Irans underrättelsetjänst omfattar 30 000 personer vilka är engagerade i hemliga aktiviteter som sträcker sig från spioneri till att stjäla teknik, terroristbombningar samt mord, enligt en Pentagonrapport från december 2012.
Rapporten drar slutsatsen att Irans ministerium för underrättelse- och säkerhetstjänst, som är känd för sin akronym MOIS, är ”en av de största och mest dynamiska underrättelsetjänsterna i Mellanöstern.”
Ministeriet stöder aktivt Irans radikala paramilitära organisation, Islamiska revolutionsgardet (IRGC) som har varit inblandade i terroristattacker från Argentina till Libanon, enligt rapporten som publicerades förra månaden av amerikanska kongressbibliotekets federala forskningsenhet (the Federal Research Division of Library of Congress).
”MOIS ger ekonomiskt, materiellt och tekniskt stöd jämte andra typer av stödverksamhet till Hamas, Hizbollah och al-Qaida i Irak (AQI), samtliga benämnda terroristorganisationer enligt USA:s Exekutiv order 13224”, enligt rapporten.
Spionageverksamheten bedrivs i alla områden där Iran har intressen, inklusive Afghanistan, Irak, Kuwait, Libanon, Centralasien, Afrika, Österrike, Azerbajdzjan, Kroatien, Frankrike, Georgien, Tyskland, Turkiet, Storbritannien och USA.
På senare tid har iranska verksamheter i Sydamerikanska länder som Argentina, Bolivia, Brasilien, Ecuador och Venezuela ökat oron bland amerikanska regeringstjänstemän.
Den ökade iranska närvaron i Sydamerika är en del av ”Irans strategi att etablera en närvaro på USA:s bakgård i syfte att expandera shia och revolutionär ideologi, nätverk för underrättelsetjänst och hemliga operationer samt utkämpa asymmetrisk krigföring mot USA”, enligt rapporten som tillägger att i Latinamerika, MOIS använder till mestadels ”Quds-styrkan och Hizbollah för att uppnå sina mål.”
Israel är också ett viktigt mål för Irans underrättelsetjänst och stödet till Hizbollah i Libanon är en stor målsättning för MOIS.
Ministeriet MOIS är under direkt kontroll av Irans teokratiska diktator, Ali Khamenei, och att vara prästman är en förutsättning för att få topptjänsten inom ministeriet. Men ministeriet rekryterar även utlänningar, däribland brittiska medborgare och israeliska judar.
”För att främja sina mål, rekryterar MOIS personer oberoende av deras tro, bland annat araber eller judar i syfte att spionera i Israel”, enligt rapporten.
En ställföreträdande minister för MOIS, Saeed Emami, utsågs till en centralposition inom ministeriet trots att han var jude från födseln.
MOIS expanderar sin verksamhet i Mellanöstern och Medelhavsområdet genom att inrätta stationer för elektronisk avlyssning, enligt rapporten.
”Två iransk-syriska [signalspaning-] stationer, en i al-Jazirah regionen i norra Syrien och den andra på Golanhöjderna, finansierade av IRGC har varit aktiva sedan 2006. Tekniken vid de två etablerade stationerna visar dock att Irans kapacitet fortfarande är begränsad”, enligt rapporten som konstaterar att ytterligare stationer var planerade för området i norra Syrien.
Rapporten noterar att Iran ”verkar koncentrera sig på att ge information till libanesiska Hizbollah”, Irans största ombud för terroristaktiviteter och underrättelseverksamhet i regionen.
Iran har också bildat en ”cyberkommandocentral” för cyberkrigföring i syfte att attackera och försvara sig efter juni 2010 då dataviruset Stuxnet attackerade Irans infrastruktur för urananrikning.
”Framgången för detta virus är en indikation på den svaga utvecklingen för Irans cyberteknik”, enligt rapporten.
Ryssland var aktivt i att utbilda iranska underrättelsetjänstagenter i börjar av 1990-talet, enligt rapporten.
