Under torsdagen svarade utrikesministern Carl Bildt (M) på en interpellation om situationen i Iran från den 26 november 2012 av Amineh Kakabaveh (V).
Riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) hade ställt följande två frågor (Interpellation 2012/13:150 Situationen i Iran) till utrikesminister Carl Bildt beträffande situationen i Iran:
1. Vad avser utrikesministern att göra för att EU:s och FN:s uppmärksamhet när det gäller förtrycket inne i Iran ska öka?
2. Vad avser utrikesministern att göra för att organisationer som ILO ska uppmärksamma förföljelserna av fackliga ledare och brotten mot mänskliga och demokratiska rättigheter, såsom förenings- och yttrandefriheten inne i Iran?
Utrikesministern konstaterade i sitt svar att ”frågan om den bristande respekten för mänskliga rättigheter står högt upp på EU:s dagordning när det gäller Iran” och att ”Sverige har en pådrivande roll inom EU och FN för att uppmärksamma och försöka påverka situationen.”
”I vårt gemensamma namn görs regelbundet mycket tydliga uttalanden i denna fråga. … Det gäller bland annat den bristande mediefriheten, inklusive internet, det successivt minskade handlingsutrymmet för det civila samhället och kvinnors allt sämre situation, och vi riktar skarp kritik mot den mycket omfattande användningen av dödsstraffet. Repressionen i Iran vittnar om ett samhälle där regimen sätter sina egna intressen framför politisk och ekonomisk utveckling och rättsstatens principer”, tillade utrikesministern.
Straffåtgärderna innebär frysta tillgångar och reseförbud inom EU. ”De innebär också förbud mot export av viss övervakningsutrustning och utrustning som kan användas för inre förtryck”, förklarade utrikesministern Carl Bildt (M) när det gäller åtgärder från EU och Sverige för att hejda människorättskränkningar i Iran.
Utrikesministern redogjorde dessutom för en del av Sveriges insatser i detta område och sade ”inom FN tog vi tillsammans med USA 2011 initiativ till den resolution som ledde till inrättandet av en FN-rapportör för situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Detta mandat förnyades i våras med stöd från Sverige, och vi kommer att verka för en förlängning av mandatet i mars 2013.”
Utrikesminister konstaterar därmed att situationen för mänskliga rättigheter i samband med det omstridda presidentvalet 2009 har med ett krympande spelrum för andra politiska krafter” blivit alltmer allvarligt. I sitt svar förklarade han även Sveriges roll i ”EU:s införda sanktioner som riktar sig mot individer ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran”.
Amineh Kakabaveh (V) konstaterade i sitt anförande att ”det är uppenbart” att hon och utrikesministern har en likartad bedömning av läget i Iran och tillade ”vi är olika ideologiskt, men det är mycket bra att vi är överens om frågor rörande mänskliga rättigheter, kvinnors och barns rättigheter, både när det gäller Iran och internationellt i övrigt. Precis som Carl Bildt säger är det viktigt för vår omvärld att vi i Sverige är eniga och håller fanan högt vad gäller mänskliga rättigheter. … Också metoderna är viktiga, till exempel när man har en diskussion om oppositionella. Vilka är de, och varför ska man välja dem som utnämner sig som oppositionella, till exempel Mousavi, som kallar sig ledare för Gröna bandet? Han var faktiskt själv kriminell under sin ministerperiod på 90-talet. Han var den främste ”mördaren” och beordrade mord på fackliga ledare, socialister och studenter. Varför ska han betraktas som oppositionell? Det finns många andra, inte minst inom landet, vilket är väldigt viktigt.”
Hon tog upp bland annat fallet med de kurdiska aktivisterna Zanyar och Loqman Moradi som står inför avrättning sant förföljelsen av oberoende fackliga aktivister i Iran.
