I takt med att presidentvalet närmar sig i Iran intensifierar myndigheterna den politiska övervakningen genom att beordra kaféinnehavare att installera kameror i sina lokaler för att på begäran lämna ut inspelningar.
Kameror har frodats i Teherans kaféer sedan förra sommaren. ”De flesta människor trodde att kamerorna var en del av säkerhetssystem som installerats av ägarna för att skydda mot stöld”, sade en Teheranbo. Men nu måste kamerorna vara på under arbetstid och polisen har krävt att få tillgång till banden, enligt flera kaféägare.
Kravet blev offentligt när Café Prag, ett av Teherans mest populära kaféer, stängdes i förra veckan efter att dess ägare vägrat myndigheternas order om att installera ett videosystem. Café Prag, ett stenkast från Teherans universitet har varit en fristad för studenter, aktivister och unga intellektuella sedan det öppnades i 2009.
För några veckor sedan krävde Teherans moralpolis och säkerhetsmyndigheter att ägaren måste installera minst fyra övervakningskameror i lokalerna vilket bör ses som en del av allt intensivare insatser från regimen för att skärpa civilövervakningen.
Ägarna valde att inte tillmötesgå kraven men insåg samtidigt att detta skulle resultera i ytterligare trakasserier och eventuell nedläggning. Därför har ägarna valt att stänga ner affären själva i en protest mot de nya övervaknings- och säkerhetsåtgärderna.
”Vi har hela tiden väntat på att denna dag skulle komma, och mitt i Teherans smutsiga vinter har slutet äntligen kommit trots våra många försök att hålla oss flytande”, går det att läsa i ett uttalande på Café Prags Facebook-sida.
”Men lika mycket som det smärtar oss och så mycket som vi kommer att sakna våra vänner och alla ni som stod vid vår sida under de senaste fyra åren, tar vi tröst i att veta att vi åtminstone inte lät Big Brothers skanningsöga spela in vårt liv, steg för steg och minut för minut från gryning till skymning”, tillade uttalandet.
Nedläggning är en betydande förlust för Teherans akademiska och kulturella liv. Under sin korta existens, erbjöd Café Prag mycket mer än bara kaffe och gratis internetuppkoppling. Det stod värd för ett antal sociala och politiska händelser, från fotoutställningar till stöd för lokala konstnärer, musiker och levande vänstersympatiserande diskussioner om arbetstagarnas rättigheter.
”Jag har fyra år av minnen från detta kafé”, säger fotografen Amir Hossein och tillägger ”jag är ledsen att jag inte kan tillbringa mer tid där. Café Prag var inte bara ett kafé, det var hemma, en fristad för oss att glömma alla våra dagliga bekymmer och belastningar.”
Sedan 900-talet har kaféer i Iran varit en plats där poeter, konstnärer och dervischer kunde samlas utan rädsla för trakasserier från makteliten, kungliga suppleanter eller lokala myndigheter. I modern tid, sträcker sig oppositionsinriktat kafékultur i Teheran tillbaka 85 år, till tiden för den berömda Café Naderi.
Kaféet, som under den tiden hade ungefär samma rykte som dagens Café de Flore och Les Deux Magots i Paris vilka är kända för att ha varit samlingsplats för stadens akademiska och intellektuella elit, blev en magnet för den intellektuella eliten i huvudstaden. Under decennier besöktes detta kafé av framstående litterära personligheter som Sadegh Hedayat, Jalal al-Ahmad, Simin Daneshvar och Nima Yooshij.
Efter 1979-års revolution slog prästerskapets regeringen igen många kaféer och förklarade dem som en del av ett ”västerländskt kulturangrepp”. Sedan den Islamiska republikens första dagar har konservativa politiska och religiösa ledare tagit en strängare linje mot vad de anser är ”främmande kultur”.
Prästerskapet har under de senaste åren infört reaktionära och än mer repressiva riktlinjer för platser som folk, och i synnerhet den unga generationen och studenter, kan utnyttja för att samlas. Dessa åtgärder som sker under förevändning av att ”islamisera” samhällets olika institutioner samt privata och offentliga samlingsplatser är bara ytterligare restriktioner i avsikt att institutionalisera prästerskapets medeltida religionstolkning. Men de avser även att förebygga organiserade protester och missnöjesyttringar mot det religiösa enväldet genom att beröva den missnöjda befolkningen från platser där de kan mobilisera sina aktiviteter.