Den ryska underrättelsetjänsten SVR, efterföljare till den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB, har utbildat hundratals MOIS-agenter trots att de två myndigheterna förespråkar helt olika ideologier.
Samarbetet baserades på båda nationernas intresse med ”mål att begränsa USA:s politiska inflytande i Centralasien samt insatser för att kväsa etniska problem”.
”SVR utbildade inte bara hundratals iranska agenter utan även många ryska agenter i Iran samt utrustade iranska underrättelsetjänstens huvudkontor med signalutrustning”, enligt rapporten.
Irans underrättelsetjänst samarbetar även med al-Qaida trots religiösa skillnader mellan sunniter och shiiter. ”Samarbetet mellan Iran och al-Qaida är baserade på deras gemensamma motstånd mot USA:s hegemoni i regionen, Irak och Afghanistan”.
Iran hjälpte ett antal al-Qaida terrorister med att resa säkert från Afghanistan till Iran efter terrorattacken mot USA den 11 september 2001.
”Det faktum att al-Qaida har verksamhet i många länder bidrar till att Iran uppnår sitt mål med att avleda den amerikanska uppmärksamheten från Irans närområde”, säger rapporten och tillägger, ”i gengäld använder al-Qaida Iran som en plats där dess handledare ansluter sig till al-Qaidas högsta ledning för de regionala underavdelningarna.”
”Iranier engagera sig i två typer av terroristattacker både inom och utanför sina gränser”, enligt rapporten. ”Den första typen är att bedriva sabotage, spioneri och genomföra bombningar. Den andra är att döda oliktänkande och oppositionella till Islamiska republiken av Iran.”
Kända MOIS-länkade mord på oliktänkande i Iran inkluderade mord på 22 personer mellan november 1988 och december 1998.
MOIS använder också hemliga agenter för att infiltrera iranska samhällen runt om i världen, vanligtvis genom välgörenhetsorganisationer som hävdar att man stödjer iranska flyktingar.
”MOIS-agenter kidnappar också människor utomlands och återlämnar dem till Iran som sedan sätter de i fängelse eller avrättar dem”, enligt rapporten.
Rapporten framhåller även att iranska regimens psykologiska krigföring mot oppositionsgruppen Folkets mojahedin har varit en av MOIS:s främsta uppgifter sedan det första Irakkriget, 1991. ”MOIS rekryterade tidigare medlemmar av Folkets mojahedin i Europa och använde dem för att lansera en desinformationskampanj mot Folkets mojahedin”, skriver rapporten.
Teheranregimen ”erkänner Folkets mojahedin som ett hot” och dess ”underrättelseapparat ser Folkets mojahedin som den allvarligaste oppositionsgruppen”, understryker rapporten och tillägger, ”trots att MOIS lanserat en omfattande psykologisk krigföring mot Folkets mojahedin”, har oppositionsgruppen ”ändå förblivit en livskraftig organisation.”
Rapporten skriver att MOIS rekryterar både iranier och icke-iranier för samarbete i sin kampanj mot Folkets mojahedin och nämner två specifika personer som exempel i detta avseende, Anne Singleton, en brittisk medborgare, och hennes iranska make, Massoud Khodabandeh.
Rapporten tar även upp iranska regimens inblandning i grannländerna och skriver att flera iranska MOIS-agenter är aktiva i Irak för att påverka regeringen i Bagdad. Andra iranska underrättelsetjänstnätverk har också upptäckts i Kuwait, Bahrain och Turkiet.
”MOIS-avhopparen Gen Ali Reza Asgari hjälpte till att identifiera iranska Hizbollah-länkar och hjälpte även Israel med information om Syriens hemliga kärnreaktor som bombades 2007 av israeliska stridsflygplan”, enligt rapporten.
”USA lyckades framgångsrikt skada Irans urananrikningsprogram genom att lämna felaktiga verktyg, maskiner och ritningar under 2000 och 2003”, skriver rapporten och tillägger att ”Iran har skapat ett särskilt kontraspionage enhet, Oghab 2 (örn 2), för att skydda sitt kärnvapenprogram från angrepp och sabotage”.