”Oppositionella rörelser och organisationer har mycket svårt att verka öppet. Kritiska röster har fått allt mindre möjligheter att göra sig hörda. Journalister och författare fängslas och förföljs. Tidningar stängs av regimen. De arbetande människornas möjligheter att försvara sina intressen har beskurits. Självständiga, av regimen oberoende, fackliga aktivister förföljs och fängslas. Bagarfackföreningens ledare Mahmoud Salehi och bussförarnas fackliga ledare Osanloo är fall som vi här i kammaren har följt upp och debatterat. … Herr talman! Om vi skulle räkna upp namnen på alla de människor som sitter i fängelse – fackliga ledare, arbetaraktivister, kvinnor, socialister, författare, bloggare, baluchier och kurder – och som kräver sina politiska och mänskliga rättigheter skulle listan bli oändlig”, sade Amineh Kakabaveh (V) vidare i sitt anförande.
I sitt anförande konstaterar riksdagsledamoten Kakabaveh (V) på ett blygt och beklagligt sätt att … dessa sanktioner har inte drabbat regimen, utan i stället har de drabbat befolkningen, särskilt fattiga människor. I stället för att regimen har drabbats har den kunnat skylla missförhållanden inom landet på USA och väst.
Läs hela interpellationen om situationen i Iran, här …
Det vore fel att påstå att sanktioner inte drabbar folket, men iranska befolkningen inser att man måste betala ett högt pris i frihetskampen mot prästerskapet styre för att etablera demokrati utifrån fria och rättvisa val. Ett bevis på detta är fortsatta regimkritiska aktiviteter, folkliga protester och de många aktivister som kämpar trots grym förtryck, förföljelse, tortyr och vågen av avrättningar. Man bör även komma ihåg att livsmedel och medicin inte omfattas av internationella sanktioner utan det blir brist när regimen prioriterar att stödja internationell terrorism, Assads krig mot sin egen befolkning och investerar pengarna på olika missilprojekt och ett hemligt kärnvapenprogram.
Det är beklagligt att våra politiker fortsatt insisterar på dialog med en självutnämnd envåldshärskare som faktiskt utnämner sig själv till guds representant på jorden. Deras utgångspunkt att man kan övertyga eller övertala ett sådant brutalt religiöst envälde till att upphöra med kränkningar av mänskliga rättigheter, även över en längre period, är förnumstigt och saknar verklighetsförankring då förtryck utgör stommen i prästerskapets styre.
Sedan är vi glada över att Amineh Kakabaveh (V) lyfter fram förtrycket mot kurderna, fackliga representanter samt begränsningarna mot journalister, oppositionella rörelser och organisationer i Iran. Det är också viktigt att de som hon gör, nämligen att uppmärksamma och belysa den alarmerande situationen genom att ta upp kända enskilda fall.
Vi är dessutom bra överens med hennes anförande om ”varför man ska välja dem som utnämner sig som oppositionella, till exempel Mousavi, som kallar sig ledare för Gröna bandet?”
I detta avseende tar hon upp ett bra historiskt exempel att ”han (Mousavi) var faktiskt själv kriminell under sin ministerperiod på 90-talet. Han var den främste ”mördaren” och beordrade mord på fackliga ledare, socialister och studenter. Varför ska han betraktas som oppositionell?”
Vi kräver däremot desto mer från utrikesministern än ständiga konstaterande att Sverige inte kan gör så mycket mer än att påtala människorättskränkningarna i landet i sina kontakter med representanter för iranska regimen. Här anser vi att Sverige kan göra mer bland annat genom att politiskt och öppet stödja iranska oppositionsgrupper som strävar efter regimförändring i Iran som till exempel Iranska nationella motståndsrådet (NCRI).
Detta ligger ju i linje med utrikesministerns debattartikel i SvD:s Brännpunkt nyligen där han tillsammans med biståndsministern Gunilla Carlsson (M) skriver att den folkliga resningen i Mellanöstern inte är slutet utan bara en början på historiska förändringar för regionen. Det gäller att Sverige är med och främjar denna pågående utveckling om demokrati och frihet ska kunna rota sig i Mellanöstern.
