Så, detta är vad demokrati ser ut i en teokratisk diktatur. Irans presidentvalskampanj drog igång förra månaden när en icke-folkvald institution diskvalificerade mer än 600 kandidater. Kvinnor var automatiskt diskvalificerade från att ställa upp, och så var det även för oberoende organisationer, iranska kristna, judar och även sunnimuslimer. Resten, inklusive en tidigare president, spolades för att besitta otillräckliga revolutionära ambitioner. Åtta av regimens lojalister godkändes. En utropades till segrare i lördags, Hassan Rohani, som har kommit att tända ett hopp i omvärlden.
Rohani är inte reformist, inte ens enligt iranska normer. Han har tidigare stött det våldsamma tillslaget mot den demokratiska studentrörelsen 1999 och aldrig formellt lierade sig med det reformistiska lägret. Rohani är en prästman och en veteranpolitiker sedan 1979. Han var en del av kretsen nära den Islamiska republikens grundare, Ayatollah Khomeini. Han har varit parlamentsledamot i fem omgångar och varit verksam i 16 år som chef för det nationella säkerhetsrådet.
Under kampanjen, presenterade han sig som en moderat, en plattform som skulle tilltala Irans unga väljare och dra landet ut ur sin internationella isolering. ”Det är viktigt att centrifuger snurrar, men människors liv bör också gå runt”, sade han i ett tv-sänt tal, med hänvisning till landets urananrikning. Rohani blev populär några dagar före valet då två tidigare presidenter Mohammad Khatami och Akbar Hashemi Rafsanjani, gav sitt stöd till hans kandidatur.
Ironiskt nog gick Rohani, den enda prelat bland de åtta kandidaterna, till val med slogan om mer politiska och sociala friheter på hemmaplan. Under ett av hans föredrag, skanderade hans anhängare slagord med krav på frigivning av politiska fångar men också oppositionsledare, Mehdi Karroubi och Mir Hossein Mousavi, de två presidentkandidaterna i 2009 som har suttit i husarrest i två år.
Men dessa väljare kommer sannolikt att bli besviken, åtminstone på kortsikt, eftersom Rohani skickar signaler om att hans agenda kommer i stället att domineras av att försöka återuppliva Irans insjunkna ekonomi och att förbättra förbindelser med västvärlden.
Men man bör inte glömma att den högsta andlige ledaren Ali Khamenei, tillsammans med revolutionsgardet och den allians som många tror stal 2009 års val till förmån för den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad, har fortfarande den yttersta makten i Iran.
På söndagen, rapporterade den statliga televisionen i Iran att högsta andlige ledaren Ali Khamenei, som har det slutliga ordet inom Irans politik inklusive beslut om dess kärnenergiprogram, har utfärdat ”nödvändiga riktlinjer” till Rohani under deras första möte sedan fredagens omröstning.
Dessutom sade revolutionsgardet i ett uttalande efter Rohanis valseger att det är redo att inleda ”ett fullständigt samarbete med den nya regeringen inom ramen för sitt ansvar”, en direkt signal till Rohani att han inte beaktas som ett hinder så länge han inte överskrider de gällande gränserna.
