärda handlingar inte bara är fula utan är även brottsliga. Fysiskt dödande av flickor och andlig begravning av kvinnors identitet på grund av deras kön är trots detta ett bittert faktum i vår tid.
I dagens Iran under prästerskapets envälde begravs människors identitet dagligen. Det bör här noteras att det är kvinnor, unga mödrar och kvinnor som skadas mest i diktaturens mansdominerade samhälle.
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är ett internationellt fördrag som godkändes den 18 december 1979 av FN:s generalförsamling och som antogs av flera medlemsstater den 3 september 1981.
Iran är ett av de länder i FN som inte har anslutit sig till denna konvention.
Förtrycket av iranska kvinnor började efter revolutionen 1979 när Khomeinis regim kom till makten. Khomeinis första order vara att kvinnor måste bära slöja eller annars misshandlas. Artikel 139 i prästerskapets strafflag slår fast att ”kvinnor som inte klär sig islamiskt på offentliga platser”, måste straffas med mellan 10 dagars till 2 månaders fängelse. Flickor och kvinnor arresteras för felaktigt klädsel och torteras både fysiskt och psykiskt.
I de flesta områden har kvinnor nekats rätten att välja, även beslut som berör kvinnofrågor avgörs av män. Omänskliga kvinnofientliga lagar utgör en av pelarna för prästerskapets 36-åriga envälde.
Förbudet att jobba som domare eller att tjänstgöra vid landets militär är en annan form av kvinnoförtryck i Iran och är en förolämpning mot kvinnors identitet. Med stöd av Khomeinis fatwa våldtogs flickor natten före sin avrättning, dessa flickor som bara kämpade mot prästerskapets brutala fundamentalism och för frihet. Om detta inte är brott, om detta inte är ärekränkning, om detta inte är en förolämpning mot de iranska kvinnornas värdighet, om detta inte gräver ner hennes mänskliga identitet, vad är det då?
Khomeini godkände våldtäkt mot politiska kvinnliga fångar. Än idag hävdar mullorna att de som gör detta, begår detta hemska brott, kommer att belönas hos Gud som pilgrimer. Om detta inte är brott emot kvinnor vad kan det kallas då? Är inte detta att undertrycka iranska kvinnors identitet? Fångar som halshöggs och där deras huvuden skickats hem till deras mödrar på mullornas order.
Detta är iranska kvinnors situation i dagens Iran:
- En kvinna över 18 år har inte rätt att åka utomlands utan tillstånd från en manlig målsman.
- Bara män har rätt att skilja sig. Kvinnan behöver mannens tillstånd för att jobba. Vissa universitetskurser är enbart avsedda för män. Iranska regimen räknar könsdiskrimineringen som en poäng för kvinnor och tolkar den som något positivt till deras fördel!
- Misslyckade tvångsäktenskap, vita och formella äktenskap, tillfälliga äktenskap en ”laglig prostitution”, ökningen av antal skilsmässor både formella eller känslomässiga, äktenskap mellan adoptivdotter och adoptivpappa, förslag till examen i förtid för flickor för att de ska använda sina kunskaper efter behoven i det framtida familjelivet, är endast några exempel på fenomen och resultatet av iranska regimens 36 år långa krig mot kvinnor i Iran för att förstöra iranska kvinnans identitet från födsel till död.
-
Unga mödrar, ett nytt fenomen i prästerskapets 36-åriga envälde i Iran.
-
Åldern på dagens unga mödrar ligger mellan 10 och 15 år. Tanken att som barn föda och uppfostra ett barn av som småbarnsförälder är skrämmande.
Vad händer med flickans identitet? Hennes kvinnliga identitet?
Utöver de stora risker som dödshot, sociala, ekonomiska och hälsoproblem, förstörs och undertrycks hennes kvinnliga identitet.
Att berätta om antalet övergivna spädbarn på iranska gator och deras status kan jag skriva om utan att gråta. I regimens tidningar beskrivs dessa mödrar som grymma och de måste svara för sina synder och straffas så att ”dessa omoraliska handlingar inte mer ses i samhället”.
Små och unga flickor som tigger på gatorna klär sig medvetet pojkaktigt för att de vet att ser de ut som pojkar så blir de inte mobbade för sitt kön. En mössa eller keps betyder mycket för hennes säkerhet men för henne därmed också närmare begravningen av sin kvinnliga identitet genom att hon gömmer sin könstillhörighet.
I prästerskapets envälde lär sig flickor från barnsben att självcensurering och självköncensurering lönar sig. Ska en flicka inte vara stolt över att vara flicka? Är det så tabu att vara kvinna?
I mullornas land är åldersgränsen för prostitution ”sexarbetare” under 14 år och förekomsten av knark och könssjukdomar bland unga flickor är högt och ökar varje dag.
Nyligen började regimen en totaleliminering av kvinnor från samhället genom att rikta syraattacker mot unga flickor som regimen ville skrämma till total lydnad.
I prästerskapets Iran har inte kvinnan rätt att försvara sig mot våldtäktsmän och om hon mot förmodan försvarar sig mot en sådan förövare räknas detta som att hon begår brott. Reihaneh Jabbaris avrättning är ett exempel på regimens djupt rotade kvinnohat.
Prästerskapets envälde försöker skrämma kvinnor genom avrättning och tortyr så att dom slutar kämpa för sina fri- och rättigheter.
Så länge prästerskapets envälde har makten i Iran får iranska flickor, kvinnor, mödrar och fruar känna av friheten först när de grävs ner i graven.
Afsaneh Oskouei, 2015-03-01, Stockholm
Afsaneh Oskouei är iransk konstnär
