Soheila Dashti, ordförande för Förenade Föreningar för ett Fritt Iran, FFFI, i en debattartikel på Dagen.se, den 8:e december, ”Humanitär katastrof hotar flyktinglägret Camp Ashraf”.
Sverige kan spela en avgörande roll för att förhindra ett massmord i flyktinglägret Camp Ashraf i Irak, hävdar organisationen FFFI. Sverige kan utnyttja sina internationella kontakter och sin framstående position när det gäller att förverkliga FN:s fredsinsatser.
Med en månad kvar av året går 3 400 asylsökande i Camp Ashraf i norra Irak en osäker framtid tillmötes. Deras öde avgörs av den fria världens demokratiska regeringar.
Kommer de att finna en gemensam vilja utifrån humanitära principer och moraliska värderingar och ta ett politiskt beslut för att hindra en stundande massaker i Camp Ashraf? Eller ska den religiösa diktaturen i Iran få igenom sitt illvilliga krav på ett massmord i Camp Ashraf, i drömmen om att utan någon större internationell invändning eliminera sin främsta opposition?
Med beaktande av att lägerinvånarna redan har blivit utsatta för två blodiga attacker av irakiska väpnade styrkor, i juli 2009 och april 2011, bör hotet om en stundande massaker inte underskattas.
Efter en omfattande global kampanj för en fredlig lösning på Ashraf-frågan har FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, slutligen börjat engagera sig i denna humanitära kris skapad av den irakiska regeringen, som även tillkännagett att den avser stänga Camp Ashraf vid slutet av 2011 med alla till buds stående medel.
I ett uttalande av den 13 september 2011 framhåller UNHCR att lägerinvånarna, som har lämnat in personliga ansökningar till FN-organet för att få sin flyktingstatus prövade, nu formellt betraktas som ”asylsökande”. Samtidigt tillkännager UNHCR att det har begärt en senareläggning av tidsfristen för stängning av Camp Ashraf hos den irakiska regeringen för att kunna pröva lägerinvånarnas flyktingstatus.
UNHCR är inte ensam om att ha invändningar mot den irakiska tidsfristen. Irakiska oppositionspolitiker har starkt kritiserat beslutet att stänga Camp Ashraf som att böja sig för Irans krav och manar i stället till respekt för lägerinvånarnas rättigheter i enlighet med internationella lagar. Lägg därtill flera folkrepresentanter från olika europeiska länder, EU och USA som kallat tidsfristen för ”löjlig och helt oacceptabel” med hänsyn till internationella lagar och konventioner, särskilt i nuläget då UNHCR har förklarat lägerinvånarna som asylsökande. Alla de menar att det irakiska beslutet att stänga Camp Ashraf banar vägen för ännu en massaker och utgör samtidigt det största hindret mot en långvarig och fredlig lösning på frågan.
Verkligheten visar emellertid att UNHCR:s insatser och den internationella strävan efter en fredlig lösning motarbetas ivrigt av prästerskapet i Iran. Det sker främst genom Iraks premiärminister som hårdnackat står fast vid tidsfristen och redan börjat planera för att verkställa sitt beslut. Därtill utnyttjar prästerskapet i Iran sin position, sitt inflytande och sina privilegier som följer med FN-medlemskapet för att hejda en fredlig lösning på Ashraf-frågan. Man ska även komma ihåg att Ashraf-invånarna redan har accepterat ett förslag av Europaparlamentet från maj i år, om en frivillig förflyttning till olika länder.
Utvecklingen av Ashraf-frågan visar tydligt att iranska prästerskapet inte är tillfredsställt förrän lägerinvånarna, som är den främsta oppositionen mot regimens tre decennier långa förtryck i Iran, har förintats. Camp Ashraf symboliserar en inspirationskälla för de många iranier som drömmer om ett demokratiskt Iran befriade från prästerskapets medeltida, teokratiska skräckvälde och regimens despotiska järngrepp om det iranska samhället.
I dessa tider med ökande folkliga protester i Iran jämte omfattande folkresningar i regionen gör att iranska prästerskapet är skräckslaget om att gå andra diktaturers öde tillmötes. Denna rädsla kommer till uttryck genom regimens enfaldiga påtryckningar på sin irakiske allierade, Nouri al-Maliki, om att tillintetgöra och stänga Camp Ashraf till varje pris.
Förenade Föreningar för ett Fritt Iran varnar för ytterligare en massaker i Camp Ashraf vid slutet av året om det internationella samfundet inte agerar omedelbart. Med den information som finns tillgänglig och de offentliga hot som riktas mot invånarna i Camp Ashraf har omvärlden varken råd eller ursäkt för att vara passiva.
Ett internationellt misslyckande i att frambringa en fredlig lösning på denna kris är totalt oacceptabel. Den svenska regeringen och inte minst riksdagen bör ta ett ansvar i detta avseende eftersom det finns hundratals svensk-iranier som har sina anhöriga och familjemedlemmar i Camp Ashraf.
Det som märks i dag är regeringens ovilja och brist på handlingskraft. En avsaknad av engagemang som också går att se hos majoriteten av riksdagsledamöterna, i alla fall fram till i dag, trots att informationen till ledamöterna varit tydlig och markant.
Artikeln på dagen.se, klicka här …
