En ledande kandidat i prästerskapets presidentval i Iran försökte lugna världsmakternas oro över Teherans kontroversiella kärnteknikprogram under en exklusiv intervju med franska nyhetsbyrån Agence France-Presse (AFP) och försäkra dem att regimens program är fredligt.
Ali Akbar Velayati, 67, iranska regimens f.d. utrikesminister 1981-1997 och högsta andlige ledarens rådgivare i utrikesfrågor, upprepade prästerskapets tidigare uttalade ståndpunkt om att det inte strävar efter kärnvapen genom att lyfta fram ett religiöst dekret, en så kallad fatwa, utfärdad av prästerskapets högsta andlige ledare Ali Khamenei som förbjuder kärnvapen.
Velayati är en av de åtta kandidater som väktarrådet godkände till presidentvalet den 14 juni där regimen ska utse en ersättare till nuvarande presidenten, Mahmoud Ahmadinejad.
Iranska regimens kärnteknikprogram har länge varit en tvistefråga mellan den Islamiska republiken och den så kallade P5 +1 gruppen som består av USA, Storbritannien, Frankrike, Kina, Ryssland och Tyskland.
Misstankar om dolda militära ändamål i det iranska programmet har lett till flera omgångar av internationella sanktioner mot Teheran, i synnerhet amerikanska och europeiska straffåtgärder riktade mot regimens oljeinkomster och dess tillgång till det globala banksystemet, vilket har förvärrat landets misskötta ekonomi.
Alla beslut kring Irans kärntekniska verksamhet fattas av prästerskapets högsta andlige ledare, Ali Khamenei, som hittills förbjudit direkta samtal med USA.
FN:s atomenergiorgan (IAEA) har sedan början av 2012 försökt föra dialog med iranska regimen för att finna en tillfredsställande lösning på vad det Wienbaserade FN-organet kallar ”eventuella militära dimensioner” av Irans kärnteknikprogram.
Efter ett decennium av förhandlingar och konstruktiv dialog med iranska regimen, som under de senaste åren skett parallellt med FN:s insatser, har Västvärlden misslyckats med att övertyga Iran om att stoppa sitt kärnteknikprogram.
”Vi har försökt besvara alla de frågor som de har tagit upp i mer än 10 år, men en ny fråga uppkommer varje gång vi svarar på de tidigare”, sade Velayati till AFP.
”Detta är en ond cirkel som vi måste bli av med”, tillade han och underströk att Iran har ”rätt att använda fredlig atomenergi”.
För att lätta internationella samfundets oro sade Velayati att han skulle involvera fler internationella aktörer i den sedan länge avstannade samtalen samt föra bilaterala diskussioner ”med P5 +1 medlemmarna.”
”Men det betyder inte att vi måste prata med dem alla [i 5+1-gruppen]”, sade han i en indirekt hänvisning till USA.
Frankrikes president Francois Hollande upprepade på söndagen västvärldens oro över Irans kärnteknikprogram och framhöll att det finns ett ”brådskande och nödvändigt behov att hindra Iran från att skaffa kärnvapen.”
Velayati avfärdade franska presidentens kommentarer och sade att det är Khamenei som guidar oss strategiskt genom denna process i avsikt att lösa den kärntekniska frågan. Han tillade dock under intervjun att det är hans plikt att hitta det bästa sättet att göra detta på om han blir vald till president men att metoden ”måste godkännas av vår högsta andlige ledare”.
Bakgrund:
Iranska regimens myndigheter har ofta citerat en fatwa, ett religiöst dekret, från prästerskapets högsta andlige ledare Khamenei, utfärdad enligt regimens egna uppgifter för sju år sedan, i försöken att bemöta västvärldens misstankar om att Iran kan komma att utveckla kärnvapen.
Prästerskapet har med åren visat att det har många religiösa knep i islams namn som det enkelt kan utnyttja för att häva ett sådant religiöst dekret i framtiden.
Men det verkliga problemet är fatwans existens som är ett mysterium.
Ingen har hört eller sett Khameni utfärda en sådan fatwa och alla sökningar i detta avseende verkar förgäves. Fatwan har liksom bara gått upp i rök.
Sedan bör man dessutom veta att i prästerskapets tolkning av islam finns det även ett begrepp som kallas Taqiyya, eller lura icke-troende för att skydda dig själv.
I prästerskapets version av shiitisk islam som Khamenei representerar och leder, erbjuds det alltid någon exotisk religiös tolkning när en mer vardaglig förklaring verkar politiskt inkorrekt.
