Förenade Föreningar för ett Fritt Iran (FFFI) konstaterar att hårda straffåtgärder från USA, EU och FN har tvingat iranska regimen att acceptera en interimsöverenskommelse om dess kärnteknikprogram med världsmakterna.
Viktgast nu är att omvärlden inte blidkar prästerskapet och ser till att det helt fullföljer de åtaganden som det har åtagit sig under den nuvarande interimsöverenskommelsen.
Prästerskapets kärnteknikprogram har sedan sin början alltid handlat om hemlighetsmakeri och lurendrejeri. Iranska regimen har aldrig deklarerat sina anläggningar och pågående kärnteknikverksamhet frivilligt. Dess urananrikningsprogram blev känt för omvärlden först efter att Iranska nationella motståndsrådet (NCRI) avslöjade dess existens i 2002.
Varje slutgiltigt avtal med prästerskapet om dess kärnteknikprogram måste omfatta kraven att iranska regimen implementerar gällande resolutioner från FN:s säkerhetsråd utan reservationer samt skriver på och ratificerar tilläggsprotokollet i icke-spridningsavtalet. Ett slutgiltigt avtal bör dessutom ge inspektörer från Internationella atomenergiorganet (IAEA) obehindrad tillträde till regimens samtliga kärnteknikanläggningar.
Internationella samfundet och framförallt västvärldens demokratiska regeringar bör inte vara under illusionen att prästerskapets envälde har övergett sin illasinnade politik och ändrat karaktär till att bli en positiv kraft i och för regionen i med att det accepterade denna interimsöverenskommelse om dess kärnteknikprogram.
Förenade Föreningar för ett Fritt Iran (FFFI) anser att det var sanktioner som tvingade prästerskapet till att göra eftergifter och att det är ett historiskt misstag att lätta på sanktioner utan ett avtal som helt stoppar iranska regimens jakt på kärnvapen under förevändning av civilt kärnteknikprogram.
